lördag 11 oktober 2008

Höst

Allt blir så sorgligt på hösten på något sätt.

Det här är allt som är kvar av mina tomater.



Och här är ett bröd som blev snyggt men inte så gott.



Hej hej.

måndag 22 september 2008

Någon slags mexi-panna.


Hittade en bunt billigt fläskkött, typ sån här skinkstek. Den där biten som man föraktar i disken. Gör inte det. Den är bra, god, saftig, mager och billig.

Jag hade också hittat sånna här spetsiga, tunna paprikor som är lite fastare, torrare i köttet. Tillsammans med lite gul lök och några gamla skröffsiga blomkålsrester blev det en finfin liten kryddig panna.

Fräste 1 gul lök, 3 vitlöksklyftor och 400 g strimlad skinkstek i en het wook med lite rapsolja och rejält med spiskummin och tabasco. När löken blivit lite halvbränd och köttet fortfarande var lite rosa hällde jag upp kött-lök-fräset i en lunchlåda och lade över locket så köttet fick "går klart" i sin egen värme.

Under tiden fräste jag de stora bitarna paprika med några hackade vitlöksklyftor, lite mer tabasco, salt, spiskummin och pyttelite kanel. När paprikan var nästan sotad slängde jag i en govslantad morot och blomkålel i några minuter. Man får svinga runt wooken en hel del, men när alla grönsakerna var varma hällde jag liksom tillbaks de lite "blötare" köttbitarna och löken som legat i lådan och gosat. Sedan blandade jag ihop allt och lät grönsaker och kött liksom suga åt sig lite av varandras smaker. Sedan var det bara att dela upp i två lika stora lunchlådor och toppa med lite quinoa som kommer hamna i botten av tallriken när jag vänder upp och ned på lådan. Perfekt lunchlåda. (Jag ska försöka komma ihåg att fota Innan jag lagat klart maten, förlåt...)

onsdag 10 september 2008

Appropå igen...

Appropå stora och små fiskar..

Jag kunde inte lägga in youtubefönstret, men gå till länken nedan.


Jävla fy fan vilken dam, och jävla fy fan vilken låt.Och då menar jag på det på ett positivt sätt

Appropå det...


När jag sökte på "små äta" med ett felaktigt avstavat mellanrum kom dessutom den här helt fantastiska bilden upp.

Sådär kan man känna sig ibland...

Jaja. Godnatt.

Vikten av att småäta.

På senare tid har jag gjort en mycket bra och smart upptäckt.

Ett melanmål förlänger livet!

I alla sånna hära diet-biblar står det ju att man ska äta ofta, men lite. Var tredje timme ungefär sägs det. Detta är något som jag nickat medhållande åt, och till viss del efterlevt. Så länge jag pluggade (alt inte gjorde så mycket alls) ja.

När man pluggar är det ju lätt att äta frukost vid halv nio-rycket, dra till palatset, äta lunch med alla de andra vid tolv och sedan typ lägga ned och gå ut och göra något annat (aka äta) vid... jaa säg fyra fem.

Men när man jobbar... Tröttheten, mina vänner. Den där fundamentala hjärnsläppskänslan som inträder vid fem och sitter i tills man stupar i säng efter att ha proppat i sig hela middagsportionen och halva morgondagens lunchlåda. Så ligger man där, trött som man varit hela dagen, och är full i magen och full av någon slags qvasi-engeri. Sömnen gäckandes med sin frånvaro.

Det var då det slog mig. Mellanmålslådan.

Jag gör ju alltid för mycket lunchlåda, och istället för att kasta lite och dessutom äta lite för mycket, sparar jag lite och äter framför datorn vid fem. Ett par friska andetag på det och jag är redo att rocka i minst en timme till. Och det bästa är att när jag kommer till affären alt. hem vid sju, nio något, är jag inte dödstrött och dödshungrig, utan pigg, glad, lite småsugen nog att vilja laga mat och smaka av, men inte hungrig nog att goffa i mig allt vid tio på kvällen.

Alla kanske inte är så extrema i sitt singel-hushåll som http://www.blogger.com/img/gl.link.gifjag, men jag tror ändå att de flesta skulle må bra av att äta lite riktig mat (och inte bara massa slabbiga fruktkorgsfrukter) innan de beger sig hemåt.



Gladare, nyttigare, piggare och starkare blir vi!



Hittade den här fina bilden när jag sökte "tiny food". Jag menade kanske inte riktigt så bokstavligt, men nästan...

lördag 6 september 2008

Revbenspjäll i lunchlådan

Tjocka revbensspjäll är ofta billigt och gott kött som nästan alltid går att tillgå i våra butiker. Här om veckan köpte jag tjocka revbenspjäll av ekologisk gårdsgris på Vi i hornstull för 59 kr kg. Det var ett fint och visserligen ganska fettspäckat men också mört och senfritt kött.

