lunchlådan

Fikon vs världen

2010-02-08T21:38:00.005Z

Idag när jag försökte skriva smarta saker men nästan dog av tråkighet hade en bekant statusuppdateringen "Tomas XXX kan inte skilja på fiktion och verklighet". Hungrig som jag ju alltid är läste jag "Tomas kan inte skilja på fikon och verklighet". Det tog några nanosekunder innan hjärnan hann ikapp och eftersom jag tydligen är ungefär 8 år skrattade jag sjukt mycket åt mitt eget skämt samt kände mig naturligtvis manad att dela med mig. Tomas i sin tur svarade att han inte kunde skilja fikon från verklighet heller, varpå jag helt självlöst delade med mig av dessa klokskaper för att så att säga reda ut begreppen;

Fikon - Frukt. Mjukt och nästan fjunigt på utsidan, härligt rött saftigt och lite mosigt rödrosa på insidan. Vissa sämre exemplar kan dock vara ganska hårda, smaklösa och torra. Detta beror på faktorer som transport från odlingsplats till slutkonsumtion samt mognadsgrad vid plockandets stund. Kan vara grönt eller lila/auberginefärgat. Finns även i torkad och aningen komprimerad version vilka företrädelsevis avnjuts vintertid.

Verkligheten - Oklar och lite rörig dimension som vi även kallar "här och nu" eller "på riktigt". Kommer i ett personligt utförande för alla människor på jorden. Kan med andra ord se ut på sjukt många sätt. Gemensamt är dock att även verkligheten kan vara både härligt saftig och lite mosig, eller hård och torr beroende på faktorer som tur, klass, världsdel den individuella verkligheten utspelas i eller kön. Denna är dock ej statisk utan kan påverkas och förändras i och med individens transport från födsel till ändhållplats. Även verkligheten finns i komprimerad form, men då på sveriges radio p3, nästan alla vardagskvällar 19.03-19.30.

Fikon är dock också mycket bra som mat, både för sött och salt. Som på bilden ovan i frukostyoughurten, med mozzarella och mynta som små bakelser eller som ett tillbehör mitt emellan salt och sött.
Vininkokta fikon ihop med goda ostar har jag helt säkert redan delat med mig av, men en annan favorit är naturligtvis fikonsallad med ädelost.

Eftersom osten, paprikan och fikonen ger en så fyllig och intensiv smak kan man i princip servera den istället för både sås och tillbehör till en stadig köttbit. Självklart kan den också funka som en smakrik lunchlådebas tillsammans med quinoa och kanske lite puylinser eller annat extra protein. Allra härligast blir den dock som en delikat förrätt tillsammans med några skivor carpaccio. Just nu finns det ganska billig gorgonzola i många vi- och matrebellerna-butiker. Fikon är det å andra sidan inte riktigt säsong för, men man kan ju bli sugen ändå.

Ädelostsallad med fikon och rostad mandel

ca 100 g ruccola
2 -3 röda eller gula paprikor
en halv normalstor vitlök eller en liten
3 mogna söta fikon
50 g mandel
100 -150 g gorgonzola
smakrik olivolja
fruktig och mild vinäger, gärna fikonvinäger, annars hallon eller äppelcider.
eventuellt lite färsk timjan.

Sätt på ugnen på grillfunktion om det är en elspis eller fullt fräs om det är en gasspis. Plocka ut osten ur kylen.
Dela paprikorna och plocka bort kärnhus och kvist. Pensla skalet med en neutral olja och placera med bulliga sidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Placera även vitlöken på plåten, OBS bryt isär vitlöken, skär ej. Klyftorna ska ha kvar allt av sitt "pappriga" skal. Rosta högt upp i ugnen tills paprikaskalet är fläckigt svart och bubbligt. Skär under tiden varje fikon i 6 "klyftor" och hacka mandeln i grova skivor flagor. Skölj av ruccolan och svep in den i en ren kökshandduk, ställ åt sidan. När paprikan är färdig lägger du över dem i någon slags förslutbar burk eller skål och låter dem svalna med locket på. In med mandelnhacket, i ugnsfast mindre form, i ugnen. Men var försiktigt! Hackad mandel bränner snabbt. Det här tar bara några minuter.
Skala vitlöksklyftorna som nu bör vara lite småbrända och genombakade. Mixa dem med mixerstav eller i en minimixer tillsammans med vinäger, olja och en liten näve av ruccolan tills det är en krämig och smakrik dressing.
Skär upp osten i rejäla chunks och blanda den ordentligt med ruccola, fikon och dressing. Fikonen kommer lösas upp lite gran och sprida sina små frön över salladen. Lägg upp den dressade salladen på ett trevligt serveringsfat, skala paprikan och skär bitarna i centimetertjocka strimlor. Lägg över dem på salladen och toppa med den hackade mandeln.

Inspiration till alla...

2010-01-19T15:27:00.005Z

När jag såg mitt gamla inlägg om mini-mat kom jag och tänka på den här bilden.

Elin och jag var på minisemeter i Amsterdam förra våren. Tack vare tips från ytlig bekant hamnade vi på geni-stället BURGERMEISTER! Javist. Det är tre små burgare till överkomligt pris. Tror att jag tog en med halstrad tonfik, en het lammburgare med någon slags aubergine-culis och en typ classic med bacon och världens smarrigaste dijondressing...

Tips för nästa hamburger-party. Alla gör 2-3 tillbehör, ha minst tre olika köttsmetar att välja på, blanda, ge, få briljanta nya smakupplevelser i världens bästa mat-format HAND-burgaren.

Have fun with it...

Åter igen är min tid bara min

2010-01-19T14:34:00.005Z

På gott och ont är jag alltså tillbaks i det vi kallar för "frilanstillvaron". Vad kan vara bättre än att plocka fram sin gamla blog?
Få saker, förmodligen.

Problemet är väl att jag för tillfället inte äter så mycket lunchlådor. Men mat, jovist. Något blir det ju då och då.

I går spontan-dinerade jag med vännerna Jonas, Susan och Johan. Susan tål ingenting som är nyttigt, så ska man laga mat till henne måste det vara helt utan fullkorn eller substans. När jag klämde ur mig idén med New York Cheesecake som efterrätt kontrade Jonas med att den då måste göras på något med mindre fullkornsig botten än digestive. Pepparkakor, blev hans lösning.

Jag erkänner att jag var tveksam till en början, men resultatet blev faktiskt fantastiskt. Nu när peppisarna reas ut i mataffärerna är det ju ett gyllene tillfälle att passa på. Jag gjorde så här för en rejäl cheesecake som nog lätt hade räckt till 6 personer.
Bilden är naturligtvis lånad från annat håll, men ditt resultat borde se ut ungefär så här. Lossa kanterna med varm kniv innan du tar av kanterna på formen.

1 rör Annas Pepparkakor (dvs ca 100 gr)
ca 50 g mandel, rosta lätt eller låt bli. behåll dock skal.
50 g smör
1 msk muscovadosocker

ca 4 dl vispgrädde
1 frp philadelphia orginal (250 g)
1 frp lätt eller orgnial Kesella (250 g)
zest från 1 citron och 1 lime (skrubba skalet innan du river av det)
juice från 1/2 citron och hela limen
ca 2 msk strösocker
1 msk vaniljsocker

Mixa mandeln grovt med socker i en mixer eller blender alt hacka mandel så fint du orkar. Smält smöret. Om mixer - släng i kakorna lite pö om pö och ringla över smöret under de allra sista varven i mixern. Viktigt att kakorna inte blir för finsmulade. Om för hand, krossa kakorna med händerna, blanda i socker, mandel och vänd snabbt ned det smälta smöret.
Tryck ut kakmassan i en pajform med löstagbar botten. Pensla eventuellt kanterna som sticker upp med lite neutral olja eller smält smör. Ställ in i kylen.

Blanda citron- och limejuice med zest, vaniljsocker och strösocker. Låt sockret lösas upp, blanda sedan i ost och kesella med en stor sked och rör försiktigt till en slät men alltså ej vispad ostsmet.
Vispa grädden ganska hårt och vänd sedan ned grädden i ostmassan med en slev eller sked OBS ej visp! Smaka av och söta eller syra massan efter behov. OBS cremen ska vara ganska syrlig! Tänk på att botten är söt och knäckig!

Sprid ut cremen över bottnen och släta ut översidan. Låt kakan vila minst en timme innan servering. Skär gärna med en vass och lite varm kniv.

Servera med varma bär, filéade apelsiner och eller grapefrukt, en enkel varm och syrlig multe (hjortron och socker) eller en portvinssås.

Endivens hemliga liv

2009-01-28T09:55:00.012Z

Det var någon som frågade om hur man tämjer Endivernas bråkiga beska hemma hos Lisa. Då påminndes jag osökt om hur vi tillagade denna stiliga lilla 80-talsfavorit när jag jobbade på Cookies Cream i Berlin.

Många har en automatisk misstänksamhet mot varm sallad, men endivens köttiga blad gör sig faktiskt fantastiska med en rejäl stekyta. Temperaturen ska dock vara hög så att grönsaken behåller sin krispighet i kärnan samtidigt som den är rejält brynt i snittytorna.

Detta är lagom som en läcker förrätt om du beräknar 1/2 endive per person. Naturligtvis funkar den utmärkt som ett smakrikt tillbehör till en köttig eller fiskig varmrätt.

Brynta Endiver med citronhollandaise
4 personer

2 stora fina Endiver
socker
salt
ca 50 g smör
(liten skvätt vitt vin, kvarglömd vit glögg eller äppelvin)

Din egen Hollandaise
(här började jag en lång beskrivning på hur jag gör min egen hollandaise, men sen ångrade jag mig och ger er en länk istället.

Det enda är att du ska göra den lite syrligare, saltare och med en massa citroncest (eller apelsincest funkar ju också om man gillar det). Slå inte ihop såsen (alltså vispa med det smälta smöret) förrän precis när du ska servera endiverna. Hollandaise ska vara fluffig och direkt-ur-skålen-varm.

Ansa och skär endiverna i 4 klyftor var.
Hetta upp två torra stekpannor (även om alla endivbitar får plats i en stekpanna så sänker du temeraturen i pannan för mycket om du har alla i samma panna) och lägg ned endiverna med snittytorna mot botten. De ska få en yta innan du sänker temperaturen och har i en första klick smör, vänd runt endivbitarna och strö över nån tesked socker och lite salt.

Nu börjar endivklyftorna öppna sig lite som musslor och när de gör det kan du kanske salta lite till och ha i lite mer smör, vilket nu bör skumma. Endivklyftorna har nu en rejält brynt sida och är lite halvbrynt runt om. Saltet, sockret och fettet tar fram smakerna i endiven, men tillagningen neautraliserar det bittra. Den syrliga hollandaisen bryter vidare av mot den lilla beska som är kvar.

Lägg upp endivbitarna i kors på mellanstora tallrikar och häll över den syrliga hollandaisen. Fettigt men sjukt gott!

Man kan också byta ut hollandaise mot en skiva god getost och några granatäpplekärnor.

Höst

2008-10-11T17:27:00.003+01:00

Allt blir så sorgligt på hösten på något sätt.

Det här är allt som är kvar av mina tomater.

Och här är ett bröd som blev snyggt men inte så gott.

Hej hej.

Någon slags mexi-panna.

2008-09-22T21:41:00.002+01:00

Hittade en bunt billigt fläskkött, typ sån här skinkstek. Den där biten som man föraktar i disken. Gör inte det. Den är bra, god, saftig, mager och billig.

Jag hade också hittat sånna här spetsiga, tunna paprikor som är lite fastare, torrare i köttet. Tillsammans med lite gul lök och några gamla skröffsiga blomkålsrester blev det en finfin liten kryddig panna.

Fräste 1 gul lök, 3 vitlöksklyftor och 400 g strimlad skinkstek i en het wook med lite rapsolja och rejält med spiskummin och tabasco. När löken blivit lite halvbränd och köttet fortfarande var lite rosa hällde jag upp kött-lök-fräset i en lunchlåda och lade över locket så köttet fick "går klart" i sin egen värme.

Under tiden fräste jag de stora bitarna paprika med några hackade vitlöksklyftor, lite mer tabasco, salt, spiskummin och pyttelite kanel. När paprikan var nästan sotad slängde jag i en govslantad morot och blomkålel i några minuter. Man får svinga runt wooken en hel del, men när alla grönsakerna var varma hällde jag liksom tillbaks de lite "blötare" köttbitarna och löken som legat i lådan och gosat. Sedan blandade jag ihop allt och lät grönsaker och kött liksom suga åt sig lite av varandras smaker. Sedan var det bara att dela upp i två lika stora lunchlådor och toppa med lite quinoa som kommer hamna i botten av tallriken när jag vänder upp och ned på lådan. Perfekt lunchlåda. (Jag ska försöka komma ihåg att fota Innan jag lagat klart maten, förlåt...)

Appropå igen...

2008-09-10T22:23:00.002+01:00

Appropå stora och små fiskar..

Jag kunde inte lägga in youtubefönstret, men gå till länken nedan.

Jävla fy fan vilken dam, och jävla fy fan vilken låt.Och då menar jag på det på ett positivt sätt

Appropå det...

2008-09-10T22:13:00.002+01:00

När jag sökte på "små äta" med ett felaktigt avstavat mellanrum kom dessutom den här helt fantastiska bilden upp.

Sådär kan man känna sig ibland...

Jaja. Godnatt.

Vikten av att småäta.

2008-09-10T21:50:00.005+01:00

På senare tid har jag gjort en mycket bra och smart upptäckt.

Ett melanmål förlänger livet!

I alla sånna hära diet-biblar står det ju att man ska äta ofta, men lite. Var tredje timme ungefär sägs det. Detta är något som jag nickat medhållande åt, och till viss del efterlevt. Så länge jag pluggade (alt inte gjorde så mycket alls) ja.

När man pluggar är det ju lätt att äta frukost vid halv nio-rycket, dra till palatset, äta lunch med alla de andra vid tolv och sedan typ lägga ned och gå ut och göra något annat (aka äta) vid... jaa säg fyra fem.

Men när man jobbar... Tröttheten, mina vänner. Den där fundamentala hjärnsläppskänslan som inträder vid fem och sitter i tills man stupar i säng efter att ha proppat i sig hela middagsportionen och halva morgondagens lunchlåda. Så ligger man där, trött som man varit hela dagen, och är full i magen och full av någon slags qvasi-engeri. Sömnen gäckandes med sin frånvaro.

Det var då det slog mig. Mellanmålslådan.

Jag gör ju alltid för mycket lunchlåda, och istället för att kasta lite och dessutom äta lite för mycket, sparar jag lite och äter framför datorn vid fem. Ett par friska andetag på det och jag är redo att rocka i minst en timme till. Och det bästa är att när jag kommer till affären alt. hem vid sju, nio något, är jag inte dödstrött och dödshungrig, utan pigg, glad, lite småsugen nog att vilja laga mat och smaka av, men inte hungrig nog att goffa i mig allt vid tio på kvällen.

Alla kanske inte är så extrema i sitt singel-hushåll som http://www.blogger.com/img/gl.link.gifjag, men jag tror ändå att de flesta skulle må bra av att äta lite riktig mat (och inte bara massa slabbiga fruktkorgsfrukter) innan de beger sig hemåt.

Gladare, nyttigare, piggare och starkare blir vi!

Hittade den här fina bilden när jag sökte "tiny food". Jag menade kanske inte riktigt så bokstavligt, men nästan...

Revbenspjäll i lunchlådan

2008-09-06T12:16:00.005+01:00

Tjocka revbensspjäll är ofta billigt och gott kött som nästan alltid går att tillgå i våra butiker. Här om veckan köpte jag tjocka revbenspjäll av ekologisk gårdsgris på Vi i hornstull för 59 kr kg. Det var ett fint och visserligen ganska fettspäckat men också mört och senfritt kött.

Att koka revbensspjäll är lätt och ger ett stort försprång när spjällen ska tillagas. Jag täker mig att om man har en lite ugn på jobbet kan man ju ha färdigkokta och marinerade spjäll i lunchlådan som man sedan kan bränna av 10 minuter i ugnen på lunchen.