Att koka revbensspjäll är lätt och ger ett stort försprång när spjällen ska tillagas. Jag täker mig att om man har en lite ugn på jobbet kan man ju ha färdigkokta och marinerade spjäll i lunchlådan som man sedan kan bränna av 10 minuter i ugnen på lunchen.

Jag kokade ett drygt kilo spjäll i en stor kastrull med vatten, malen torkad ingefära, lite salt och en klyftad lök i ungefär 1,5 timme medan jag tittade på teve en måndagskväll. Innan jag gick och lade mig rörde jag ihop en marinad av sesamolja, pressad vitlök, soya, ingefära och lite kanel och lät den stå i kylen i en burk. Över natten lät jag spjällen svalna i rumstemperatur i kokspadet och på morgonen skar jag enkelt upp spjället i tre portioner, stoppade ned bitarna i bra fryspåsar, slog över lite av marinaden i varje påse och lät dem vila i kylen över dagen.

När jag kom hem på kvällen brännde jag av en av bitarna i ugnen och hade som en enkel middag, en påse sparade jag i kylen för att ha som lunchlåda dagen efter, och en stoppade jag in i frysen för att ha som lunchlåde-back-up fram över.

Som tillbehör kan man göra en enkel cole slaw av vitkål och morötter som man också kan riva och förbereda redan kvällen innan. Låt morötter och vitkål dra med salt, ingefära och rejält med vinäger eller citron. När det är dags att äta pressar man ur vätskan och blandar den nu syrade kålblandningen med lite majonäs och yoghurt eller kesella, lite lite vitlök, lite cayennepeppar om man så önskar och så smakar man av med salt, socker och peppar.

Den klarar sig typ 4-5 dagar i kylen.

Rådjursmiddag.

Just nu finns det mycket vilt i butiken och mycket svamp i skogen. Och svamp i butiken också.

Jag har ätit rådjursfärs två gånger i veckan. Först i en mer lunchlådeanpassad variant, sedan i en lylligare fredags-variant. Båda vilade dock på de näst intill patetiskt klassiska vilt-tilbehören kantarell och timjan.

Rådjursfärsen kostar runt 90 kronor kilot, är mörk, mager och väldigt fast. Min upplevelse är också att den milda viltsmaken förstärks efter någon dag.

Lyxmiddag för två med rådjur och palsternacka.


Torr-rostade rotsaker och rödlökar, enkla viltfärsbiffar med finhackad vitlök och kantarellsås med madeira.


ca 400 g Rådjursfärs.
2 vitlöksklyftor
Salt och peppar.

2 små rödlökar
1 påse palsternackor (ca 400 g? kanske 7 stycken)
salt, lite äppelcidervinäger eller citron, socker

Kantareller, ca 200 g färska eller 1 burk
matlagningsgrädde
smör
lite soya
en skvätt vin eller portvin/madeira
salt och peppar
timjan

Börja med att skala och skära palsternackorna i "stavar". Försök få bitarna så jämntjocka som möjligt. Tunna slamsor kommer bli brända. Skala och klyfta rödlöken i ganska stora klyftor. Lägg allt i en bunke med salt och lite vinäger eller citron och en gnutta socker, låt dra ur lite, blanda runt ibland. Låt hellst det här stå i någon timme medan du förbereder efterrätt eller så. Detta förhöjer smaken sedan när du bakar av palsternackan (funkar även med andra rotfrukter). Sätt samtidigt på ugnen.

Gör färsbiffarna endast genom att finhacka vitlöken och blanda i färsen. Salt och peppar, men ingen krydda. Låt rådjuret tala för sig själv. Forma till biffar eller järpar, ca 100 g stycket.

Plocka upp palsernackor och lök och sprid ut dem glest över en plåt med bakplåtspapper OBS ingen olja. Stoppa in dem i den heta ugnen som samtidigt sänks ned till ca 180 grader.

Rensa och hacka kantarellerna grovt, alternativt öppna burken och hacka kantarellerna grovt, spara i så fall lite av spadet. Fräs dem i en tjockbottnad stekpanna i en liten gnutta smör. Salta en aning och ha på lite timjan, låt de färska kantarellerna släppa ifrån sig sin vätska. Burk-kantisar kan man bara låtat koka ihop lite med spadet, smöret och timjan. När det börjar se torrt ut har du i en klick smör till, låter kantarellerna sug aåt sig av det och sedan slår du över lite vin (vitt rött eller port spelar inte jättestor roll, portvin eller madeira är både snyggast och godast men kan då behöva lite vinäger som komplement). När det har simmat ihop sig en aning häller du över en rejäl skvätt matlagningsgrädde, ca 1,5 dl. Låt puttra ihop lite på vag värme och smaka av med soya och mer vin. Om du vill ha en tjockare sås kan man göra en liten toppredning av maizena alt. vetemjöl och lite kall grädde som man rör ihop och sedan silar ned i såsen.

Stek biffarna i en annan ganska het panna. Låt dem få fin yta på båda sidor och låt dem sedan vila i folie medans folk sätter sig. Palternackorna ska nu vara gyllene och lite sega, såsen toppas med lite extra madeira precis innan servering och om biffarna har släppt lite vätska åker det också ned i såsen.

Njut med ett gott, fylligt rödvin.

söndag 27 juli 2008

Skärpning

Jag har läst saras blog och skrattat mer än man mår bra av (magmuskelkramp).

Jag har bestämt mig för att "rycka upp" mig.

Kanske, kanske kommer det bli lite mer liv och lite mindre mat. Men det är väl skit samma eftersom det ändå inte är någon som läser. Anyways.

Det är sommar. Det är fett varmt i stockholm. Jag har varit borta från stan i nästan en månad. Jag söker jobb för glatta livet ("Det var superkul att träffa dig, vi har dock valt att gå vidare med en person som har lite mer erfarenhet, men det känns verkligen att det kommer gå jättebra för dig ändå. Du får gärna hålla kontakten, höra av dig när du har jobbat lite mer. Vi tycker att du verkar vara precis den typen av person vi vill jobba med") och har lånat mer pengar av mamma än jag vågar tänka på. Har caterat och spelat företagsgig, men det täcker liksom inte riktigt ändå.

Jag har typ inte lagat mat på evigheter, men när jag var på gotland nu senast gjorde jag en fin liten mangold-paj med dinkel-pajskal. Och så bakade jag surdegsbröd, såklart. Men på dinkel även där. Har upptäckt hur lätt det är att få surdegarna att vakna, leva, jäsa skiten ur vilket mjöl som helst.

Satte en liten fördeg på 1 dl vetemjöl och 2 dl vatten på måndagskvällen. På tisdagseftermiddagen blandade jag i typ två nypor jäst (alltså typ 3 g) och ungefär 5 dl dinkelmjöl och 3 dl vatten. Onsdag kväll blandade jag i 7 dl dinkelmjöl och 4 dl vatten till, dessutom en dryg matsked salt och lite timjan och ställde in i kylen över natten. När jag vaknade på morgonen var degen lite lite överjäst, så jag skälpte ut den över bänken och vek den, så som martin alltid förespråkar, fast ganska många gånger... Jag delade upp degen i två sladdriga deghögar och lät det jäsa på plåten i typ två timmar innan jag tryckte in det i en väldigt varm ugn som jag ställde ned till 180 efter typ 5 minuter.

Det blev kanske inte jätestora blåsor, men gott och segt trots att jag inte maskinknådat det och bara hade vanligt Labans Dinkelmjöl.

På gotland var vi också och hälsade på i Hablingbo Delikatess. Där har de såhär fina bröd. Det kommer ett ordentligare inlägg om Hablingbo Delikatessen, men det får räcka för nu...

tisdag 24 juni 2008

Kameran är lagad...

och själen lite mindre trasig.
Snart kanske jag faktiskt börjar laga mat igen.

Och då, kära eventuella läsare, är du den första som får veta.

onsdag 5 mars 2008

Blomkål

I går köpte jag ett stor huvud blomkål för typ 10 spänn på Vi telefonplan.

Jag tänkte jacka upp det med en kryddblandning av vanlig köpe-curry, lite extra spiskummin, först rostade - sedan krossade - gula senapsfrön och en skvätt vitvinsvinäger. Och salt såklart. Antingen kan man förvälla blomkålen supersnabbt i kokande vatten, och sedan mest bara tossa runt dem i torra kryddor och sedan bara skvätta lite lite vinäger eller citron över för att få smakbalans, eller så kan man snabbpickla!

Då får man något som liknar något som jag fått både i Indien och på en malaysisk restaurang här i stockholm.

Bryt blomkålen i ganska små jämnstora "knippen". Lägg kålen i en REN plastpåse där din kål får plats, med lite rörelsemån (om du har ett helt huvud kan du ta en 3 literspåse eller en sån där som man köper frukt i) och häll över ca 2 msk vitvinsvinäger. Salta sedan rejält (kanske 2 tsk), stäng till påsen och gosa runt lite från utsidan av påsen, så att det är salt och vinäger jämt fördelat över innehållet.
Häll sedan i 1 tsk vanlig curry (kolla datumet bara), 1/2 tsk spiskummin och ca 1 tsk rostade malda senapsfrön. Du kan även ha lite socker eller honung i om du vill ha en mildare framtoning. Stäng påsen igen och sprid runt kryddblandningen. Låt marinera i minst 2 timmar, eller tills blomkålen känns "genompicklad", dvs att den känns lite seg, men ändå krispig. Om den fortfarande känns rå, släng på lite mer vinäger och lite mer salt och ha en gnutta tålamod.