Jag kokade ett drygt kilo spjäll i en stor kastrull med vatten, malen torkad ingefära, lite salt och en klyftad lök i ungefär 1,5 timme medan jag tittade på teve en måndagskväll. Innan jag gick och lade mig rörde jag ihop en marinad av sesamolja, pressad vitlök, soya, ingefära och lite kanel och lät den stå i kylen i en burk. Över natten lät jag spjällen svalna i rumstemperatur i kokspadet och på morgonen skar jag enkelt upp spjället i tre portioner, stoppade ned bitarna i bra fryspåsar, slog över lite av marinaden i varje påse och lät dem vila i kylen över dagen.

När jag kom hem på kvällen brännde jag av en av bitarna i ugnen och hade som en enkel middag, en påse sparade jag i kylen för att ha som lunchlåda dagen efter, och en stoppade jag in i frysen för att ha som lunchlåde-back-up fram över.

Som tillbehör kan man göra en enkel cole slaw av vitkål och morötter som man också kan riva och förbereda redan kvällen innan. Låt morötter och vitkål dra med salt, ingefära och rejält med vinäger eller citron. När det är dags att äta pressar man ur vätskan och blandar den nu syrade kålblandningen med lite majonäs och yoghurt eller kesella, lite lite vitlök, lite cayennepeppar om man så önskar och så smakar man av med salt, socker och peppar.

Den klarar sig typ 4-5 dagar i kylen.

Rådjursmiddag.

2008-09-06T10:36:00.003+01:00

Just nu finns det mycket vilt i butiken och mycket svamp i skogen. Och svamp i butiken också.

Jag har ätit rådjursfärs två gånger i veckan. Först i en mer lunchlådeanpassad variant, sedan i en lylligare fredags-variant. Båda vilade dock på de näst intill patetiskt klassiska vilt-tilbehören kantarell och timjan.

Rådjursfärsen kostar runt 90 kronor kilot, är mörk, mager och väldigt fast. Min upplevelse är också att den milda viltsmaken förstärks efter någon dag.

Lyxmiddag för två med rådjur och palsternacka.

Torr-rostade rotsaker och rödlökar, enkla viltfärsbiffar med finhackad vitlök och kantarellsås med madeira.

ca 400 g Rådjursfärs.
2 vitlöksklyftor
Salt och peppar.

2 små rödlökar
1 påse palsternackor (ca 400 g? kanske 7 stycken)
salt, lite äppelcidervinäger eller citron, socker

Kantareller, ca 200 g färska eller 1 burk
matlagningsgrädde
smör
lite soya
en skvätt vin eller portvin/madeira
salt och peppar
timjan

Börja med att skala och skära palsternackorna i "stavar". Försök få bitarna så jämntjocka som möjligt. Tunna slamsor kommer bli brända. Skala och klyfta rödlöken i ganska stora klyftor. Lägg allt i en bunke med salt och lite vinäger eller citron och en gnutta socker, låt dra ur lite, blanda runt ibland. Låt hellst det här stå i någon timme medan du förbereder efterrätt eller så. Detta förhöjer smaken sedan när du bakar av palsternackan (funkar även med andra rotfrukter). Sätt samtidigt på ugnen.

Gör färsbiffarna endast genom att finhacka vitlöken och blanda i färsen. Salt och peppar, men ingen krydda. Låt rådjuret tala för sig själv. Forma till biffar eller järpar, ca 100 g stycket.

Plocka upp palsernackor och lök och sprid ut dem glest över en plåt med bakplåtspapper OBS ingen olja. Stoppa in dem i den heta ugnen som samtidigt sänks ned till ca 180 grader.

Rensa och hacka kantarellerna grovt, alternativt öppna burken och hacka kantarellerna grovt, spara i så fall lite av spadet. Fräs dem i en tjockbottnad stekpanna i en liten gnutta smör. Salta en aning och ha på lite timjan, låt de färska kantarellerna släppa ifrån sig sin vätska. Burk-kantisar kan man bara låtat koka ihop lite med spadet, smöret och timjan. När det börjar se torrt ut har du i en klick smör till, låter kantarellerna sug aåt sig av det och sedan slår du över lite vin (vitt rött eller port spelar inte jättestor roll, portvin eller madeira är både snyggast och godast men kan då behöva lite vinäger som komplement). När det har simmat ihop sig en aning häller du över en rejäl skvätt matlagningsgrädde, ca 1,5 dl. Låt puttra ihop lite på vag värme och smaka av med soya och mer vin. Om du vill ha en tjockare sås kan man göra en liten toppredning av maizena alt. vetemjöl och lite kall grädde som man rör ihop och sedan silar ned i såsen.

Stek biffarna i en annan ganska het panna. Låt dem få fin yta på båda sidor och låt dem sedan vila i folie medans folk sätter sig. Palternackorna ska nu vara gyllene och lite sega, såsen toppas med lite extra madeira precis innan servering och om biffarna har släppt lite vätska åker det också ned i såsen.

Njut med ett gott, fylligt rödvin.

Skärpning

2008-07-27T22:13:00.005+01:00

Jag har läst saras blog och skrattat mer än man mår bra av (magmuskelkramp).

Jag har bestämt mig för att "rycka upp" mig.

Kanske, kanske kommer det bli lite mer liv och lite mindre mat. Men det är väl skit samma eftersom det ändå inte är någon som läser. Anyways.

Det är sommar. Det är fett varmt i stockholm. Jag har varit borta från stan i nästan en månad. Jag söker jobb för glatta livet ("Det var superkul att träffa dig, vi har dock valt att gå vidare med en person som har lite mer erfarenhet, men det känns verkligen att det kommer gå jättebra för dig ändå. Du får gärna hålla kontakten, höra av dig när du har jobbat lite mer. Vi tycker att du verkar vara precis den typen av person vi vill jobba med") och har lånat mer pengar av mamma än jag vågar tänka på. Har caterat och spelat företagsgig, men det täcker liksom inte riktigt ändå.

Jag har typ inte lagat mat på evigheter, men när jag var på gotland nu senast gjorde jag en fin liten mangold-paj med dinkel-pajskal. Och så bakade jag surdegsbröd, såklart. Men på dinkel även där. Har upptäckt hur lätt det är att få surdegarna att vakna, leva, jäsa skiten ur vilket mjöl som helst.

Satte en liten fördeg på 1 dl vetemjöl och 2 dl vatten på måndagskvällen. På tisdagseftermiddagen blandade jag i typ två nypor jäst (alltså typ 3 g) och ungefär 5 dl dinkelmjöl och 3 dl vatten. Onsdag kväll blandade jag i 7 dl dinkelmjöl och 4 dl vatten till, dessutom en dryg matsked salt och lite timjan och ställde in i kylen över natten. När jag vaknade på morgonen var degen lite lite överjäst, så jag skälpte ut den över bänken och vek den, så som martin alltid förespråkar, fast ganska många gånger... Jag delade upp degen i två sladdriga deghögar och lät det jäsa på plåten i typ två timmar innan jag tryckte in det i en väldigt varm ugn som jag ställde ned till 180 efter typ 5 minuter.

Det blev kanske inte jätestora blåsor, men gott och segt trots att jag inte maskinknådat det och bara hade vanligt Labans Dinkelmjöl.

På gotland var vi också och hälsade på i Hablingbo Delikatess. Där har de såhär fina bröd. Det kommer ett ordentligare inlägg om Hablingbo Delikatessen, men det får räcka för nu...

Kameran är lagad...

2008-06-24T15:15:00.001+01:00

och själen lite mindre trasig.
Snart kanske jag faktiskt börjar laga mat igen.

Och då, kära eventuella läsare, är du den första som får veta.

Blomkål

2008-03-05T22:48:00.006Z

I går köpte jag ett stor huvud blomkål för typ 10 spänn på Vi telefonplan.

Jag tänkte jacka upp det med en kryddblandning av vanlig köpe-curry, lite extra spiskummin, först rostade - sedan krossade - gula senapsfrön och en skvätt vitvinsvinäger. Och salt såklart. Antingen kan man förvälla blomkålen supersnabbt i kokande vatten, och sedan mest bara tossa runt dem i torra kryddor och sedan bara skvätta lite lite vinäger eller citron över för att få smakbalans, eller så kan man snabbpickla!

Då får man något som liknar något som jag fått både i Indien och på en malaysisk restaurang här i stockholm.

Bryt blomkålen i ganska små jämnstora "knippen". Lägg kålen i en REN plastpåse där din kål får plats, med lite rörelsemån (om du har ett helt huvud kan du ta en 3 literspåse eller en sån där som man köper frukt i) och häll över ca 2 msk vitvinsvinäger. Salta sedan rejält (kanske 2 tsk), stäng till påsen och gosa runt lite från utsidan av påsen, så att det är salt och vinäger jämt fördelat över innehållet.
Häll sedan i 1 tsk vanlig curry (kolla datumet bara), 1/2 tsk spiskummin och ca 1 tsk rostade malda senapsfrön. Du kan även ha lite socker eller honung i om du vill ha en mildare framtoning. Stäng påsen igen och sprid runt kryddblandningen. Låt marinera i minst 2 timmar, eller tills blomkålen känns "genompicklad", dvs att den känns lite seg, men ändå krispig. Om den fortfarande känns rå, släng på lite mer vinäger och lite mer salt och ha en gnutta tålamod.

Nu har du ett finfint tillbehör till kött eller fisk, vad du vill. Med lite naturell tjock (turkisk) yoghurt att dippa i, och lite valmofrön strödda över, har du en smarrig liten förrätt. Du kan också blanda kålen med bitar av syrliga äpplen om du vill ha ett mer varierat och smakbalanserat tillbehör. Naturligtvis kan du också spä på kryddblandingen mer mer fart av ett eller annat slag. Lite kardemumma, lite koriander för en mer citrusliknande smak, lite cayennepeppar eller sambal olek för den där chili-kicken, eller mer gurkmeja om man gillar den där pappersaktiga beskan. Det är lätt att variera och svårt att misslyckas...

Beurre Blanc

2008-02-23T09:43:00.003Z

Efter guldäggets juryvecka fick jag med mig lite fläskfilé som en rest från cateringen vi hade. På onsdagskvällen bjöd jag hem Paulina för att käka lite rester. Med andra ord är det är i princip en omvänd lunchlåda.

Till fläskfilén ville jag göra en svampsås av beurre blanc-stil, lite som den som jag och lisa fick den här gången. Då serverades den till fisk, så för att anpassa den lite till kött så smaksatte jag den med min favorit, Madeiran. Just den här sorten har jag tagit för vana att alltid ha hemma. Mycket bra. Den är ljuvlig med t.ex. en lagrad alp-ost eller gorgonzola, och naturligtvis till vuxenefterrätter och bra mörk choklad.

Åter till svampsåsen nu. 2 portioner

Svamp, t.ex. 4 hg färska skogschampinjoner eller om du har någon härligare sort torkad eller i frysen. Kantareller på burk funkar också (coop har en variant för 16 spänn!). Men ta inte vanliga svenne-champinjoner. För trist konsistens.

1 liten gul lök, finhackad.
1/2 dl madeira
2 dl matlagningsgrädde
(minst) 3 msk smör
1 msk hackad ört (persilja eller timljan, kanske salvia om du gör såsen till kalv eller lamm)
salt och peppar

Du behöver en djup stekpanna till det här, teflon eller gjutjärn spelar ingen roll. Bra om den även har lock.

Använder du färsk eller fryst svamp börjar du som vanligt med torr och het panna. Salta lite och svinga runt i pannan tills vätskan släppt och delvis puttrat tillbaks in. Sedan slänger du i en rejäl (!) klick smör och den finhackade löken. Sänk värmen lite och fräs tills löken är mjuk, nästan upplöst. Då slår du över madeiran och låter den koka in i ungefär en minut, i med grädde och ört, salta och peppra och låt grädden koka försiktigt i några miuter. Den ska reduceras till ungefär hälften. Slutligen rör du klick för klick ned smöret med en visp. Det ska ju verkligen få en härligt smörig känsla... smaka av med salt peppar och ört. Sedan får det puttra en stund till men fortsätt röra.

Jag hade ju kallt kött från början, så vi hällde helt enkelt såsen över köttet på äkta 70-tals vis. Jag drack en belgisk kloster-öl till vilket gick förvånansvärt bra. Paulina drack något rödtjut som hon gillade och det verkade också gå bra.

Lycka till.

Valnötsbröd till Aminda

2008-01-19T22:57:00.001Z

Fick en förfrågan om ett enkelt standardvalnötsbröd utan surdeg, ett som man kan göra på dagen. Det här är mitt vanliga som jag brukade göra på södran till Guds Taverna. Kommer också ihåg en minnesvärd kväll med norrbaggarna hemma hos Trude i Friedrischhein. Vi åt det på äkta klysch-vis med färska fikon och gorgonzolaost. Och med Serranoskinka och typ välmognad, nästan flytande opastöriserad brie.

1/2 paket vanlig jäst
1 msk honung till degen, 2 msk till utbak
2 tsk salt
5 dl ljummet vatten + 1 dl mjölk
1-2 tsk torkad timjan
13 dl mjöl. ca 7 dl behöver vara vanligt vetemjöl och sedan kan man ha resten fullkornsdinkel, eller fullkornsvete, eller lite rågmjöl eller nåt. eller så har man det som heter fullkornsvetemjöl special.
typ 200 g valnötter

smula jästen i stor bunke, häll över honungen och saltet, rör runt så jästen löser sig och blir lite bubblig.
i med degvätskan som ska vara fingervarm, men eftersom mjölk alltid är kylskåpskall så brukar jag ta lite fesljumnare vatten ur kranen... fusk fusk.
i med timjanen och rör runt så jäst-honungen inte ligger som ett stelt klibb i botten.

Sedan är det bara att jobba in mjölet. Har man bakmaskin eller degkrokar så är det bra, men annars är det bara att bråka så länge man orkar med trägaffeln. Ju mer man jobbar degen, desto segare och härlig blir den sen. Kör i bunken och inte på bord, för den här degen ska vara ganska lös och kladdig så det funkar inte på bord.

Jäs i typ 2 timmar. Ta fram en plåt och lägg ut bakplåtspapper.
Häll ut degen på väl mjölat degbord, dela den i två.
Varje klump formas till valfri form (jag brukar göra långa limpaktiga saker och sedan vrida dem lite när nötterna väl är i, men man kan typ göra runda också, kanske i korg om man har) och sedan skär man liksom ett snitt i degen där man strör ut de (i handen lätt krossade) nötterna. Ringla honongen över nötterna och försök sedan "foga samman" degen igen. Så tätt som möjligt ska det vara annars rinner honungen ut och bränner. Om man vill kan man typ sätta några hela nötter som prydnad eller nåt.

Jäs en sväng till. Om du har satt på ugnen i köket så är det ju varmt och gott där, jag brukar typ låta plåten jäsa ovanpå spisen, men det kanske är lite hetsigt. De ska i alla fall få svälla i minst en halvtimme. Kanske en hel timme om du inte har ugnen på och har tid. Långsam jäsning blir ju alltid bättre egentligen.

Grädda i typ 180 grader i kanske en halvtimme-40 minuter. Man ser och känner ganska tydligt när det är klart, skorpan blir hård och gyllene. Det är också gott att sänka temperaturen lite (till typ 160) och låta dem gå längre, typ en timme. Då blir skorpan hårdare.

Lycka till!

Brysselkålen

2008-01-17T10:08:00.000Z

Jag kvartade de små huvudena, kokade upp ganska lite vatten i en ganska liten kastrull, tänk att det precis ska täcka själva kålen (jag hade kanske 10 brysselkålar och 3 dl vatten).