Nu har du ett finfint tillbehör till kött eller fisk, vad du vill. Med lite naturell tjock (turkisk) yoghurt att dippa i, och lite valmofrön strödda över, har du en smarrig liten förrätt. Du kan också blanda kålen med bitar av syrliga äpplen om du vill ha ett mer varierat och smakbalanserat tillbehör. Naturligtvis kan du också spä på kryddblandingen mer mer fart av ett eller annat slag. Lite kardemumma, lite koriander för en mer citrusliknande smak, lite cayennepeppar eller sambal olek för den där chili-kicken, eller mer gurkmeja om man gillar den där pappersaktiga beskan. Det är lätt att variera och svårt att misslyckas...

lördag 23 februari 2008

Beurre Blanc

Efter guldäggets juryvecka fick jag med mig lite fläskfilé som en rest från cateringen vi hade. På onsdagskvällen bjöd jag hem Paulina för att käka lite rester. Med andra ord är det är i princip en omvänd lunchlåda.

Till fläskfilén ville jag göra en svampsås av beurre blanc-stil, lite som den som jag och lisa fick den här gången. Då serverades den till fisk, så för att anpassa den lite till kött så smaksatte jag den med min favorit, Madeiran. Just den här sorten har jag tagit för vana att alltid ha hemma. Mycket bra. Den är ljuvlig med t.ex. en lagrad alp-ost eller gorgonzola, och naturligtvis till vuxenefterrätter och bra mörk choklad.

Åter till svampsåsen nu. 2 portioner

Svamp, t.ex. 4 hg färska skogschampinjoner eller om du har någon härligare sort torkad eller i frysen. Kantareller på burk funkar också (coop har en variant för 16 spänn!). Men ta inte vanliga svenne-champinjoner. För trist konsistens.

1 liten gul lök, finhackad.
1/2 dl madeira
2 dl matlagningsgrädde
(minst) 3 msk smör
1 msk hackad ört (persilja eller timljan, kanske salvia om du gör såsen till kalv eller lamm)
salt och peppar

Du behöver en djup stekpanna till det här, teflon eller gjutjärn spelar ingen roll. Bra om den även har lock.

Använder du färsk eller fryst svamp börjar du som vanligt med torr och het panna. Salta lite och svinga runt i pannan tills vätskan släppt och delvis puttrat tillbaks in. Sedan slänger du i en rejäl (!) klick smör och den finhackade löken. Sänk värmen lite och fräs tills löken är mjuk, nästan upplöst. Då slår du över madeiran och låter den koka in i ungefär en minut, i med grädde och ört, salta och peppra och låt grädden koka försiktigt i några miuter. Den ska reduceras till ungefär hälften. Slutligen rör du klick för klick ned smöret med en visp. Det ska ju verkligen få en härligt smörig känsla... smaka av med salt peppar och ört. Sedan får det puttra en stund till men fortsätt röra.

Jag hade ju kallt kött från början, så vi hällde helt enkelt såsen över köttet på äkta 70-tals vis. Jag drack en belgisk kloster-öl till vilket gick förvånansvärt bra. Paulina drack något rödtjut som hon gillade och det verkade också gå bra.

Lycka till.

lördag 19 januari 2008

Valnötsbröd till Aminda

Fick en förfrågan om ett enkelt standardvalnötsbröd utan surdeg, ett som man kan göra på dagen. Det här är mitt vanliga som jag brukade göra på södran till Guds Taverna. Kommer också ihåg en minnesvärd kväll med norrbaggarna hemma hos Trude i Friedrischhein. Vi åt det på äkta klysch-vis med färska fikon och gorgonzolaost. Och med Serranoskinka och typ välmognad, nästan flytande opastöriserad brie.

1/2 paket vanlig jäst
1 msk honung till degen, 2 msk till utbak
2 tsk salt
5 dl ljummet vatten + 1 dl mjölk
1-2 tsk torkad timjan
13 dl mjöl. ca 7 dl behöver vara vanligt vetemjöl och sedan kan man ha resten fullkornsdinkel, eller fullkornsvete, eller lite rågmjöl eller nåt. eller så har man det som heter fullkornsvetemjöl special.
typ 200 g valnötter

smula jästen i stor bunke, häll över honungen och saltet, rör runt så jästen löser sig och blir lite bubblig.
i med degvätskan som ska vara fingervarm, men eftersom mjölk alltid är kylskåpskall så brukar jag ta lite fesljumnare vatten ur kranen... fusk fusk.
i med timjanen och rör runt så jäst-honungen inte ligger som ett stelt klibb i botten.

Sedan är det bara att jobba in mjölet. Har man bakmaskin eller degkrokar så är det bra, men annars är det bara att bråka så länge man orkar med trägaffeln. Ju mer man jobbar degen, desto segare och härlig blir den sen. Kör i bunken och inte på bord, för den här degen ska vara ganska lös och kladdig så det funkar inte på bord.