Vattnet var rejält saltat och så hade jag i en bammseklick smör när det kokade rejält, sen i med kålen, ett par drag med svartpepparen, cesta ned lite citronskal och några droppar citron. Koka tills de mindre bitarna är typ al dente (det går fort, 2 min?) och slå sedan av vattnet (det lilla som kommer vara kvar) och låt ånga av (inte skölja eller något sådant dumt!) och slurp vad gott det var. Jag ska äta mina ihop med lassen till lunch, men jag kan tänka mig att det är perfekt till fisk, eller egentligen vad som helst som du serverar sparris till i vanliga fall.

status

2008-01-16T22:38:00.000Z

Vad gäller själva lådorna räcker såklart lasagnen veckan ut. Men till middag idag fick jag... ja just det. En jävla diet-bar. Kom inte i några av mina vanliga byxor utan att använda verktyg (skohorn, vaselin, kofot) så jag gick och köpte tjockbyxor i måndags, vilka jag bar i går, och i dag fick jag ha mina gamla tjockbyxor som i sommras var läckert baggy.

Sedan cyklade jag till skolan (ja det gjorde jag) och tillbaks hem i motvinden. Och regnet. Det här är straffet för alla knäckar, brända mandlar och annat jox jag har mutat mig själv med för att inte vilja dö. Men idag tror jag att jag bestämde mig för att ge upp IFAn. Ingen idé. Jag fattar ingenting. Så då har jag liksom ingen anledning längre till att dessutom hålla på och unna mig en massa göttigt. Alltså. Mitt nya liv 2.0.

Orkar kanske inte stenhårda GI-trippen, men jag ska väl försöka klippa sockret i alla fall. Och äta sånna där bars något mål om dagen. Ändå ganska smart. Man slipper hålla på. Den jag fick idag var dessutom riktigt god (naturdiet choklad och kanel).

Aja. Annars har jag tjackat en stor stor billig bunt brysselkål (fortsätter på julen-varar-än-till-påska-temat) som jag typ inte vet vad jag ska göra med. Jag harar bryselkål. Alltså så som man får dem på julen. Det är en av de väldigt få grejerna som jag verkligen, verkligen, verkligen inte tycker om smakmässigt (Pepparot (uuuuurk hur kan ni äta den där skiten, ärligt talat!), anis (även sprit), kapris i för stora mängder, leverkonsistensen och all typ av gelé). Men jag har bestämt mig för att ge dem en chans. Funderar i de här termerna (2 olika)

Snabbfräst med lök vitlök och chevré, samt såklart mycket olja.

Blancherad och sedan med en dressing med typ ingefära och apelsin kanske, en gnutta saffran till och med, göra som en ljumen sallad med typ lite puylinser och typ morotstrimlor. Kanske till typ ett kycklingbröst eller något annat neutralt kött till.

Har någon ett tips på ett bra sätt att tillaga brysselkål (obs gärna GI-anpassat) är ni mer än välkomna att dela med er..

Nu sovasova (fast jag är dödshungrig)(jävla diet-bar)

Håll bladen friska

2008-01-14T23:54:00.000Z

Det är verkligen inte alltid man har tillgång till såhär härliga spenatblad. Oftast får man istället köpa de där på påse eller i låda från affären. Det är då lätt att frestas att köra dem, eller ruccolan, direkt ur påsen, vilket man tydligen inte ska göra (salmonella och what not). Nej man ska skölja sina blad ordentligt, och när man ändå gör det, ska man passa på att skölja allt på en gång även om man inte kommer äta allt genast.

Förra helgen (notera - Fredag förra helgen - idag är det måndag) köpte jag just en sådan påse med ruccola och spenat blandat. Jag sköljde bladen noga (lät dem ligga och plaska i en bunke med iskallt vatten ganska länge), lät dem rinna av i ett durkslag, och sedan svepte jag in dem i en ren kökshanduk (tack Monica för den) där de liksom fuktade av sig ett tag innan vi åt en bamsehög ihop med vår sparris, hemgjorda citronbea och hästbiff. Dock blev det lite över, vilken jag försiktigt vek in i handuken igen, svepte om en vanlig plastpåse och placerade långt ned i kylen. Där glömde jag bort den fram tills i morse då jag helt utan hopp öppnade knytet, endast för att finna att de små liven var minst lika spänstiga och friska som de varit över en vecka tidigare!

Ungefär såhär packade vi alltid den tvättade salladen på Cookies, men där låg den aldrig så länge. Jag är faktiskt förvånad att januarispenat lyckades hålla sig i över en vecka bara genom rätt hantering! Det är ju bara att tacka och ta emot. Genom att göra såhär håller sig alltså bladen betydligt längre än om du bara låter den oöppnade förpackningen ligga i kylen.

Nu kan man alltså bunkra lite om det som då var extrapris på de där påsarna. Bra att veta för enmanshushållet!

Most excellent Vego Lasse

2008-01-14T22:57:00.000Z

Ända sedan jag var veggis för typ en miljard år sedan, har jag gjort en klassisk vegolasagne med spenat och keso, som med så mycket annat, glömmer man lätt varifrån man fått influenser till rätter som man lagat på samma sätt i 10 år, men när jag och Julia snöade in på något slags mat-porrande här om natten (på tal om att man inte kan sluta köpa god mat fast att man är fattig...) pratade vi om rätter som man alltid lagat, och Julia nämnde sin lasagne... Då fick jag en liten flashback, det var faktiskt hemma hos Julias mamma Marie, på Saltmätargatan, som jag åt den här enkla och geniala rätten första gången. Länge har jag envisats med att ha fetaost i den, men nu återgick jag till orginalreceptet, och det är ändå en vinnare.

Bilden är lånad från en amerikansk site, men efter att ha letat igenom hela nätet och jiddrat med mobilkameran hur länge som helst fastslog jag att den här ändå var den som var mest "lik". Jag gjorde min i en stor lasagneform, och den räckte till 5 medelstora lunchlådor och en liten natta-smaskis.

2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
ca 800 g djupfryst spenat (hel eller hackad beroende på hur lyllig man känner sig, Coop Konsum har extrapris på hackad den här veckan... I'm just saying)
2 burkar krossade tomater
1 stor burk naturell Keso
fulkornslasagneplattor (2/3 paket gick åt)
2 dl riven ost

en skvätt BiB-vin
massa riven muskot
salt och peppar
1 msk socker
nån liten skvätt grädde... eller nåt... kanske

Börja med att sätta på ugnen, och sedan hacka lök och vitlök och fräs (i olivolja) en lök i en varsin vid kastrull, eller typ djup panna eller vad du gillar att jobba med. Ha all vitlök i den ena av de två (den som du ska köra spenatsåsen i) och låt den fräsa med. Det är bra om det går att lägga lock över spenaten. Grovhacka även vitlöksklyftorna och fräs dem med löken som ska bli spenatröran. När löken är gyllenbrun i båda kastrullerna slänger du i spenaten, sänker tempen till riktigt låg och lägger locket på. I den andra kastrullen häller du i tomatkrosset, nån skvätt vin om du har (eller kör på överbliven glögg och inget socker) socker och lite salt och eventuellt lite ört av något slag (timjan). Höj temeperaturen här och låt tomatsåsen koka ganska ivrigt i minst en halvtimme. Under tiden håller du ett öga på spenaten som sakta tinar under locket, när den är helt tinad tillsätter du muskoten (riv på så mycket du själv vill ha, jag tog mycket, men det är ju svårt att avgöra hur mycket man river ned från en nöt), smaka av med salt och peppar, rör runt och tillsätt keson, och den där lilla skvätten av något lite fettigt och krämigt och härligt om du vill. Stäng av värmen och ställ åt sidan tills du är nöjd med tomatsåsen.

När den sistnämnda är en god tjock simmig smakrik djupröd tomatgegga smakar du av även denna med salt och peppar, men tänk på att 1+1 salt sås kan bli -, dvs inte gott. Låt tomaten vara det friska inslaget.

Börja sedan med ett ganska litet tunnt blaskigt lager spenat i botten, mest för att de understa lasagneplattorna ska bli genomkokta. Varva sedan så många och tjocka lager som du önskar av de två såserna. Jag körde (tunnt) spenat-platta-(tunnt) tomat -platta - (rikt) spenat - platta - (rikt) tomat - några plattor men inte heltäckande - tunnt spenat (så mycket man har kvar och typ skrapa på allt blask du har kvar i pannan - riven ost. På det viset geggar osten och keson i spenatsåsen ihop på ett gott sätt.

Kör i nedre hälften av ugnen, 180 grader i typ en halvtimme, eller tills plattorna är färdigkokta.

Tricken med en lyckad lasagne är att det måste vara tillräckligt blaskiga såser så det finns vatten nog för att koka pastan. Annars blir det hårt och torrt och tråkigt. Det är därför jag drygar ut med lite grädde, men man kan ta mjölk eller för all del vatten också. Dessutom är det bra att vakta på temperaturen så inte osten bränns. Då blir det hårt och trist.

Servera med något som är lite kallt och syrligt, typ färska tomatklyftor eller tjock youghurt.

Gränssnittstrubbel

2008-01-06T12:36:00.001Z

Fan jag blir galen på att den här spalten är så smal. Jag skulle vilja bredda den lite så ni inte måste scrolla så mycket för att komma igenom min allt för stora svada. Om någon vet hur man kan fixa det - feel free to point it out!

Redan gjorda uppoffringar

2008-01-06T11:44:00.000Z

Lisa startade den fina lilla blogtrenden att man ska avlägga "gröna löften" för året, men när jag läser både Lisas egna och några andra fellow blogares löften känner jag att jag i ärlighetens namn inte har så mycket jag kan förändra.

Inser att studentens skrala kassa och den barnlösa singelns ganska låga omsättning på mat och förpackningar också innebär att man är jävligt miljövänlig. Lisa lovar att inte flyga inrikes. Jag åkte till och med tåg till Oslo sist jag var ute och reste. Och alla har väl hört mig lovprisa nattåget till Berlin? Någon annan lovar att inte använda bilen mer än absolut nödvändigt. Jag kan väl möjligen lova att inte ta körkort i år heller, ett löfte som blir allt för lätt att hålla. Lisa lovar att bli bättre på att äta rester. Ja ni vet ju vad den här blogen heter. Jag är ganska bra på att äta rester, för att uttrycka det milt.

Någon lovar att inte köpa okolsyrat mineralvatten. Jag skulle aldrig göra något så fånigt in the first place. Visserligen köper jag loka fläder eller ramlösa skogshallon då och då, men det är för att jag verkligen älskar de där smakämnena, och jag har nästan helt slutat dricka cola light, vilket jag förut gjorde ganska mycket.

Lisa lovar också att sopsortera bättre. Jag sorterar faktiskt allt utom kompost, (fast att jag hatar att knata iväg till den där stationen... stora stora kassar med gamla konservburkar i skåpen) för vi har ingen här. Det vore dock jävligt bra (och lite kul, tycker jag som tycker att det är sjukt spännande att se en surdeg mogna, fatta då hur roligt det skulle vara att se sina äppelskrottar mogna till jord... shit det här måste bli mitt mission!).

Några andra lovar att inte ta onödiga påsar när de handlar, jag har snarare alltid slut på soppåsar så jag istället blir tvungen att köpa lite extra plastkassar för att inte behöva kasta soporna lösa i nedkastet. Det verkar ju inte mer värt att bära maten i tygkasse och sedan köpa soppåsar på rulle. Eller?

Slutligen, och det är här som min sko verkligen klämmer, lovar flera stycken att inte äta något kött. Känner man mig - officer i köttrådet, vegeterian-föraktaren, veganhånaren, köttälskaren framför andra, helt enkelt Den Ganska Onda Människan - vet man att det inte kommer att hända. Dock hindrar ju min skrala ekonomi mig från att äta nästan något annat än restprodukter och hästkött, och som jag tidigare påpekat är ju hästen död av en annan anledning än att den skulle bli mat. Typ den blev halt. Som gammal hästtjej som den hårda vägen har fått lära sig att ibland är det helt enkelt bättre för kusen själv att slippa leva.

Dessutom tänker jag stolt fortsätta äta det gotländska lammet som nu går att få tag på nästan överallt. Aldrig mer Irländsk lammstek.

Jag har dock två kors att bära här. Två punkter som är mina stora skamer.
1 Hittar jag latinamerikanskt nötkött till bra pris kan det hända att jag köper det. Särskillt som jag gör en caterin till någon annan. Detta skall upphöra med omedelbar verkan. Det är en liten uppoffring för det är sällan det händer redn från början. Men det är faktiskt ett löfte jag kan avge.

2 Inte sällan köper jag Irländsk nötfärs. Om man är en fattig tjockis, som måste göra GI-vänliga lunchlådor, är ju den lilla färsrätten, den frästa, den lilla järpen, den lilla chili con carnen så otroligt lätt att ta till. Och för mig är det jävligt svårt att välja rätt när den irländska kostar 29 och den svenska kostar 69 kr kilot. 69 kr kilot för kött är kanske inte så himla farligt tycker du, men för mig spelar det faktiskt roll. Det är lunchlådan för 10 kr eller lunchlådan för 30. Det gånger typ 100 på ett år (för så ofta äter jag färs) blir ändå 2 papp. Det är en hög alternativkostnad för mig. Och eftersom jag nu inte har någon bil, och aldrig flyger och alltid gör allt annat så förbannat bra, så tänker jag fortsätta äta den billiga färsen. För det är en hörnsten.

Vidare har vi de ekologiska grönsakerna, men jag köper alltid, och tänker fortsätta, köpa grönsaker enligt principen att svenskt icke ekologiskt är bättre än utrikisk ekologisk. Med sånt som typ inte finns svenskt (coctailtomater i januari) ska jag försöka ta det ekologiska alternativet, men ärligt talat. Pengarna återigen. Det är fan inte alltid man har råd.

Bananer äter jag aldrg ändå (GI 100! Hallå det är ju som socker! Då äter jag tusen gånger hellre riktigt socker! Banan kan dra. Ärligt talat fattar jag inte hur folk kan äta skiten över huvud taget...)

Aja. Sedan ska jag lova att alltid ta de ekologiska äggen, istället för att oftast ta de ekologiska äggen som jag gör nu. Men det har ju inte så mycket med miljön att göra, som att det är fördjävligt att man fortfarande har höns i sånna där äckliga små burar. Ägg är så himla billigt ändå, att de där 4 kronorna extra per förpackning faktiskt är helt försumbart.

Ok vi skrapade alltså ihop till:
Jag lovar att aldrig köpa utländskt kött (utom färs).
Jag lovar att bli bättre på att plocka de närproducerade grönsakerna (kanske blir en Årstiderna-låda snart..).
Jag lovar att ta den gröna istället för den bruna ägglådan.

(Vi vet ju alla hur skräckscenariorna ser ut, med flaxande tuffsiga höns, jag visar hellre de glada rackarna som värper till de gröna lådorna... )

Sådär ja. Nu ska jag äta den ekologiska pigham-julskinkan som jag köpte för 29 kr kilot såhär till trettondagen. Utmärkt fruko.. ehe.. lunch.

Aint no lunchlåda comming my way

2008-01-05T12:15:00.000Z

Alltså när man knappt har lämnat hemmet på två veckor är ju inte direkt lunchlådor något man har användning för, men när Eva och Paulina var här på middag i torsdags fick jag ändå tillfälle att göra en ovanligt lyckad liten gryta med lammkorv och nötfärs. Som vanligt när man gör tomatbaserade rätter är hemligheten att låta själva tomatbasen koka länge och väl, men den här gången hade jag kryddat och stekt färdigt köttet innan jag lade ned det i tomaten, vilket gav en rolig liten smakkontrast. Dessutom hade jag en rejäl skvätt något surnad hemgjord rödvinsglögg kvar som som jag slängde i. Det var minst sagt en hit. Smaken blev fyllig men kryddig, och en aning tjärv tack vare den lilla surnaden. Jag skule vilja säga att det är de fantastiska färska lammkorvarna, vilka jag alltid köper hos de förtjusande sydamerikanerna i hötorgshallen, som är tricket. Det är ungefär sådana du ser på bilden nedan. Receptet passar gott att göra för 3 personer och en lunchlåda, eller för 4 personer på middag, om man har någon slags kolhydrat som tillbehör.

(4 personer)
1 dl små gröna linser (Puylinser), blötlagda i minst 3 timmar
1 msk neutral olja
2 lökar
2 vitlöksklyftor
2 burkar krossade tomater
400 g färsk merguez
cayennepeppar/chilipeppar
1 tsk spiskummin

2 dl rödvinsglögg eller

2 dl rött vin
1/2 tsk kardemumma
1 krm kanel
ev krossad kryddnejlika
eventuellt russin

400 g nöt eller lammfärs
1 msk olivolja
2 msk grovt rågmjöl/ströbröd
1 krm salt
1 tsk provençalsk örtkrydda (alt timjan och ex. basilika)
färskmalen peppar

Hacka löken grovt i klyftor, finhacka vitlök och eventuell färsk chili. Hetta upp olja och spiskumin + chili och resterande kryddor om du inte använder glögg. Fräs lök och vitlök i oljan och kryddorna, låt dem bli mjuka men inte brynta. Tillsätt sedan korven, skuren i 2 cm långa bitar, och fräs runt tills korven verkar ha börjat släppa vätska. Tillsätt tomaterna och vin/glögg. Har du gott om tid låter du detta koka en stund, annars tillsätter du även även de i förväg blötlagda linserna. Låt koka upp och puttra på medelvärme i ca 20 min.

Under tiden förbereder du frikadellerna.

Krydda färsen med oljan, salt, peppar och örtkryddorna, tillsätt även mjöl/ströbrödet. Blanda runt och forma färsen till små köttbullar. Stek i het panna med ganska rikligt med olja. Låt precis bara bullarna få färg och struktur.

När linserna är i princip färdigkokade släpper du försiktigt ned de förfrästa köttbullarna i grytan och rör runt. låt puttra i 5 minuter. Servera med en rejäl klick yoghurt och eventuellt couscous eller bulgur.

Surdeg 2.0

2007-12-16T22:38:00.000Z

Idag har jag nått nya höjder med mitt bakande.

gjorde en stor surdeg, i vanliga fall brukar jag ha en liten snutt som jag sakta expanderar pö om pö, enligt johans recept (se nedan), men den här gången gjorde jag en på kanske 6 dl rågmjöl och 1 liter vatten. lät den stå i rumstemperatur i ett dygn, sedan tillsatte jag ungefär 4 dl dinkelmjöl och 4 dl vatten till, så surdegen hela tiden är ganska lös liksom. efter ytterligare ett dygn är degen bubblig och luftig, då tillsatte jag ungefär 3 dl grov tysk dinkelmüsli, en halv dl linfrön, och en halv dl solrosfrön. sen smulade jag ned kanske 5-10 gram jäst i en rejäl matsked honung och en dryg matsked salt, rör runt där lite så jästen löser sig i honung och salt. slutligen rörde jag i grovt rågmjöl tills det blev en bra klibbig degkonsistens. då hällde jag över det i två brödformar klädda i bakpapper. Sedan plattade jag till degen med ganska mycket extra vatten så ytan inte ska torka ut under jäsningen. jag lät bröden jäsa under dagen, ungefär 10 timmar, men jag tror att typ 4-6 timmar egentligen räcker.

sedan bakade jag av dem i ugnen i kanske 180 grader, men jag har gasugn så det är svårt att säga. de var i alla fall inne i kanske en timme som de var, i formarna. sedan tog jag ut dem ut formarna, och "skalade av" bakplåtspappret och lät dem stå i ungefär 20 minuter till. Tack vare detta får de en härlig krispig och lite seg yta.

tack vare att man har lite jäst i blir den också lite fluffigare än rent surdegsbröd, och tack vra müslin får man lite frön och gryn och även russin, vilket jag tycker är gott till den här ganska sura degbasen. men man kan såklart hoppa över russinen och bara ha dinkelflingor och nötter/frön.

På vägen hem.

2007-12-05T22:27:00.000Z

Vintertid finner jag av någon anledning alltid nattliga promenader mer trösterika än de i dagsljus. Eller ja, de behöver nödvändigtvis inte föredra sig nattetid, mörkret faller ju redan runt tiden för eftermiddagsfikan, och det är till sist själva mörkret jag är ute efter.

Trots att vätan är lika påträngande och kylan och blåsten oftast värre än dagtid, så blir fulheten av någon anledning lite mindre brutal i mörkret. Det är som att när omgivningen är bestulen på all sin skönhet, som alltid ger mig lugn, får själen förlita sig till sina egna inneboende förmågor att skapa bilder.

Promenaden över västerbron är nästan mer svindlande en tidig kväll i december än den är en junimorgon. Man bänder om det vindpinade hörnet efter den där eländiga busshållplatsen. Efter det där övergångsstället som jag alltid svär över i nedförsbacken under sommarhalvårets stressade morgonfärder på cykeln. Då, när man är förbi det övergångsstället, då börjar det storstilade.

Det mest fascinerande, har jag på sistone lärt mig tycka, är hur ljuset som nattetid belyser brons bågar underifrån, liksom bryter upp över broräcket och skapar en slags mur av ljus, tydligt avgränsad och lätt att värja sig ifrån. Allra bäst trivs jag dock den sista snutten innan bron börjar löpa över Långholmen. På det stycket har nämligen en lång rad gatlyktor gått sönder, och av någon barmhärtig anledning undgått att bli lagade. Det har varit så i flera år, och jag fantiserar om att någon ansvarig själv har tagit promenaden över bron och upplevt lugnet, ljustystnaden och hur trösterik den är. Det är bara några tjugotal meter, men den där biten går jag alltid extra långsamt. Man ser färgskiftningarna i himlen så mycket tydligare därifrån. Över globen är det alltid lite ljusare, nästan åt det lila hållet. Och om det dröjer sig en gnutta dagsljus kvar, gör det öppningen mellan gröndal och västerort lätt marinblå, istället för det kompakta svarta.

Högalidskyrkans mäktiga torn målar en nästan spöklik silhuett mot mörkret och allt eftersom att jag börjar öka på takten igen nås jag succesivt av gatlyktornas sken, stadens egna ljus, ett par som kommer gående emot mig, pratandes om något vardagligt. De ser rakt på mig, och jag blinkar till, måste sluta sjunga för mig själv och återvända till rollen som storstadsmedborgare. Helt normal. Magin är bruten, jag kliver ut ur min målning och fortsätter längs långholmsvägen.

(Totalt off topic. Om det är någon hjälp så åt jag ett paket pepparkakor på vägen, och de var fantastiskt goda. Knäckiga och härliga, krispiga... mm jag tänkte också på ost under tiden.)

Surdeg Surdeg Surdeg

2007-12-03T23:28:00.000Z

Alltså... De senaste veckorna har jag mest ägnat mig åt att försöka få mina surdegsprojekt att funka. Jag fick för mig att testa att baka brödet från Johans surdegskola , men först gick det mest ganska dåligt. Jag viste inte hur mycket 100 jävla gram mjöl var så jag tog lite på känn och sen... äh jag vet inte. Det gick dåligt i alla fall.

Sedan drog Paffe med mig till IKEA och jag passade på att (bland annat) köpa en köksvåg. Nu har surdegen blivit betydligt bättre. Allt blev liksom lättare och mer... tydligt. När man hade vågen alltså.

Jag blandade massor med solrosfrön, linfrön och hackade fikon i. Sjukt gott med nån konstig sur ost som jag köpte billigt på Vi telefonplan.

Men. Ja läs johans recept. Det har tagit ett par dagar, men jag tror lite att han har överdrivit alla jästider och så. Det står att man ska vänta i 4 dagar innan man börjar "mata" degen, men jag tror i själva verket att 3 dagar är mer lagom. Och sedan behöver degen som sådan bara jäsa i typ 4 timmar i formen, för sedan torkade i alla fall min ändå, så det jäste liksom inte mer hur som.

Men jag hade den å andra sidan inne i ugnen lite längre. Mitt resultat blev toppen, men jag antar att jag har en lång väg att gå tills jag kommer till vad t.ex. Martin skulle tycka var acceptabelt...

Blodpudding för mig, blodpudding för dig...

2007-11-18T23:07:00.000Z

I min lilla serie om varför jag älskar slaktrester har turen kommit till blodpuddingen. När jag var liten var det min absoluta favoriträtt. Alltså vi snackar önska-sig-på-födelsedagen-favoriträtt. Mamma hävdade alltid att det var för att jag gillade sylten, men jag tror att jag idag har överbevisat henne (i själva verket var det den kraftiga smörsmaken som framträder så fint i kombination med den söta nötiga smaken... hehe)

Bilden är från arla
Sjukt fiffigt är det ju, man äter liksom den ultimata restprodukten. Det är svinnyttigt för dig (särskillt om du är tjej) och det är dödsbilligt (svinen dör. eh.. kanske borde vakta mina adverb lite noggranare..). Jag försöker googla efter typ näringsvärden och sånt, men hittar inget bra. Men man hajar ju själv. I samma anda som min korvfäbless tycker jag att har man ändå dödat djuret kan man lika gärna käka så mycket som möjligt av det. Någon dag ska jag ge mig på tunga, inälvor och sånt också. Än så länge håller jag mig till bog och leg och oxsvansar och märg och sånt. Och så såklart sånt som nån charkmästare har förberett fint åt en. Typ denna mat för gudar. Eh.

Ok anyways. Anledningen till detta dagens inlägg är trots allt att jag har hittat något enastående! Blodpudding utan tillsatt socker! Det klassiska receptet har ju sirap i sig, vilket är lite konstigt eftersom blodet är ganska sött i sig. Jag brukar äta den vanliga med god aptit ändå, förutom när det är GI-hets (typ förra veckan) tillsammans med rivet äpple och bacon (också bra restprodukt för övrigt, särskillt jägarbacon som man kan få tag på nu som är lite extra rökig... mmm). Nu har det dock kommit en helt utan sötningsmedel! Det är ju fortfarande både rågmjöl och potatisflingor i, men nu känns det ändå lite bättre. Undrar vad man ska äta till. Om smaken är annorlunda liksom... Köpte den i dag, så jag får rapportera i veckan.

Hur som helst lär det bli äpplen. Tror att det är sista rundorna av de svenska äpplena som finns i butikerna nu. Jag vill ju aldrig att det ska ta slut men.. det gör det. Goda satsumasar finns det dock. Om man orkar kanske man kan göra en god lite satsumassallad med rödlök, kardemumma och.. hmm... hackade mandlar kanske. Och lite rivna morötter. Att äta till blodpuddingen menar jag.

Ännu mer linsgryta.

2007-11-18T21:36:00.000Z

linsgryta är gott om man gör på rätt sätt. många är fördomsfulla vad gäller den här sortens mat. min blev dock toppen.

jag fräste 1 paket bacon sakta tillsammans med 2 grovt skivade lökar, 3 klyftor vitlök, ett syrligt äpple, en färsk chili, kanel och spiskummin. Sedan lät jag en tetra krossade tomater, och lika mycket vatten koka in och ned i ungefär 20 minuter tillsammans med en tärning grönsaksbuljong. där efter slog jag i ungefär 1 1/2 dl puylinser (små små gröna linser) som hade legat i blöt sedan jag påbörjade lagandet. när det har kokat i ungefär 10 minuter slängde jag i en halv zucchini i stora bitar. efter 5 minuter till, provar man om linserna är färdiga, är de de avslutar man med en grovt tärnad gul paprika som precis bara ska bli varm. jag åt det som en gryta i djup skål med en klick youghurt... men bäst blir den nog i morgon i lunchlådan.

Min fina kamera är fortfarande trasig så det blir sånna här risiga telefonbilder, jag är hemskt ledsen... det är godare än det ser ut...

Vardagslådan

2007-11-12T23:32:00.000Z

I dag varierade jag min vanliga lunchlådestandard med att byta ut mozzarellan mot den lättrökta skinkan jag tjackat på Lidl för 24 glada kronor, samt (och det var detta som var det verkliga genidraget) tomaten mot omogen mango.

Några strimlade skivor skinka, mangon och en klick kesella gjorde standardlådan med broccoli, snabbmarinerade morötter och zucchini, till något riktigt läckert. Mangon hade jag i ganska finhackade chunks vilka gav en bra spridning på det pikanta. Eftersom den var så pass omogen blev den ett utmärkt, och något mer GI-korrekt inslag i en syra-törstande liten lunchlåda.

Alltså

Broccoli (lättkokt)
Zucchini och Morötter slantande och i balsamico och salt inlagda
Hackad grön mango
Strimlor av skinka - Schwartzwald-typ
Klick kesella i ena hörnet av lådan
Mald chili ut liten fiffig kvarn från Lidl, men jag antar att vanlig jäla cayennepeppar funkar också. Det ska bita till och bryta av med mangon.
Salt och Olivolja.

Lite fräschare och roligare än det jag brukar få tugga i mig. Skulle jag ändå säga. Sältan i skinkan och syrligheten i mangon tillsamans med svalkan i kesellan och hettan i chilin gjorde denna töntigt enkla anrättning till en angenäm lunchlådeupplevelse i universitetets dystra c-hus.

Äppelkompott

2007-11-11T14:50:00.000Z

För att fortsätta på två redan uttjatade teman, äpplen och pannkakor, gjorde jag en liten äppelkompott/grej till mina frukostpannkakor i dag.

Hade två supersura och ganska hårda äpplen som jag skalade, tärnade och brynte med en ganska stor klick smör, lite kanel, 1 tsk muskovadosocker och 1 msk vanligt socker. När smöret jobbat sig in i fruktköttet slängde jag över ca 1 dl vatten och lät det mojsa till sig lite, men inte för mycket.

Tillsammans med lite hackade nötter blev det den perfekta fyllningen till pannkakan, men säkerligen också till den fattiga riddaren.

Innan jag gick på den söta pannkakan vankades det en omgång med smältande gorgonzola. Mums.

Snabbt och imponerande

2007-11-05T23:18:00.001Z

Hade tänkt göra en liten jordärtskockspurré till den fantastiska, gotländska, entrecoten som jag köpte för ett larvigt lågt pris på Vi i hornstull. Men jag hade ingen potatis hemma och lite för ont om tid så purréen blev såpass sopp-lik att Sara föreslog att jag skulle blaska i lite vatten och servera den som soppa istället.

Det var en sjukt enkel bas, men med ett par droppar tryffelolja bled det gudomligt gott. Och jag vet att jag inte är den första som kommer på jordärtskockstricet. Jag veeeeet. Men ändå.
Det här blev en lite smakis var till 4 personer. Lagom som liten förrätt. Med ett par strimlor av något proteinigt (bacon? gårdagens kalvstek? kyckling?) och en rejäl ostmacka är det en fin liten middag för två.

4 medelstora jordärtskockor
1 gul lök
1 dl vitt vin + 1 dl vatten, alt. 2 dl vatten och 1 tsk surt (citron/vinäger) och några korn socker (1/2 tsk, typ)
1/2 dl matlagningsgrädde
1/4 buljongtärning
Salt och svartpeppar
Tryffelolja

Hacka och "smält" löken i en kastrull. Skala, skölj och hacka skockorna. Lägg i kastrullen, slå över vätskan och buljongen. Låt koka tills skock-bitarna är helt mjuka (ca 20 min), späd på med mer vatten (eller mjölk för all del, men inte mer vin, det tar över) om det kokar torrt. Slå i en liten skvätt tryffelolja och mixa soppan slät. Red av med grädden, späd till önskad konsistens, vi åt vår ganska tjock. Viktigt är dock att den är ordentligt het när den serveras. Blir lätt jolmigt om det är ljummet. Droppa försiktigt i lite tryffelolja i varje skål/glas så att den riktigt träder fram. Servera med typ krutonger om du vill ha chunks.

Om man faktiskt vill ha sin purre så kör man också i några bitar potatis, typ mandelpotatis, och inget vatten och lite mindre vin, men lite mjölk istället. Så kokar man ner det tills det är nästan helt nedkokat, drar i rejält med smör och mosar med potatisstomp eller mixerstav. Red eventuellt av med lite vispad grädde så det är en mjuk och krämig purré och inte potatismos. Tryffelolja kan man dock ha ändå om man gillar det. Och det gör man ju.