Jäs i typ 2 timmar. Ta fram en plåt och lägg ut bakplåtspapper.
Häll ut degen på väl mjölat degbord, dela den i två.
Varje klump formas till valfri form (jag brukar göra långa limpaktiga saker och sedan vrida dem lite när nötterna väl är i, men man kan typ göra runda också, kanske i korg om man har) och sedan skär man liksom ett snitt i degen där man strör ut de (i handen lätt krossade) nötterna. Ringla honongen över nötterna och försök sedan "foga samman" degen igen. Så tätt som möjligt ska det vara annars rinner honungen ut och bränner. Om man vill kan man typ sätta några hela nötter som prydnad eller nåt.

Jäs en sväng till. Om du har satt på ugnen i köket så är det ju varmt och gott där, jag brukar typ låta plåten jäsa ovanpå spisen, men det kanske är lite hetsigt. De ska i alla fall få svälla i minst en halvtimme. Kanske en hel timme om du inte har ugnen på och har tid. Långsam jäsning blir ju alltid bättre egentligen.

Grädda i typ 180 grader i kanske en halvtimme-40 minuter. Man ser och känner ganska tydligt när det är klart, skorpan blir hård och gyllene. Det är också gott att sänka temperaturen lite (till typ 160) och låta dem gå längre, typ en timme. Då blir skorpan hårdare.

Lycka till!

torsdag 17 januari 2008

Brysselkålen

Jag kvartade de små huvudena, kokade upp ganska lite vatten i en ganska liten kastrull, tänk att det precis ska täcka själva kålen (jag hade kanske 10 brysselkålar och 3 dl vatten).

Vattnet var rejält saltat och så hade jag i en bammseklick smör när det kokade rejält, sen i med kålen, ett par drag med svartpepparen, cesta ned lite citronskal och några droppar citron. Koka tills de mindre bitarna är typ al dente (det går fort, 2 min?) och slå sedan av vattnet (det lilla som kommer vara kvar) och låt ånga av (inte skölja eller något sådant dumt!) och slurp vad gott det var. Jag ska äta mina ihop med lassen till lunch, men jag kan tänka mig att det är perfekt till fisk, eller egentligen vad som helst som du serverar sparris till i vanliga fall.

onsdag 16 januari 2008

status

Vad gäller själva lådorna räcker såklart lasagnen veckan ut. Men till middag idag fick jag... ja just det. En jävla diet-bar. Kom inte i några av mina vanliga byxor utan att använda verktyg (skohorn, vaselin, kofot) så jag gick och köpte tjockbyxor i måndags, vilka jag bar i går, och i dag fick jag ha mina gamla tjockbyxor som i sommras var läckert baggy.

Sedan cyklade jag till skolan (ja det gjorde jag) och tillbaks hem i motvinden. Och regnet. Det här är straffet för alla knäckar, brända mandlar och annat jox jag har mutat mig själv med för att inte vilja dö. Men idag tror jag att jag bestämde mig för att ge upp IFAn. Ingen idé. Jag fattar ingenting. Så då har jag liksom ingen anledning längre till att dessutom hålla på och unna mig en massa göttigt. Alltså. Mitt nya liv 2.0.

Orkar kanske inte stenhårda GI-trippen, men jag ska väl försöka klippa sockret i alla fall. Och äta sånna där bars något mål om dagen. Ändå ganska smart. Man slipper hålla på. Den jag fick idag var dessutom riktigt god (naturdiet choklad och kanel).

Aja. Annars har jag tjackat en stor stor billig bunt brysselkål (fortsätter på julen-varar-än-till-påska-temat) som jag typ inte vet vad jag ska göra med. Jag harar bryselkål. Alltså så som man får dem på julen. Det är en av de väldigt få grejerna som jag verkligen, verkligen, verkligen inte tycker om smakmässigt (Pepparot (uuuuurk hur kan ni äta den där skiten, ärligt talat!), anis (även sprit), kapris i för stora mängder, leverkonsistensen och all typ av gelé). Men jag har bestämt mig för att ge dem en chans. Funderar i de här termerna (2 olika)

Snabbfräst med lök vitlök och chevré, samt såklart mycket olja.

Blancherad och sedan med en dressing med typ ingefära och apelsin kanske, en gnutta saffran till och med, göra som en ljumen sallad med typ lite puylinser och typ morotstrimlor. Kanske till typ ett kycklingbröst eller något annat neutralt kött till.

Har någon ett tips på ett bra sätt att tillaga brysselkål (obs gärna GI-anpassat) är ni mer än välkomna att dela med er..

Nu sovasova (fast jag är dödshungrig)(jävla diet-bar)

måndag 14 januari 2008

Håll bladen friska


Det är verkligen inte alltid man har tillgång till såhär härliga spenatblad. Oftast får man istället köpa de där på påse eller i låda från affären. Det är då lätt att frestas att köra dem, eller ruccolan, direkt ur påsen, vilket man tydligen inte ska göra (salmonella och what not). Nej man ska skölja sina blad ordentligt, och när man ändå gör det, ska man passa på att skölja allt på en gång även om man inte kommer äta allt genast.