Här ska vankas pannekankas

2007-11-05T22:47:00.000Z

Blev serverad bananpannkakor här om dagen.

Naturligtvis FRUKTANSVÄRT onyttigt men ohlala så gott. Degigt och frasigt och fettigt samtidigt. Fick inte med mig något exakt recept, men det enda tricket är nog att smeten ska kännas ganska tjock och klibbig. Och att man har ca (en knapp) 1/2 tsk bakpulver per dl vetemjöl.

De här var dessutom en veganversion. Annars var de ganska mycket vanlig amerikanska pannkakor-style, men just att det inte var varken mjölk eller ägg gjorde dem liksom.. just sådär sega. Att de liksom inte blir fluffiga alls. Det var sjukt gott.

Jag skulle chansa på något i den här stilen.

2 små ekobananer, rivna på rivjärn
3 dl vetemjöl
1 msk socker
1 tsk salt
1 msk rapsolja i smeten, typ 2 till till stekning, om du inte vill göra med smör såklart (smaskens)
1 rågad tsk bakpulver.

Blanda mjöl, salt, bakpulver och socker. Blanda först i bananmoset och sedan oljan, hoppas att det reder sig lite. Om det är för tjockt får man väl späda med lite vatten tror jag. Eller jag skulle ju ta mjölk såklart, men... ja. Man får testa. Jag tror i alla fall att det är mycket olja och själva bananstärkelsen som binder i det här. Kanske bra att röra gnska mycket (så glutenet vaknar) och att låta det stå och svälla lite en stund innan man gräddar.

Stek sedan på medelvärme i rikligt med fett. Njut omedelbart med glass eller (som jag gjorde) som de är. Skulle kunna tänka mig att några droppar citron och lite typ lönnsirap också skulle vara mummigt. Eller ännu mera smör och lite socker.

Ps jag är på strikt GI-vecka den här veckan. Därför jag fantiserar om socker. Redan nu. Bådar inte alls gott.

Ärtsoppa

2007-10-25T22:44:00.000+01:00

I dag hade jag äran att njuta av pannkakskungens AKA min plastpappas pannkakor. Ingen gräddar tunnare och stabilare pankakor än han.

Innan dess fick vi ärtsoppa. Jag tyckte den var lite blaskig men höll masken och frågade om den var hemgjord eller köpe. Naturligtvis var den det senare, men vi kom osökt in på hur lätt det är att göra sin egen.

Ärtsoppa måste ju vara det billigaste man kan äta. Och det är faktiskt väldigt gott om man lagar med lite kärlek.

alltså.

300 g torra ärtor
2 stora gula lökar
massor med vatten
2 buljongtärningar
timjan
salt och peppar

Blötlägg ärtorna över dagen/natten.
Hacka lökarna ganska fint. Slå i en dryg liter vatten, de avrunna ärtorna, löken, timjan och buljongen.
Koka ca 1 timme, eller tills ärtorna är så mjuka som du vill ha det. Antagligen får du fylla på med vatten efter som.
Smaka av med salt, peppar, mer timjan och kanske lite syra, typ några droppar citron.

Ät med massor av senap.
Snittpris ca 5 kr/portion.

Lite långt

2007-10-17T16:12:00.000+01:00

På förekommen anledning tänkte jag förtydliga mig.

Mina recept är skrivna för sånna som inte kan laga mat - alls (Pella). Tycker man att det är långt tycker jag ändå att man skummar igenom allt och om man är en sån som faktiskt KAN laga mat (Johan) så kommer man ju komma ihåg/fatta vad jag menar ändå bara man ser ingrediens-listan. Så tänker jag.

Priskrig

2007-10-16T18:08:00.000+01:00

Champinjonerna var ännu billigare på Vi. Bara så ni vet.

Jag köpte två kilo. Eh.

Extrapristips + Champinjonsoppa

2007-10-15T23:10:00.000+01:00

Coop verkar ha någon slags kampanj med höstens frukter för 9.90 och det, mina vänner, är ett väldigt bra pris för svenska äpplen och helt ok apelsiner. Skynda Fynda.

Och, såg jag nu (på näääätet), de har också sjukt billiga champinjoner (29,90 kg) av vilka du naturligtvis ska göra en mummig soppa såhär när det mulnar på. När du plockar champisarna i lådan, tänk på att ta de som är slutna och vita och fasta. De har ännu inte legat för länge och kommer därför klara sig bättre i ditt kylskåp och du inte har tid att använda dem samma dag, och de kommer också göra dig gladare i själva maten. T.ex. färgar de inte den här soppan grå.

Stor kastrull, typ 4 pers.

1 vanlig plastpåse för frukt och grönt (du vet) fylld med Champinjoner
2 gula lökar alt. typ ett nät charlottenlök (godast)
Kalv/vilt-fond på flaska (så mycket man nu ska ha) eller 1 vanlig jävla buljongtärning (allt handlar om hur nördig du är, jag kör tärning, men i mina tankar är det godare med fond)
Smör (lagom)
1 tsk Timjan
1 frp Matlagningsgrädde
Några droppar kinesisk soya
En oblyg skvätt portvin/sherry/madeira
Salt & Peppar

Finhackad ört, dvs persilja eller timjan, för garnering och smakmässig prick över i-et. Jag tänker också att det vore gott att ha några strimlor Souvas i detta. Eller bara krutonger om man t.ex av någon anledning har för sig att inte äta kött.

Bilden lånar jag från arla.se, och får snygg-duken som bonus. De har körvel i sin soppa. Också gott!

Putsa champinjonerna så mycket du orkar (lite skit rensar magen), och klyv de största. Hetta up din största kastrull och häll i svampen i TORR PANNA! Inget fett ännu! Det ska "tjuta" om dem när de landar och röres runt i kastrullen. Salta lite över, så du tvingar ut vätska och rör runt ganska mycket i början tills de börjar vattna sig. Sedan reder de sig själv och du kan sänka värmen lite och börja skala och hacka lök. Rör dock om då och då så det inte bränner.

Hacka löken så stort du orkar (det ska ändå mixas sen) och fräs i en stekpanna vid sidan av. Om du är vitlöksfreak kan du ha lite sån också, men jag föredrar utan. Var försiktig med temperaturen här. Löken ska vara genomskinlig och mjuk, men inte bränd. Då får soppan en trist färg.

När svampen har släppt ifrån sig all vätska - och sedan kokat in den igen - lägger du en stor klick smör och sedan den mjukfrästa löken och timjan. Rör runt så smakerna får blandas lite. Häll sedan i buljong/fond + ca 1/2 liter vatten och låt koka upp ordentligt. En skvätt vitt vin är också alltid gott om det finns (minska vattenmängden då).

När vattnet har kokat ned till ungefär halva mängden och timjanen ser ut som blad och inte som pinnar är det dags att mixa med mixerstav. Kör tills den är så finmalen som du vill ha den, jag kör länge så den nästan är helt slät, andra föredrar "Chunky".

Nu har du ett brungrått gegg, inte helt olikt pölsa - dvs inte så sexigt. Nu är det dags att jobba magin. Kastrullen är fortfarande av från värmen. Börja med att tillsätta grädde lite i taget, och rör hela tiden noga, kanske rent av med en visp. När den börjar se så krämig ut som du vill ha den (jag är inte rädd för fett och tar hela tetran), droppar du i ett par, tre droppar kinesisk Soya. Nu får soppan en lite mer aptitlig varmare brun ton. Kör på tills det ser bra ut. Det smakar ändå mest salt. Sedan ska du avgöra tjockleken på själva soppan. Jag gillar tydligen tjocka soppor, men vet att andra föredrar tunnare. Slå i lite vatten om du vill. Smaka av med peppar och salt, om du inte har använt vin kan det också behövas en liten, liten gnutta syra eftersom löken är ganska söt. Några droppar citron eller äppelcidervinäger. Det ska bara precis bryta av.

Tillbaks på värmen. Rör hela tiden tills det nästan börjar koka. Även matlagningsgrädde kan ibland sticka iväg, grr. Om det ändå känns som att den skurit sig lite, eller att du hade för mycket vatten går det alldeles utmärkt att fuska med lite lite maizena utrörd i vatten. Sila ned maizena-vattnet dock så du inte får ruggiga klimpar.

Slutligen kommer man till själva magiska momentet. Precis innan soppan serveras häller man i sin lilla madeira-skvätt, rör runt och smakar av. Har du ett sött portvin kan mer salt och mer syra behövas, men har du ett välbalanserat vin så plockar det bara precis fram alla toner i timjan, smöret och svampen och du får en ljuvlig soppa.

God höst.

Lyxlunch på lokal.

2007-10-15T22:53:00.000+01:00

I dag bjöds man på lyxlunch från himlen av nya chefen/kollegan Lisa Förare Winbladh på fantastiska Mathias Dahlgren Matbar.

Vi fick en himmelsk (NORSK - jag lovar) torskrygg i någon slags burre blanc-historia med massor med skogsvampar och gräslök och persilja och en liten (lite lite för stor tyckte jag, men jag tror att det var för att jag inte drack vin till) vinäger-syra. Det var verkligen as simple as that, och ändå så otroligt gott. Ingen jävla potatis eller sån skit. Bara mat. Love it.

Anyways. Jag som är otroligt ovan att äta ute tycker ju oftast att all mat som är godare än vad jag själv skulle kunnat gjort är genialisk, men även den något vanare ute-ätaren Lisa verkade tycka att det var toppen. Aja. Det här har ju uppenbarligen inte med lunchlådan att göra så jag lägger av nu.

Till historien hör dock också att jag ska åka till just Norge, oslo närmare bestämt, till helgen. Det blir toppen. Jävlar vad jag ska käka fisk.

Äpplen äpplen äpplen

2007-09-30T09:51:00.000+01:00

Tänk att det kan vara så lätt.

Onaka, syrligt svenskt äpple, kanel och rostade hackade hasselnötter.

Och så frågar folk vad de ska äta till frukost om det ska leva en GI lifestyle... (alltså inte för att jag gör det just nu, pajen bakades visserligen med dinkelflingor, men jag tror att sockret och mandelmassan i degen liksom gjorde den o-gi i alla fall... för att inte tala om vaniljglassen som jag hade till)

(det här är faktiskt min egen bild, om än väldigt gammal)

Läget..

2007-09-29T15:48:00.000+01:00

Nu har jag, tack vara mina underbart snälla grannar tim och ellinor, lyckats få en internetuppkoppling hemma. Förmodligen kommer det betyda lite fler poster. Om jag sedan bara fixar min kamera också, så är allt som det ska igen... eh.

Pengaflödet är fortfarande ruggigt dåligt, men förhoppningsvis ska även det lösa sig innom kort. Just nu äts det väldigt mycket linser igen. Linser och vitkål. Men i dag ska jag nog få göra mig en liten tomatsoppa och en liten, jag understryker liten, äppelpaj.

Höst.

Sloppy joes

2007-09-29T12:54:00.000+01:00

Var på en väldigt mysig liten middagsbjudning här om dagen. Värdinnan, som envist hävdar att hon inte kan laga mat, bjöd oss på den för mig helt nya bekantskapen Sloppy Joe. En bulle vitt bröd fylld med en kryddig köttfärssås. As simple as that. Men gott och trevligt.

Namnet på anrättningen härstammar, inte helt otippat, från att det kan se ganska "sloppy" ut när man äter den så som amerikanerna verkar gilla att göra, dvs att man skär upp frallan först. Naturligtvis tappar man då ut hälften av såsen när man försöker sätta tänderna i bullen. Vi instruerades istället att göra ett hål och plocka ut lite innankrom, och sedan bara fylla upp bullen i sin helhet. Så himla praktiskt! Det blir som en härlig liten köttmunk.

Jag tänker mig att den här rätten är fiffig om man har många gäster men inte ska ha sittande bord, eller över huvud taget själva ätandet som det essentiella på kalaset. Det är lite pyssligt och roligt, och framför allt snabb och god bukfyllnad. Den här bilden är från någon amerikansk site som skrev om den som "classics with a healty tuch". Det skulle vara att de har slängt på lite hemgjord coleslaw istället för det som verkar vara standard annars, saltgruka och potatischips. Jag ser det knappast som nyttig mat, men gott och lite roligt.

400 g köttfärs
2 vitlöksklyftor
1 msk rapsolja
1 rejäl gul lök
1 röd paprika
1 burk kidneybönor
2 msk tomatpurré
1 tsk spiskummin
1 nypa kanel
1 msk chilipeppar
cayennepeppar efter smak (eller något annat lite starkt, sambal eller till och med tabasco, vad hellst du föredrar och har hemma)
gärna lite rökigt paprikapulver

Jag skulle göra det här i två separata kärl, köttfärsen i en gryta och lök och paprika i en stekpanna, men tycker man att det verkar jobbigt går det naturligtvis att kladda ihop allt på en gång. Det ska ju ändå blandas senare. Jag bara tänker mig att man kan behålla lite spänst i lök och paprika...

Krossa och hacka vitlöken medan grytan värmer upp sig. När den är het bryner du köttfärs och vitlök i olja, tills färsen är genomstekt, dvs inte är röd längre. Då slänger du i tomatpurrén, kanel, paprikapulver och chilialternativet du valt. Det kan även behövas en lite skvätt vatten (eller ännu hellre rödvin om du har) för att det ska bli simmigt och härligt, och inte för torrt. När kryddorna är ordentligt utrörda i köttet lägger du i de väl avrunna bönorna. Låt puttra ihop på ganska låg värme.

Hacka löken i grova bitar och paprikan i strimlor. Fräs först löken i en ordentligt het, oljig, panna så den blir lite rostad nästan. Salta så löken släpper vätska. När löken är nästan klar, dvs brynd på utsidan men fortfarande lite spänst i mitten, lägger du i paprikan och pudrar över spiskummin och gärna lite rökigt paprikapulver. Paprikan ska få lite yta men inte bli saggig.

Nu har du en ganska het köttfärsblandning och ett lökfräs som snarare betecknas som "mustigt". Antigen kan du ställa fram dem var för sig, eller så vänder du ned lök och paprika i grytan. Grönsakerna kommer ändå inte ha dragit åt sig så mycket av chilin utan kommer bryta av lite fint.

Servera alltså i frallor, källarfranska eller vanliga sega småfrallor, som gröps ur. Jag skulle dessutom kunna tänka mig att lite gräddfil eller ost skulle göra sig fint i anrättningen.

Indieninspirerad lunchlåda

2007-09-18T15:57:00.000+01:00

Vitkål är en grönsak som folk verkar ha en ganska styvmoderlig relation till. Man känner den som pizzasallad och kanske som det där som de blandade i lingonsylten man fick till blodpuddingen i skolan, för att göra den lite nyttigare antar jag. Vitkål är så oändligt mycket mer än så.

I tyskland får man kål i dönern. Den är som en snabbversion av surkål, ungefär så som jag ju brukar göra med diverse grönsaker (ni börjar lära er vid det här laget va?). Bara citron och salt och lite tålamod. Som sådan är den frisk, krispig, praktisk fräschare än pizzasallad, men ändå inte så revolutionerande. Nej, vitkålens verkliga rockärmsess är när den hamnar i wokar eller små ”fräs”. Jag är övertygad om att det går att förvälla vitkål på något smarrigt sätt också, sådär som man kan göra med isbergsallad du vet, men så långt har jag nu ännu inte kommit i min exprimentlusa. Tillbaks till woken.

Det här är en perfekt lunchlåda. Sedan tidigare har jag ju propagerat för den stora satsen förkokta gröna linser som man ska ha i en burk i kylen att blanda till olika lunchlådor med. Dessa linser går nämligen att bygga på och ha i andra saker än ostbaserade sallader (där de så lätt, och med den äran, hamnar). Först kommer den superpedagogiska varianten för Pella eller IPX-Linda. Längst ned kommer snabbvarianten för dig som kan lite mer.

1-2 msk rapsolja
½ tsk salt
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
5 cm färsk ingefära
1 tsk spiskummin
1 tsk curry av valfri sort
1 tsk senapsfrön
¼ normalstort vitkålshuvud
2 dl kokta gröna linser (eller någon annan böna som du gillar bättre, men det ska vara hemkokta så det inte bli slabbigt och ”grytaktigt”)
eventuell annan grönsak (typ paprika, broccoli eller gröna brytbönor)

Hacka löken i grova klyftor och strimla vitkålen i ungefär 1 cm tjocka strimlor. Riv ingefära och vitlök på ett rivjärn.

Hetta upp en stekpanna eller wok, gärna teflon så behöver du inte använda så mycket olja om du är en sån som oroar dig för fett. Börja med att lägga i senapsfröna i den torra varma pannan, de ska ”poppa” lite, det går fort om pannan är lagom varm. Ta sedan pannan från värmen och pudra över curryn och spiskumminen, svinga eller rör runt i ett par sekunder och häll sedan i oljan. Nu ska det bubbla lite men inte börja osa och bränna. Var beredd med löken för att svalna av pannan i så fall. Om det bara bubblar gemytligt kan du låta det stanna av i bubblandet innan löken åker i, så oljan får i sig kryddornas smaker ordentligt. Salta över löken.

När löken är i pannan ställer du tillbaks den på värmen och låter löken fräsa till sig lite, när den svettas ordentligt slänger du i vitlök och ingefära också och fräs runt tills löken börjar bli lite gyllene. Om det börjar bränna eller fastna i pannan får du helt sonika hälla i lite mer olja och svinga/rör runt ordentligt hela tiden. Det här ska tillagas på hög temperatur så inte löken blir slaffsig. Nu ska vitkålen i och fräsas ordentligt. Det är en stor dos grönsak som ska i så det kommer bli betydligt lägre temperatur i pannan när det här kommer i, så var inte rädd för att ha ordentligt sprutt på plattan. Salta igen så vitkålen drar åt sig av saltet och släpper vatten snabbt. När du märker att temperaturen är hög i pannan igen och vitkålen börjar se lite tillagad ut häller du i linserna. Nu ska allt bli varmt igen, men inte så mycket mer. Smaka av med salt och kanske lite vanlig peppar för att plocka fram hetta. Minignutta socker kan också behövas.
----------------------
Torrosta senapsfröna och även helt försiktigt resten av kryddorna i en stor stekpanna eller wok. Häll i en rejäl skvätt olja och fräs hastigt grovhackad lök med salt, riven vitlök och ingefära. När löken är näst intill klar häller du i strimlad kål och eventuell annan grönsak och slutligen linser som i princip bara ska bli varma. Var inte blyg med varken olja eller salt.
----------------------
Ät kalaset till middag, med ris och youghurtsås, eller gör som jag och släng ned allt ihop i en låda och käka som om det vore nudelwok fast med vitkål istället för nudlar.

Nu ska jag äta strings ursäkt till sallad. 69 spänn för lite bladsallad, bleka tomater och halvstekta halloumibitar. Värdelöst. Men men.

Cheesecake

2007-09-11T19:08:00.000+01:00

Jag har alltid älskat färsk cheesecake av new york-stil. Oftast är den smaksatt med citron och lime, juice och framför allt zest, och toppad med en liten limeglaze. Det är såklart fantastiskt gott, men man kan också variera. Smarrigt är t.ex. saffranssmak med en apelsin och ingefärs-glaze eller sås, hjortron i själva kakan och så en tjock sakta nedkokad sherry-sås är också ljuvligt. Men när jag jobbade i berlin och hade en chef som var besatt av vackra färger började jag experimentera med bär. Snyggast blir blåbär med en hallonsås, och ett myntablad som dekoration. Tyckte min chef i alla fall.

Den godaste cheescake-botten gör du såhär

2 dl dinkelflingor
1dl dinkelmjöl av fullkorn
ELLER
Ett halvt paket digestivkex
1 dl nötter (hasselnötter eller valnötter)

allt mixas samman så det blir ganska grovkornigt, sedan strålar man ned en liten fusk/snabb-karamell som du gör på mellantemperatur i kastrull, bestående av

2 msk strösocker
2 msk smör
1 msk grädde (om du har, annars kanske lite mer smör)
1 krm kardemumma
1 krm malen ingefära

låt puttra ihop så att sockret smält ordentligt och det börjar bubbla. ca 5 minuter. mjuk kola, inte knäck.

när allt har blivit en tjock massa trycker du ut det i en springform som du visserligen kan grädda lite, men jag tycker nästan det är godare att ha den lite seg, så ställ bara in det i kylen och låt svalna medan du gör själva ostmassan.

Fyllning.
3 dl grädde
1 pkt philadelphiaost eller kesella 10%
1 pkt frysta bär (alternativt zest från 2 lime och 1 citron och juice från 1 lime)
1-2 msk socker (gärna fruktos)

Tina upp bären eller ta ca 200 g färska blåbär och häll bort det värsta "frysrinnet" som bildats. Strö över en msk socker och mixa dem med en mixerstav. Passera bärgegget genom en sil.
Vispa grädden löst och börja försiktigt lösa osten i grädden. Jag tycker det är enklast att ha en plasthandske eller bara tvätta händerna noga och blanda grädden och osten mellan fingrarna. Det blir så hila lätt klumpigt annars. När det är i princip slätt vänder du ned din smaksättning och ser till att det är jämt blandat, smakar bra (behövs mer socker? mer syra?) och att grädden inte skurit sig. Det ska vara ganska hårt, men inte riktigt som smör liksom.

Häll över ostblandningen i formen och jämna till. Låt vila i kylen minst en timme så att grädden sätter sig.

Servera med ljummen hallonsås (mixade silade varma hallon och en gnutta socker), kanske spetsad med lite portvin.

Har en bit hemma i kylen, men min kamera är ju fortfarande trasig så ni får nöja er med innre bilder...

Lök

2007-08-31T11:45:00.000+01:00

Hörrni. Jag läste i DNs söndagsbilaga att lök skyddar mot nio sorters cancer. dessutom är det världens godaste grönsak (rätt tillredd) näst efter broccoli och just nu är den så jävla billig!

Såg att man kan köpa för 4.90 kg på stora konsumar. Jag köpte typ fem kilo. Så jävla bra.

Nu ska jag göra löksoppa och lökpaj, men mest äter jag typ linser med stekt lök.

Hackar löken i stora chunks och steker snabbt och hett med salt och olja. Så skuffar jag i de kokta linserna och lite svartpeppar och mer salt sedan äter jag det rakt av som snabblunchlåda som man måste göra på morgonen, bakisfrukost eller middag med sig själv på balkongen. Brukar ha lite tomater till också. Också billigt och väldigt gott just nu. Svenska såklart. 14 spänn kilot har jag också sett.

Man kan ju också bara ha löken som ett sött och gott litet tillbehör till en köttbit, steker man den på lite lägre temperatur syltar den ju till sig rejält, slåt du på en liten skvätt vin och lite socker och låter det puttra blir det som en liten marmelad som du kan ha till steken eller falaffeln eller vad du vill.

När jag jobbade på Cookies brukade jag göra en rödlöksmarmelad som tillbehör till vår underbara opöstöriserade ostbricka. Ungefär som ovan fast med chili, lime och en minignutta kanel. Den ska vara nästan som en chutney dvs både stark salt sur och söt samtidigt. Om man kör på rödlök får det hela en superrolig färg när du pressar över lime eller citron, men man kan också köra gul/scharlotten såklart. Vill man ändå ha färg slänger man i en kvätt rödvin så blir det superfint.

Den här marmeladen är också självskriven när jag jobbar och gör anklevermousse-snittar. Den där färdiga anklevermoussen med vita fettlagret över som du köper för 49 spänn på ica, i liten bit på party-pumpernickel och så klick rödlöksmarmelad. Passar perfekt till champagne.

Köttråd #6

2007-08-24T11:05:00.000+01:00

Vi var hemma hos Eva i går och gjorde dumplings och wontons med olika typer av kött i sig. Det var så fruuuuuktansvärt gott. och kul att göra. Påminnde mig lite om Cookies Cream och stå och göra 300 raviolisar tillsammans med Juval.

Kalle visade sig natuligtvis ha fantastiska pysselskils och gjorde dödsfina wontons. Jag och sara kämpade hårt med ganska bra resultat och en lätt berusad Audrey hade väldigt lite tålamod men jobbade på bra ändå. Tobish pratade i telefon.

Men själva dumplingsarna blev helt sjukt goda. Wontons är ju alltid gott eftersom friterat alltid är gott, men åh.. dumplings. Här kommer litet recept fritt från huvudet så som jag kommer ihåg det.

200 g förstekt kött av fläsk eller kyckling.
2 dl finhackad purjolök
6 klyftor vitlök
100 g vattenkastanj
2 tsk ljus kinesisk soya (antar att japansk går bra)
4 tsk sesamolja
2 krm peppar
1 frp. dumplingspapper. dvs små runda färska rispapper. du hittar dem i frysdisken hos din lokala asiat. dvs hötorget. eh.

hacka allt till små små bitar. jag rev vattenkastanjen på rivjärn. antar att man skulle kunna köra hela klabbet i mixer.
fräs alltihopa lite lätt i en panna. vitlöken blir lite väl spicy annars.

låt blandningen svalna lite medan du gör en liten sås av hackad chili, sesamfrön eller bara sesamolja, hackad koriander, och lite vårlök. själva basen består av soya och (jag tror) en skvätt risvinäger.

att vika själva dumplingsen är inte alls så svårt som somliga verkar tro. man tar det lilla pappret/degarket, lägger typ en tsk jox som ett litet streck mitt över cirkeln. doppa fingerspetsen i vatten ch stryk längs med kanten på ena halvan av cirkeln. vik över så det blir en liten pirog och tryck till längs med hela kanten så den är tät. var försiktig så det inte är för mycket vatten.

när alla är klara ångkokar man dem i en.. tada ångkokare... har man ingen går det bra att fräsa dem, några i taget, i sesamolja i en wok på ganska hög temperatur, när de är fina och gyllene slänger man på en liten släng vatten och skyddar sig från uppfarande ånga med ett lock. svinga runt dem lite i woken och servera omedelbart med din lilla sås.

mmmm

Om mat vore techno

2007-08-20T11:53:00.000+01:00

När jag och mina kommitté-kollegor skulle skriva ett pressmeddelande om oss inför sommarens evenemang på trädgården, beskrev jag oss som en gryta. En musig smakrik köttgryta med krispiga grönskaer och saftiga köttbitar att sätta tänderna i. Ju mer jag tänker på det destor roligare tycker jag att det är.

Vår musik är som en gryta som stått och puttrat länge länge på låg värme, med några klassiska köttbitar som har legat där och göttat sig hur länge som helst så att de är helt möra, sådär så de bara smälter i munnen. Inte så svårt att få i sig, men omöjligt att inte älska. De är basen i själva grytan. Good Life och Show Me Love kommer liksom alltid vara med när jag spelar, även om Julia trött skakar på huvudet. Men folket älskar det.

De krispiga grönskerna är de där små tech house delikatesserna som man inte heller kan leva utan. Något som känns lagom pålitligt, som någon som måste finnas där men som ändå känns lite fräscht. Kanske inte de där bitarna som man blir allra galnast över men som man ändå skulle sakna om de inte var där. En och annan Kerri Chandler eller typ Thomas Andresson-dänga. Något av the Dalbäcks eller rent av nån kompakt-grej. Sedan kommer man till min favoritbit. De riktigt stora, rarea bitarna av det där fina superfärska köttet som man kanske bara har halstrat lite i pannan och sedan nästan bara garnerat tallriken med. En liten hög perfekta, köttiga kuber av välhäng biff som skurits i lite för stora bitar, så att man kanske måste ta dem lite i sänder, det är de där bitarna som gör att man längtar efter den där grytan, men man skulle aldrig vilja ha dem utan allt det andra. Då skulle det bli allt för svårsmält och lite tråkigt. Man vill inte ha The Rabbit Hole av Peter Horrevorts hela kvällen. Och man orkar bara Cat Scratch av Harlem en gång. Men de är ju å andra sidan det som håller en uppe.

Så Här kul var det några killar som hade sist vi spelade. Bilden är tagen av den fantastiskt begåvade Samuel Lind och är lånad från Trädgårdens hemsida.

Om man vill veta mer om dansmusik kan man kolla på den här fantastiskt informativa OCH roliga siten.

Koav...

2007-08-16T18:45:00.000+01:00

Jag skulle säga att jag och min kompis kristoffer blev vänner tack vare korv. Natten hade varit helt sjukt lång och vi upptäckte snart att vi hade missat alla nattmatställen.
- Jag har korv hemma!

Så cyklade vi till kransen och stekte korv och pratade om livet och lägenheter och kärleken.

Jag har nästan alltid korv hemma. Av något slag. Oftast möllers som tidigare nämnts, men lite allt möjligt funkar. Svenska bäst-före-datum har ju som ni kanske vet väldigt snåla tidsspann. Särskillt på korv som ju är rökt och mer eller mindre tillagad och kan klara sig nästan hur länge som helst. Ofta kan man köpa olika typer av korv med datum som ska gå ut i morgon för typ inga pengar. Alltså typ 10-2 kronor. Det är då man ska slå till. De håller ju i själva verket mycket längre än så. Vet att jag har skrivit om det här förut, men måste säga det igen. För i kväll gjorde jag grym korv-pytt och liksom bara tackar mig själv och min kyl för att jag alltid har det där hemma. Det ska ju vara bra korv, minst 80% kött såklart, men den där vahettere-serien med scankorvar ligger exakt på gränsen. Möllers klarar sig galant.

En grej jag gillar med korv är tanken på att man använder även restprodukterna av djuret. Att man inte bara plockar filén och sedan kastar bort resten. Jag gillar att man utnyttjar de där äckliga bitarna och gör något mumsigt. Jag gillar ju blodpudding sjukt mycket också. Synd bara att det är så sött och massa potatismjöl i. Annars skulle jag fan äta det jämt.

I min korvpytt hade jag i alla fall bara massor med lök, korv och paprika som ju är billigt nu. Skivade upp korvarna från den ungerska grillbrickan, stekte utan fett, när de börjar bli klara slänger man bara i grovt hackad lök, när den sedan är klar har man i valfri grönsak (paprika zucchini eller typ morot om man är sån, eller tomat om man vill ha det som sås till t.ex. pasta istället) slungar runt lite, svartpeppar och gärna någon liten ört om man har. Eller så kan man ha spiskummin och någon liten söt grej i, russin eller nektarin eller torkade aprikoser. Sedan steker man ett ägg i samma stekpanna (efter att man lagt upp "pytten" på tallriken alltså) och äter med smörgåsgurka eller rödbetor, om man har. Klick gräddfil/creme fraiche/youghurt kan friska upp också. Korven gör ju att det blir rätt salt.

Lätt som en plätt och man blir mätt och det blir gärna lunchlåda över eftersom man kan göra hur mycket eller lite man vill.

(ps rubriken bör alltså uttalas på Halländska... Prova även ordet gurkburk enligt samma manér...)

Lata dagar

2007-08-15T20:26:00.001+01:00

Man har ju semester och det just nu. Det är helt enkelt sjukt lata dagar och det enda jag äter är i princip tyska fullkornsbrödet med utkladdad avocado, greveost, tomat och rödlök. Och persikor såklart. Inte på mackan alltså utan på alla andra sätt.

Inte så spännande recept att raportera in om alltså.

Hos mamma här om dagen gjorde vi dock fantastisk moule marnier med bara svinmycket vitt vin och persilja och citronzest. Men. Det där kan ni ju. Eller? Äh vi kör.

Vi var tre och hade 2 nät med musslor. Det var ganska bra, men vi är väldigt hungriga i min familj. Musslor är bra för att de är så himla billiga och ändå känns så otroligt lyxiga. Min moule är mer som en soppa och vi gillar att äta den så också, med bröd och sörpel. Den här gången fick vi dessutom massa spad över och då sparade mamma det i en burk som hon skulle ta med till jobbet dagen efter och bara kasta i en burk vanliga abbas ful-musslor. Perfekt lyxig lunchlåda.