Förra helgen (notera - Fredag förra helgen - idag är det måndag) köpte jag just en sådan påse med ruccola och spenat blandat. Jag sköljde bladen noga (lät dem ligga och plaska i en bunke med iskallt vatten ganska länge), lät dem rinna av i ett durkslag, och sedan svepte jag in dem i en ren kökshanduk (tack Monica för den) där de liksom fuktade av sig ett tag innan vi åt en bamsehög ihop med vår sparris, hemgjorda citronbea och hästbiff. Dock blev det lite över, vilken jag försiktigt vek in i handuken igen, svepte om en vanlig plastpåse och placerade långt ned i kylen. Där glömde jag bort den fram tills i morse då jag helt utan hopp öppnade knytet, endast för att finna att de små liven var minst lika spänstiga och friska som de varit över en vecka tidigare!

Ungefär såhär packade vi alltid den tvättade salladen på Cookies, men där låg den aldrig så länge. Jag är faktiskt förvånad att januarispenat lyckades hålla sig i över en vecka bara genom rätt hantering! Det är ju bara att tacka och ta emot. Genom att göra såhär håller sig alltså bladen betydligt längre än om du bara låter den oöppnade förpackningen ligga i kylen.

Nu kan man alltså bunkra lite om det som då var extrapris på de där påsarna. Bra att veta för enmanshushållet!

Most excellent Vego Lasse



Ända sedan jag var veggis för typ en miljard år sedan, har jag gjort en klassisk vegolasagne med spenat och keso, som med så mycket annat, glömmer man lätt varifrån man fått influenser till rätter som man lagat på samma sätt i 10 år, men när jag och Julia snöade in på något slags mat-porrande här om natten (på tal om att man inte kan sluta köpa god mat fast att man är fattig...) pratade vi om rätter som man alltid lagat, och Julia nämnde sin lasagne... Då fick jag en liten flashback, det var faktiskt hemma hos Julias mamma Marie, på Saltmätargatan, som jag åt den här enkla och geniala rätten första gången. Länge har jag envisats med att ha fetaost i den, men nu återgick jag till orginalreceptet, och det är ändå en vinnare.


Bilden är lånad från en amerikansk site, men efter att ha letat igenom hela nätet och jiddrat med mobilkameran hur länge som helst fastslog jag att den här ändå var den som var mest "lik". Jag gjorde min i en stor lasagneform, och den räckte till 5 medelstora lunchlådor och en liten natta-smaskis.

2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
ca 800 g djupfryst spenat (hel eller hackad beroende på hur lyllig man känner sig, Coop Konsum har extrapris på hackad den här veckan... I'm just saying)
2 burkar krossade tomater
1 stor burk naturell Keso
fulkornslasagneplattor (2/3 paket gick åt)
2 dl riven ost

en skvätt BiB-vin
massa riven muskot
salt och peppar
1 msk socker
nån liten skvätt grädde... eller nåt... kanske


Börja med att sätta på ugnen, och sedan hacka lök och vitlök och fräs (i olivolja) en lök i en varsin vid kastrull, eller typ djup panna eller vad du gillar att jobba med. Ha all vitlök i den ena av de två (den som du ska köra spenatsåsen i) och låt den fräsa med. Det är bra om det går att lägga lock över spenaten. Grovhacka även vitlöksklyftorna och fräs dem med löken som ska bli spenatröran. När löken är gyllenbrun i båda kastrullerna slänger du i spenaten, sänker tempen till riktigt låg och lägger locket på. I den andra kastrullen häller du i tomatkrosset, nån skvätt vin om du har (eller kör på överbliven glögg och inget socker) socker och lite salt och eventuellt lite ört av något slag (timjan). Höj temeperaturen här och låt tomatsåsen koka ganska ivrigt i minst en halvtimme. Under tiden håller du ett öga på spenaten som sakta tinar under locket, när den är helt tinad tillsätter du muskoten (riv på så mycket du själv vill ha, jag tog mycket, men det är ju svårt att avgöra hur mycket man river ned från en nöt), smaka av med salt och peppar, rör runt och tillsätt keson, och den där lilla skvätten av något lite fettigt och krämigt och härligt om du vill. Stäng av värmen och ställ åt sidan tills du är nöjd med tomatsåsen.

När den sistnämnda är en god tjock simmig smakrik djupröd tomatgegga smakar du av även denna med salt och peppar, men tänk på att 1+1 salt sås kan bli -, dvs inte gott. Låt tomaten vara det friska inslaget.

Börja sedan med ett ganska litet tunnt blaskigt lager spenat i botten, mest för att de understa lasagneplattorna ska bli genomkokta. Varva sedan så många och tjocka lager som du önskar av de två såserna. Jag körde (tunnt) spenat-platta-(tunnt) tomat -platta - (rikt) spenat - platta - (rikt) tomat - några plattor men inte heltäckande - tunnt spenat (så mycket man har kvar och typ skrapa på allt blask du har kvar i pannan - riven ost. På det viset geggar osten och keson i spenatsåsen ihop på ett gott sätt.