Börja med att rensa musslorna, dvs skära bort "skäggen", dvs de bitarna av sjögräs som sticker ut ur själva musslorna. Jag brukar inte orka skrapa rent hela skalen, men det gör man ju som man vill. Skägget får du bort antigen genom att ha en liten dragkamp med den levande musslan, eller genom att skära ett tajt snitt med vass lite kniv.

Sedan hackar du typ 5-6 charlottenlökar och 4 vitlöksklyftor, och sedan motsvarande en kruka (blad)persilja. Skölj och zesta av en citron.

Man fräser sin lilla finhackade charlottenlök och vitlök i stor kastrull med rejäl klick smör och lite olivolja.

(Det här momentet kan kännas lite hetsigt, det måste gå i ett, men egentligen kan inget gå fel)
Brassa upp temperaturen och slå på en bra skvätt (2 dl) vitt vin av en billig sort (Il Cortejo, den där med små hattar på, är bra, 58 spänn och väldigt smarrigt, massor med grapefrukt och sånt, gott), eftersom pannan är het kommer det fräsa och bubbla när vinet landar i kastrullen, då slänger du i alla musslorna och rör runt i botten så musslorna vänds runt lite.

Jag brukar sätta på locket och liksom skaka, eller vad man ska säga. Så att musslorna slungas runt i det heta vinet och ångan. Sedan skickar du i en till klick smör, en knapp tsk salt, den hackade persiljan och citronzesten. Jag gillar dessutom att ha ungefär 2 dl grädde i också. Men det är lite oortodoxt tror jag. Rör runt lite till och låt puttra i högst 2 minuter med locket på.

Njut med vitlöksbröd och vitt vin. Tjoho vad gott.

köttkväll vol. 5

2007-08-09T20:43:00.000+01:00

Köttrådet sammanträder ikväll hos Sara.

Jag har gjort lammstek på högst ordinärt sätt. Vitlöksklyftor, timjan, salt och peppar. Till det hade vi massor, massor med smörstekta kantareller och en rödvinssås med bas av stek-bens-avkok och massor med rödvin timjan och grädde. Alltså det är så jävla enkla grejer, men det var så sjukt gott. Kantarellerna köpte jag för 50 spänn kilot på hötorget, lammet gick på 99 kr/kg och var så mört att det föll isär när man tittade på det.

Köttrådet är så jävla bra. It's what keeps me going. Ha!

Jag och en bekant fantiserade om hur en köttsemla skulle vara. Jag ser framför mig en bit tournedos med toppen avskuren, i mitten gröper man ett hål som man fyller med anklevermousse och några droppar långlagrad balsamico, som grädde har man saltad grädde på väg att bli smör smaksatt med tryffel och nymalen svartpeppar som man spritsar över. Köttbiten är halstrad i botten och på båda sidorna av "locket". Locket pudras med gourmetsalt såklart.

Has förslag var snarare en slags vanlig fralla, men fylld med råbiff toppad med något slags pepparotsfluff. Också gött. Hahaha.

Nej. Nu blir det mer vin.

Tankar och pengar, popkultur och mat.

2007-07-14T12:31:00.000+01:00

Läser en artikel i Gourmet om den nya matjournalistiken. Klas Ericsson och Anders Rydell pratar ömsom med vinskribenterna och till lika mina perifera bekanta i Stockholm Cru, och ömsom med ultranörden Jan Gradvall. De förra benäms tack vare sin hänsynslösa och nästan anarkistiska populärkulturella approach till vinprovande. De senare för hur han de senaste 15 åren glidit över från traditionell populärkultur (finns det något sådant) till matnörderi av rang.
Artikelförfattarna skriver att mat har blivit den nya identifikationskanalen nu när musiken har blivit tillgänglig för vem som helst. Att nu när du och du och jag kan ladda ned det nyaste och smalaste från musikscenen så måste de äkta nördarna hitta ett nytt område att parasitera på. Något att kocketera över, namedroppa och exkludera andra från.

Jag, som alltid varit lite av en medelmåtta på den alternativa musikscenen, får kalla kårar. Jag som släpade fötterna efter mig när Elin drog med oss på skivmässor i solnahallen tidiga lördagsmorgnar i mitten av 90-talet. Jag som alltid tyckt att Martin Gelin var en fjant (fast att,många personer vars omdöme litar på säger att han är dödstrevlig, vilket han helt säkert är) som har gett oss indiekids/klubkids/förväxta klubbkids/modeslavar ett dåligt namn genom sitt Von Oben-perspektiv och påklistrat passionerade engagemang.

Denna passion har gällt både sådant jag också älskar (typ indieband under redan nämnda 90-tal eller snoffsig amerikansk 80-talsinspirerad preppystil för två år sedan) och sådant jag inte förstår alls (eh, hiphop), och framför allt inte förstår varför han gillar. Observera att jag bara tar just denna Gelin-broder som ett exempel just för att han råkar finnas i min ganska direkta närhet. Gourmet-artikelns Jan Gradvall är ju egentligen nästan ett ännu bättre exempel på en person som alltid har förstört musikintresset för mig. En sådan som alltid ska slå en på fingrarna och säga att - Jasså, du tycker att det här är bra du ja. Det kunde man ju tänka sig. Du skulle bara höra det och det bandet som kom ett par månader/år innan. Det är inte så många som har hört dem, men det är ju från dem som ditt favoritband har tagit exakt all sin inspiration…

Det är för sånna jag har hukat mig hela mitt kulturmedvetna liv. Det är sånna som har fått mig att känna att det här med musik, som ju är mitt största intresse, det kommer jag ändå aldrig bli bäst på så det är lika bra att sluta. Och nu har de alltså gett sig på maten. På exakt samma sätt. Med en conesseurs ohejdbara svada mals det på om den och den restaurangen. Hur den och den kocken har blivit inspirerade av Honom, Mästaren.

Jag blir så trött. Jag har ju sett tendenserna förut. Jag har bara blundat, knipt ihop öron, försökt hänga på – mat är ju MITT område! Men jag kommer ju, som tidigare konstaterat, aldrig ha råd att äta på de där fina restaurangerna. Jag får brinna för maten på hemmaplan. Precis som de flesta andra kockar, vill jag tillägga.

Jag får helt enkelt inse att jag aldrig kommer bli en kännare. Av något alls. Lagom till att jag fick mitt i tio år efterlängtade DJ-genombrott är DJ-andet ohippt eftersom vem som helst (jag) kan få tag på det senaste. Nu är det matnörd man ska vara. Också det på ett sätt som jag aldrig kommer kunna vara. Jag kastar in handduken och teamar upp med Stockholm Cru istället.

(Och fortsätter att ge all kredd och alla props till Hanna Fahl som pratar om all bra populärkultur med samma omisskännliga entusiasm. Hon spelar in ett svar till visserligen jättebra låten Kär i en kickers som heter kär i en hipster, och ger sin släng av sleven till... ja t.ex. Martin G och hans gäng. Hon är också kvinnan som byggt (laga är fel ord) världens största Punchrulle. 15 kg gick den på)

Något nytt, något spännande...

2007-07-11T17:34:00.000+01:00

Tänkte att jag skulle vara lite kreativ i dag men kom på att jag typ inte lagat något gott den senaste veckan. Har typ käkat samma ganska misslyckade fläskkarré späckad med ingefära och vitlök och marinerad i kanel och chili varje dag i en vecka. Alltså, marinaden var det inget fel på, men karre alltså. Det är verkligen inte så kul. Och så har jag ätit en massa skräp och blivit tjock. Typ mackor. Med jordnötsmör (utan socker! hittat i turk-affären i hallonbergen! love it, fortfarande)

I morgon blir det dock fest. Då ska jag få byta till fetaost och tomater i lådan. Kanske lyxar jag till det med lite basilika eller nåt också. Woohoo.

Är helt helt helt pank och får så att säga leva på vad hemmet bjuder. Tror att jag har några gröna linser kvar. Det blir bra.

Förlåt för torftigheten kära läsare. Det reflekterar bara mitt liv just nu...

The Tomatsoppa

2007-07-04T16:45:00.001+01:00

Många har talat om den. Många har älskat den.

Många har avundsjukt sneglat på den i mjugg. Så här kommer. The Tomatsoppa. Egentligen en helt vanlig jävla tomatsoppa. Ge den bara lite kärlek så blir den hur god som hellst.

(snodd bild, men ungefär såhär blir det ju...)

För 2 personer. Och sedan går det att liksom öka hur mycket som hellst. Bara dubblera liksom...

1 gul lök
1 msk olivolja
2 burkar krossade tomater
2 vitlöksklyftor
½ pkt matlagningsgrädde
½ tärning grönsaksbuljong
En nypa malen kanel (alltså typ kryddmått, lite liksom)
½ tsk torkad timjan
(skvätt gammalt rödvin om man råkar ha lite hemma)

1 (knapp) msk Socker
1 (knapp) tsk Salt
Svartpeppar
Färsk basilika

Hacka löken (behöver itne vara så noga) och vitlöken (lite nogrannare).
Fräs lökhack i oljan i en kastrull där allt kommer få plats, när den är genomstekt (dvs typ lite genomskinlig) häller du över tomaterna, samt fyller burkarna halvvägs med vatten så du får med dig det som fastnat och sedan i med vattnet, buljongtärningen, eventuellt rödvin och sockret samt kryddorna (kanel och timjan).
Låt koka upp under lock, men ta sedan av locket så lite vätska får koka bort, rör då och då och låt det puttra på.

Efter ca en halvtimme häller du i salt och drar några tag med pepparkvarnen. Smaka av så det smakar av allt. Är det för lite smak kan man ha en liten skvätt balsamvinäger i, salt kan också behövas lite till.

När balansen är bra lägger du i några blad basilika (halv kruka ungefär, men sån där fryst i tärning går bra med) och mixar med mixerstav. Sedan tillbaks på värmen och rör i grädden. Låt koka upp igen och smaka av en sista gång. Servera med gott bröd, lite mozzarella eller fetaost (eller typ någon slags böna är gott om man gillar, typ stora vita bönor) och om man fick lite över några blad strimlad basilika.

nya jobbet i nya förorten

2007-07-01T12:36:00.000+01:00

i dag började jag mitt administrativa kontorsjobb. var helt som i chock och blev så urlakad att jag belv tvungen att gå hem supertidigt. men då hittade jag å andra sidan världens fynd! i hallonbergen centrum (ett litet, litet, litet ledset centrum) har det nyligen öppnat en fantastisk liten mataffär! den har nästan allt som munirs i skärholmen har, men fräschare billigare och med mer engagerad personal. de var väldigt trevliga och lite stolta nästan. och åhhh de hade så grymma grejjer! världens finaste persikor! helt mörkröda ända in i köttet, fasta men ändå söta och saftiga! lossnade lätt från kärnan! goda svenska tomater för 12.90 kg, små fasta slanggurkor, de där stora avlånga gula mangosarna från pakistan som kostar 45 kr kg i asiatiska butiken vid hötorget hade de för 26 kr kg, även om de var lite andrasortering och konstiga i formen... men åh så gott.

naturligtvis hade de alla sorterna av de goda fetaostarna, massa nötter och halva och bönor av alla sorter, gula iranska russin... ja du vet allt det där man gillar. och så typ det vanliga också.

dagens tips blir helt enkelt bara den där goda fetaosten, den turkiska eller bulgariska i plåtburken, skivor av persika eller nektarin, lite sambal olek och massa mynta. gott till kanske taboulleh eller tillbehör till grillat kött eller nåt.
fräscht med det sötsyrliga till det salt-sura från fetan. m. det här hade jag till middag här om dagen när jag hade en gäst.

i dag fick jag riktig klyshig medelhavsmiddag med bara det där goda men onyttiga turkiska brödet som finns över allt i berlin, massor med pepprig illgrön olivolja, avocado som var perfekt mogen men inte ens lite brun, grovt uppskurna tomater, röd lök och några rejäla chunks av den bulgariska fetaosten. jag åt det på balkongen, med tallriken balanserandes i knät, ömsom plockandes från basilikaplantan som växer sig allt vildare, ömsom plockande från min ganska försiktiga lilla timjanplanta och stoppa rakt in i munnen. mmmm....

Broccoli och ädelostpasta Rapido

2007-06-19T11:25:00.000+01:00

När jag och julia har bråttom har vi flera gånger gjort den här goda, snabba och hyfsat billiga pastarätten (jag som typ inte äter pasta... jaja). det tar ärligt talat högst tio minuter.

För 2

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 stånd broccoli
(en skvätt voitt vin om man har, annars lite vatten, lite citron)
1 ädelost-trekant
1/2 paket matlagningsgrädde
Färskmalen svartpeppar
Timjan

Pasta. Fullkorn eller nån färskpasta man gillar.

Finhacka lök och vitlök och fräs i lite olja i en ganska stor kastrull. när det är mjukt slå över ca 1 dl vin eller lite vatten, koka ihop till gojs. samtidigt kokar pastan. smula ned osten och häll över grädden, svartpeppar och timjan efter smak. när det verkligen bara är nån minut kvar på pastan kan du slänga i broccolin i ganska små bitar. se till att det inte för torrkokat i grytan bara. är det det så ha i lite av pastavattnet, alltså några matskedar bara. lägg över ett lock över såsen medan du häller av vattnet och så på pastan. häll sedan ned pastan direkt i den stora kastrullen med broccolin. kanske en skvätt olivolja till, några drag på pepparkvarnen och kanske lite salt. klart!

Time 4 Thai

2007-06-18T22:40:00.000+01:00

I dag blev jag, hungrig som ett djur som jag var, utfodrad på Time4Thai på norrbackagatan av farbror J. Har käkat där någon gång förut, och det är verkligen så himla gott. Mycket fräschare, men också dyrare, än vanliga thaiar. Man känner att kycklingen är bra och sådär, bra drag och friskt och gott. Glatt. Tack snälla J.

F.ö. äter jag mest hallonsmoothies med kesella, rostade hasselnötter och min/södrans sparris och lax-omelett. Sjukt GI. Tyvärr råker jag väl då och då få i mig lite tryffeltårta också. Men det är en helt annan historia.

Jag känner mig lite kluven inför om jag ska lägga ut recept på det jag gör på södran här nu. Jag tycker ni ska komma och käka istället. Min Nicoise har fått massor med lovebombing, och omeletten lika så. Själv fattar jag inte varför inte fler beställer ädelostsalladen. Men det kanske kommer om det blir lite varmare igen.