Kör i nedre hälften av ugnen, 180 grader i typ en halvtimme, eller tills plattorna är färdigkokta.

Tricken med en lyckad lasagne är att det måste vara tillräckligt blaskiga såser så det finns vatten nog för att koka pastan. Annars blir det hårt och torrt och tråkigt. Det är därför jag drygar ut med lite grädde, men man kan ta mjölk eller för all del vatten också. Dessutom är det bra att vakta på temperaturen så inte osten bränns. Då blir det hårt och trist.

Servera med något som är lite kallt och syrligt, typ färska tomatklyftor eller tjock youghurt.

söndag 6 januari 2008

Gränssnittstrubbel

Fan jag blir galen på att den här spalten är så smal. Jag skulle vilja bredda den lite så ni inte måste scrolla så mycket för att komma igenom min allt för stora svada. Om någon vet hur man kan fixa det - feel free to point it out!

Redan gjorda uppoffringar

Lisa startade den fina lilla blogtrenden att man ska avlägga "gröna löften" för året, men när jag läser både Lisas egna och några andra fellow blogares löften känner jag att jag i ärlighetens namn inte har så mycket jag kan förändra.

Inser att studentens skrala kassa och den barnlösa singelns ganska låga omsättning på mat och förpackningar också innebär att man är jävligt miljövänlig. Lisa lovar att inte flyga inrikes. Jag åkte till och med tåg till Oslo sist jag var ute och reste. Och alla har väl hört mig lovprisa nattåget till Berlin? Någon annan lovar att inte använda bilen mer än absolut nödvändigt. Jag kan väl möjligen lova att inte ta körkort i år heller, ett löfte som blir allt för lätt att hålla. Lisa lovar att bli bättre på att äta rester. Ja ni vet ju vad den här blogen heter. Jag är ganska bra på att äta rester, för att uttrycka det milt.

Någon lovar att inte köpa okolsyrat mineralvatten. Jag skulle aldrig göra något så fånigt in the first place. Visserligen köper jag loka fläder eller ramlösa skogshallon då och då, men det är för att jag verkligen älskar de där smakämnena, och jag har nästan helt slutat dricka cola light, vilket jag förut gjorde ganska mycket.

Lisa lovar också att sopsortera bättre. Jag sorterar faktiskt allt utom kompost, (fast att jag hatar att knata iväg till den där stationen... stora stora kassar med gamla konservburkar i skåpen) för vi har ingen här. Det vore dock jävligt bra (och lite kul, tycker jag som tycker att det är sjukt spännande att se en surdeg mogna, fatta då hur roligt det skulle vara att se sina äppelskrottar mogna till jord... shit det här måste bli mitt mission!).

Några andra lovar att inte ta onödiga påsar när de handlar, jag har snarare alltid slut på soppåsar så jag istället blir tvungen att köpa lite extra plastkassar för att inte behöva kasta soporna lösa i nedkastet. Det verkar ju inte mer värt att bära maten i tygkasse och sedan köpa soppåsar på rulle. Eller?

Slutligen, och det är här som min sko verkligen klämmer, lovar flera stycken att inte äta något kött. Känner man mig - officer i köttrådet, vegeterian-föraktaren, veganhånaren, köttälskaren framför andra, helt enkelt Den Ganska Onda Människan - vet man att det inte kommer att hända. Dock hindrar ju min skrala ekonomi mig från att äta nästan något annat än restprodukter och hästkött, och som jag tidigare påpekat är ju hästen död av en annan anledning än att den skulle bli mat. Typ den blev halt. Som gammal hästtjej som den hårda vägen har fått lära sig att ibland är det helt enkelt bättre för kusen själv att slippa leva.

Dessutom tänker jag stolt fortsätta äta det gotländska lammet som nu går att få tag på nästan överallt. Aldrig mer Irländsk lammstek.

Jag har dock två kors att bära här. Två punkter som är mina stora skamer.
1 Hittar jag latinamerikanskt nötkött till bra pris kan det hända att jag köper det. Särskillt som jag gör en caterin till någon annan. Detta skall upphöra med omedelbar verkan. Det är en liten uppoffring för det är sällan det händer redn från början. Men det är faktiskt ett löfte jag kan avge.

2 Inte sällan köper jag Irländsk nötfärs. Om man är en fattig tjockis, som måste göra GI-vänliga lunchlådor, är ju den lilla färsrätten, den frästa, den lilla järpen, den lilla chili con carnen så otroligt lätt att ta till. Och för mig är det jävligt svårt att välja rätt när den irländska kostar 29 och den svenska kostar 69 kr kilot. 69 kr kilot för kött är kanske inte så himla farligt tycker du, men för mig spelar det faktiskt roll. Det är lunchlådan för 10 kr eller lunchlådan för 30. Det gånger typ 100 på ett år (för så ofta äter jag färs) blir ändå 2 papp. Det är en hög alternativkostnad för mig. Och eftersom jag nu inte har någon bil, och aldrig flyger och alltid gör allt annat så förbannat bra, så tänker jag fortsätta äta den billiga färsen. För det är en hörnsten.

Vidare har vi de ekologiska grönsakerna, men jag köper alltid, och tänker fortsätta, köpa grönsaker enligt principen att svenskt icke ekologiskt är bättre än utrikisk ekologisk. Med sånt som typ inte finns svenskt (coctailtomater i januari) ska jag försöka ta det ekologiska alternativet, men ärligt talat. Pengarna återigen. Det är fan inte alltid man har råd.

Bananer äter jag aldrg ändå (GI 100! Hallå det är ju som socker! Då äter jag tusen gånger hellre riktigt socker! Banan kan dra. Ärligt talat fattar jag inte hur folk kan äta skiten över huvud taget...)

Aja. Sedan ska jag lova att alltid ta de ekologiska äggen, istället för att oftast ta de ekologiska äggen som jag gör nu. Men det har ju inte så mycket med miljön att göra, som att det är fördjävligt att man fortfarande har höns i sånna där äckliga små burar. Ägg är så himla billigt ändå, att de där 4 kronorna extra per förpackning faktiskt är helt försumbart.

Ok vi skrapade alltså ihop till:
Jag lovar att aldrig köpa utländskt kött (utom färs).
Jag lovar att bli bättre på att plocka de närproducerade grönsakerna (kanske blir en Årstiderna-låda snart..).
Jag lovar att ta den gröna istället för den bruna ägglådan.

(Vi vet ju alla hur skräckscenariorna ser ut, med flaxande tuffsiga höns, jag visar hellre de glada rackarna som värper till de gröna lådorna... )



Sådär ja. Nu ska jag äta den ekologiska pigham-julskinkan som jag köpte för 29 kr kilot såhär till trettondagen. Utmärkt fruko.. ehe.. lunch.

lördag 5 januari 2008

Aint no lunchlåda comming my way

Alltså när man knappt har lämnat hemmet på två veckor är ju inte direkt lunchlådor något man har användning för, men när Eva och Paulina var här på middag i torsdags fick jag ändå tillfälle att göra en ovanligt lyckad liten gryta med lammkorv och nötfärs. Som vanligt när man gör tomatbaserade rätter är hemligheten att låta själva tomatbasen koka länge och väl, men den här gången hade jag kryddat och stekt färdigt köttet innan jag lade ned det i tomaten, vilket gav en rolig liten smakkontrast. Dessutom hade jag en rejäl skvätt något surnad hemgjord rödvinsglögg kvar som som jag slängde i. Det var minst sagt en hit. Smaken blev fyllig men kryddig, och en aning tjärv tack vare den lilla surnaden. Jag skule vilja säga att det är de fantastiska färska lammkorvarna, vilka jag alltid köper hos de förtjusande sydamerikanerna i hötorgshallen, som är tricket. Det är ungefär sådana du ser på bilden nedan. Receptet passar gott att göra för 3 personer och en lunchlåda, eller för 4 personer på middag, om man har någon slags kolhydrat som tillbehör.










(4 personer)
1 dl små gröna linser (Puylinser), blötlagda i minst 3 timmar
1 msk neutral olja
2 lökar
2 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
400 g färsk merguez
cayennepeppar/chilipeppar
1 tsk spiskummin

2 dl rödvinsglögg eller

2 dl rött vin
1/2 tsk kardemumma
1 krm kanel
ev krossad kryddnejlika
eventuellt russin

400 g nöt eller lammfärs
1 msk olivolja
2 msk grovt rågmjöl/ströbröd
1 krm salt
1 tsk provençalsk örtkrydda (alt timjan och ex. basilika)
färskmalen peppar

Hacka löken grovt i klyftor, finhacka vitlök och eventuell färsk chili. Hetta upp olja och spiskumin + chili och resterande kryddor om du inte använder glögg. Fräs lök och vitlök i oljan och kryddorna, låt dem bli mjuka men inte brynta. Tillsätt sedan korven, skuren i 2 cm långa bitar, och fräs runt tills korven verkar ha börjat släppa vätska. Tillsätt tomaterna och vin/glögg. Har du gott om tid låter du detta koka en stund, annars tillsätter du även även de i förväg blötlagda linserna. Låt koka upp och puttra på medelvärme i ca 20 min.

Under tiden förbereder du frikadellerna.

Krydda färsen med oljan, salt, peppar och örtkryddorna, tillsätt även mjöl/ströbrödet. Blanda runt och forma färsen till små köttbullar. Stek i het panna med ganska rikligt med olja. Låt precis bara bullarna få färg och struktur.

När linserna är i princip färdigkokade släpper du försiktigt ned de förfrästa köttbullarna i grytan och rör runt. låt puttra i 5 minuter. Servera med en rejäl klick yoghurt och eventuellt couscous eller bulgur.