Hej så länge.

södra bar

2007-06-15T11:30:00.001+01:00

jag blev hastigt och lustigt inkastad på södra teatern för att rocka deras kök.

kom förbi och ät goa grejer.

detta innebär för tillfället att jag inte kan posta så mycket. i juli kommer jag vara tillbaks i bättre form och förmodligen ett kontorsjobb. haha. stay tuned.

fy tusan/studentbuffe

2007-06-10T23:13:00.000+01:00

jag har haft så jävla mycket på sistone. syrrans student, tittis kalas (med världens godaste pastellfärgade Maccaroons) och lite plugg såklart.

till min systers student lagade jag en meny som bestod av

rostade nötter till drinken

sallad med mozzarella, jordgubbar, färska fikon thaibasilika (min systers favorit) och mynta. över det olivolja (såklart), maldon salt och massor, massor med svartpeppar.

sparris med parmesan och pinjenötter (favorit i repris)

champinjoner stuffade med sitt eget innankrom sakta fräst med massor med lök, vitlök, kapris timjan och svartpeppar. egentligen ska det ara massvis med sardeller i också som sakta smältes i olja innan allt annat jox kommer i. sedan mixar man det med stav så det blir en massa. stuffar de urgröpta champinjonerna (inte ända upp) och sedan toppar man med parmesan. grädda i ugn tills de fått fin färg och form (champinjonen krymper ju runt innehållet, i princip)

små Vårrullar fyllda med en lökröra (fräs lök, chili, ingefära, honung,fisksås eller räkpasta, citron, det ska vara starkt, surt, sött och salt, mycket av alla smaker!) tofu (ännu hellre typ räkor), morotstavar och mango.
till dem gjorde jag en liten dippsås av nektariner som jag ljummade lite så de blev mosiga, blandade med överblivna vårlökar och hackade i massa thaibasilika, lite ingefära och så chili (i praktiken sambal olek, men det är säkert hemskt oortodoxt). det här blev helt sjukt populärt. fritera vårrullarna efter hand. man får stå vid spisen nästan hela tiden, men det är så jävla värt det.

en bönsallad med färska fantastiska hari cotes vertes som jag hittade på lidl till en otroligt billig penning, stora vita bönor, röd paprika, lite blomkål och rödlök. över det hade jag en kraftig dressing av persilja och ruccola som mixas med balsamico, en liten klick dijon, olivolja, salt och peppar. den ska vara rejält stark, syrlig och salt för att parera bönornas feta krämighet. kronärtskockshjärtan hade varit gott till det här när jag tänker efter.

en bönröra på borlottibönor (de är ju så krämiga och goda att mosa), vitlök och helt enkelt den där lilla frysta tärningen med provencalska örter som du hittar i frysdisken. en släng citron, salt och peppar. och kanske lite extra salvia. de brukar vara lite blyga med den. mixa allt med... tada! olivolja.

två färskostar, en smaksatt med färsk mixad basilika (massor! mixa med yttepytte vitlök och olivolja + salt) och (om man vill) riven parmesan och så gjorde jag faktiskt en med kapris och oliver. ville göra med walnötter och rosépeppar men det röstades ned. själva ostmassan är bara 1 liter filmjölk + 1 3a gräddfil. värm upp till ca 70 grader och häll sedan i durkslag med kökshandduk. låt rinna av tills det har bra konsistens. typ 8 timmar.

dinkelfoccacia (i ordning)
1 pkt jäst, 2 msk honung 3 tsk salt//
2 dl mjölk+ 1 l ljummet vatten. 1 msk timjan (om man vill) 3 msk olivolja//
1 pkt fullkornsdinkelmjöl, ca 5 dl vetemjöl// degen ska! vara dödskladdig och du behöver säkert inte allt vetemjöl, men det är bra som backup. låt jäsa i minst 1 timme.
lägg bakplåtspapper i botten på långpanna, häll ut olivolja i hela formen (på kanterna med!) och skälp ut degen. tryck ned en massa oliver (alt. soltorkade tomater) i, häll över massa mer olja, klassa runt och strö över gott salt och timjan eller rosmarin om du vill. JÄS i en timme till
Grädda i 150-180 grader i typ 40 minuter. det ska få färg och en fin hård skorpa.

till efterrätt hade jag gjort små panacotas med jävla agar agar. det blev helt grynigt och jävligt men vegosarna var nöjda (jag hade f.ö. inte riktig fisksås i vårrullarna heller...). den toppades med en rabarberkompott som blev min standard på cookies i berlin. massor med grovstött kardemumma, vaniljstång och socker bara. sjukt gott. vit chokladmousse ocgh den här kompotten är en dröm för övrigt...

sedan hade jag min lilla youghurtgrej med kardemumma och vanilj serverat med exotiska fruktsalladen med massor med hackad koriander (mango, annanas och grapefruktfileer)

sist men inte minst chokladtryffeltårtan med pinjenötter och massor med kanel och svartpeppar i tryffeln. pinjenötter på toppen. om man gör en dubbel sats (enkel är 150 g smält smör, 3 dl socker, 2 ägg försiktigt nedvispade, 1 dl kakao, 1 tsk vanilsocker och sist och minst 2 dl vetemjöl) blir det perfekt i en långpanna. då kan man skära dem i perfekta små tärningar som är försvinnande mumsiga och nästan omärkliga ju. som små praliner. mycket populärt och perfekt buffe-efterrätt.

ska se om mamma fick några bilder på kalaset...

till dracks det rotari, becks, miller lite, nils oskars goda lager och nån shiraz på låda.

mums filibums hoppas nån blev inspirerad... nu måste jag gå in. sitter i sandammsparken och snor nät då mitt har dött där hemma... sova gott ska jag.

mycket nu

2007-06-06T10:08:00.000+01:00

det är lite rörigt i skallen, köket och schemat.

återkommer när det lugnat sig. eller nåt.

dock står jag inför helt nya fattighetsnivåer. kommer ha exakt noll kronor hela sommaren. så jag ska verkligen trolla med knäna. vi får se vad det blir då.

Linsgryta.

2007-05-28T23:56:00.000+01:00

Lite latinamerika-inspirerad gryta med korv och små söta gröna linser (I love em)

Jag hittade nämligen de här mumsiga korvarna till fyndpriset 15 spänn (datumet gick ut i dag) så jag tänkte lika bra göra storkok.

1 stor gul lök
1 liten tetra krossade tomater
2 dl små gröna linser (torra)
5 korvar från grillbrickan, men ta såklart ännu hellre något finare, typ merguez från latinosarna i hötorgshallen
lite valfria grönsaker. vitkål, paprika, zuccini eller nåt. blomkål vore nog gott.
sambal olek eller halv chilifrukt
2 vitlöksklyftor
gnutta kanel
1 tsk socker
svartpeppar
balsamico

börja med att skölja linserna, låt dem gärna ligga i blöt lite om du har tid också. nån timme eller tre typ.

skala och skär löken i klyftor, hacka vitlök och eventuell chili. fräs detta sakta (vänta med sambalen lite om du har det istället för färsk chili)
slå över tomaterna, sambalen, socker, nån matsked balsamvinäger (en skvätt liksom) och kanel och sätt på full sprutt på plattan/lågan.
häll i linserna såfort det har börjat koka. har de legat i blöt länge kan du vänta ett tag, typ 10 minuter.

låt koka ihop så det blir simmigt. under tiden skivar och steker du korven lätt i en panna brevid och häll över dem i grytan när de fått lite yta. har du finkorv kan du slänga i den som den är.

låt allt koka på medelvärme tills linserna är mjuka. antagligen kommer du få späda med vatten eftersom. jag hade säkert i över en halvliten innan linserna var nöjda. och det är då, först då, som du låter dina små grönsaker vara med. annars tappar de så lätt spänsten. men när de väl är i handlar det bara om att få dem varma, tycker jag personligen. har man kål kanske man vill att den ska bli lite mjukare, men annars är det mest bara att köra. smaka av med salt och eventuellt mer vinäger om smaken inte är så fyllig, och eller peppar/chili. det ska vara ganska hett tycker jag. men det är såklart en smaksak. tänk också på att korven antagligen har rätt stor sälta, så vänta verkligen tills den är i med att salta på.

servera med liten skvätt youghurt. kanske med lite mynta eller färsk koriander i.

bra, billigt, gott och lätt att göra mycket och spara.

Fyllemat

2007-05-25T12:17:00.000+01:00

I natt när jag kom hem och kände att om jag går och lägger mig nu utan krubb i magen kommer det bli trubbel i morgon (det blev det ifs tydligen ändå) gjorde jag ett litet fräs.

Hade en halv rödlök kvar, en halv zuccini och en tomat som låg och skräpade. fräste löken och zuccinin (båda skurna i ganska stora bitar, lök i klyftor och zuccini i sneda skivor) sedan kastade jag i tomaten som var hackad i ca 1x1 cm kuber. snabbt låta allt bli hett och så en skvätt balsamvinäger, timjan och svartpeppar över. snabbt över i tallrik och skölja av pannan. Slutligen hade jag en sån liten burk kikärtor. himla bra storlek. precis en portion. I den återigen heta pannan med en rejäl skvätt olivolja och krossad hackad vitlöksklyfta hällde jag ned de avsköljda ärtorna. fullt ös på gasen så man får liten yta på kikärtorna. det här är f.ö. odare att göra med heminlagda. de blir lite hårdare och smuligare. mer som små nötter eller nåt.

aja. bönor, lilla snabbsalsan och en skvätt youghurt fyllde i alla fall ut min stackars alkoholindränkta buk väldigt gott. mycket salt och fett. toppen.

men som sagt. huvudet värker ändå. uh.

nu ska jg åka och laga mat hos monica och bosse inför monicas födelsedagskalas på söndag.

Ordning i köket. Tips och trix.

2007-05-23T00:44:00.000+01:00

En grej som jag har tänkt på när mat-ovana personer ska laga är att de inte kommit på att man kan hacka alla grönsaker till en och samma måltid samtidigt. Även om man ska ha fyra rätter och olika frukter och grönsaker så kör allt på en gång och lägg i olika behållare eller för den delen plastpåsar. Så är det bara att blanda sedan ju!

Det viktiga är dock att tänka på att man ska hacka i blöthets-, färg- och smak-ordning. Först tar man det torra (sparris, broccoli...) sedan tar man det ofärgade med mild smak, sedan får man börja tänka om man ska ta tomater eller lök först. Tomaterna slabbar ju ned brädan, men om de ska vara i något annat än löken kommer de ju smaka lök om den gick innan... Klur. Ofta ska man dessutom ha olika sorters lökar i olika storlekar och då ska man verkligen passa på att ta allt på en gång! Men ta vitlöken sist. Och - men det säger ju sig självt - var försiktig om du hackar chili! Olja på fingrar och bräda gör att även den hetaste chilin inte biter sig fast! (gäller för övrigt det mesta som fastnar, räklukt eller rökt lax..)

Jo en sak till. Folk är också dåliga med skärbrädshygien.

Skala löken över något annat, hållandes i handen, med en skalkniv. Annars får du jordbakterier på skärbrädan vilket inte är så kul om du lagar sallad. Varje gång som jag ser någon klyva en stor skitig lök på skärbrädan med skal och rötter och allt skär det i mig. uuuhh.

Vidare lägger folk ofta förpackningar på sin skärbräda medan de öppnar den. Tex en förpackning rökt lax som man skär upp och sedan lägger över direkt på brädan. Alltså tänk på vart de där förpackningarna har legat, både i butiken och i ditt eget kylskåp. Var försiktig med sånt alltså.

Och åter igen. Jordbakterier. Du vill inte ha dem i din mat. Skölj av potatisar och morötter när du har skalat dem, skölj purjon (dock brukar jag hacka först och skölja sen, och du vet väl att det gröna är det godaste?).

I morgon ska jag försöka komma ihåg att fota vår måltid.

Lyxlunch med räkor och quinoa

2007-05-22T20:27:00.000+01:00

I morgon när jag får besök av mina gulliga grupparbeteskollegor ska jag bjussa på en klassisk no-fuzz-räk-jox-sallad med Quinoa.

På Vi telefonplan tjackade jag zuccini för 14.90 kg, det fanns fina små om man valde noga. Sparris för 10 spänn knippan och frysta ful-räkor för 14.90. Det är ju därför givet vad det ska bli.

för 3 personer + lunchlåda kommer jag använda följande. Men man kan som vanligt freestyla på det här konceptet. Man behöver för övrigt inte ens woka räkorna, som jag tänker göra. De är goda kalla också, men då kanske man ska ha en lite bättre sort än de jag har. Hela anrättningen ska dock vara lite ljummen, så har man kalla räkor får man kanske ta och koka grynen som det sista man gör istället så de har lite mer värme. Det kan tyckas som många moment men om man lägger upp det hyfsat bra så ska det inte ta mer än 20 mins.

1 kg frysta räkor, tinade såklart.
1 citron
Bladpersilja (det var en rest)
Minst 4 vitlöksklyftor.
Färsk chili om man vill.
Olivolja.
Svartpeppar

4 dl okokt Quinoa (man kan såklart ta bulgur eller till och med cous cous om man är sån)
2 färska lökar med blast
2 knippen grön sparris
1 buljongtärning
Ett gäng (20?) uragulliga och dödsgoa kvistcoctailtomater som jag hittade 400g för 21.90!

(Man skulle med fördel kunna ha t.ex. paprika, rödlök, avocado, färsk spenat eller purjo i. också eller istället)

2 små Zuccinisar
1 citron till
salt

Nån slags klegg. Jag tar hälften creme fraiche och hälften Kesella 1% för det var det jag hade. Men youghurt vore nog nästan godast. Man kan trixa i vad man vill. Jag kommer nog ta lite koriander och zitronzest, salt och lite citronsaft. Man skulle kunna tänka sig blandat örtgrönt eller basilika och lime som faktiskt är en supergod kombo. Eller bar mer persilja.

Börjar med att skölja quinoan i hett vatten en massa gånger och sedan koka den. Ställ åt sidan, eventuellt direkt ned i serveringsskålen när klar och färdigavångad. Återanvänd kastrullen (SPD! - Spar På Disk) och häll i ca 3 dl vatten, låt koka upp (till sparrisen sen).

Sätt någon annan på att skala alla räkor, men ge den plasthandskar för barmhärtighetens skull.

Gör snabbinläggning av zuccinisarna (se nedan för recept) och ställ åt sidan medan det drar sig.

Blanda ihop mejeri-klegget i en skål och ställ tillbaks i kylen.

Putsa bort det fula på, och dela sedan de färska lökarna i 6 "klyftor" och spara med kanske 5 cm av skälken/blasten. Finstrimmla lite mer av blasten (sköljd och bara de finaste bitarna utvalda) lite på snedden sådär snajdigt. Skölj och dela tomaterna på mitten. Inte runt midjan utan på längden. Finhacka dina vitlöksklyftor och din persilja, men blanda dem inte.

Bryt av sparrisarna där de känns som att de vill bli avbrutna (i botten alltså, det som är träigt är nämligen segt och kommer inte "sprickas" av, så ta dem där du känner att gränsen går) och skär dem sedan två eller tre gånger på längden beroende på hur långa de är. De ska vara som munsbitar. Vattnet bör vid det här laget stormkoka och du kan pressa i lite citron, slänga i nån smörklick och rejält med salt. Sedan i med sparrisen. Det ska vara som med kronärtskockorna, bara precis så att vattnet täcker, så att de får ordentlig kontakt med smör och citron. Precis som när man kokar broccoli eller sockerärter ska det här gå fort. Det tar en gnutta längre tid än för broccoli, men inte många minuter. De ska vara ganska ordentligt al dente, för de kommer fortsätta tillagas lite efter att man slagit av vatten-smör-citronvätskan. Vi ska inte skölja av/blanchera nämligen.

När alla grönsaker är hackade och hela salladen i princip är god att gå - i skålen, blandad och klar - är det dags att woka räkorna lite snabbt.

Kolla micen så du har allt förberett. Hackad vitlök (och chili), hackad persilja, citronzest och citroner redo att pressas samt pepparkvarnen.

Sätt på woken och häll i en rejäl skvätt olivolja. Lägg direkt i vitlök och ev. finhackad chili, fräs dem sakta med den stigande värmen. När det börjar fräsa och sprätta i pannan brassar du på ännu mer fart så att den blir riktigt het, då lägger du i först zitronzesten och persiljan (svinga runt) och sedan själva räkorna. Dessa ska precis bara bli varma så håll fart i woken medan du pressar över citronen och maler över pepparen. Vi snackar nån minut här, högst! Häll sedan direkt över räkorna och allt joxet i pannan över salladen och blanda försiktigt runt. Tanken är att den varma oljan och citronen från räkfräset blir tillräckligt med dressing/smaksättare, men smaka av. Det kan behövas mer citron, olja, salt eller peppar.

Servera med zuccinin och youghurten/creme fraichen på sidan. Mums.

hardcore GI

2007-05-21T19:07:00.000+01:00

I dag fick jag för mig att jag ska köra stnhårt gi-rejs ett par dagar för att dra ned kroppens kolhydratsförbränning och gå över till fettet inför sommaren.

dagens lunch (hann inte göra någon låda) fick bli på Vurma (enorm hög med sallad och spenat med pippi, lite bacon, salt peppar och basilikaolja. och citron istället för sockrig balsamico), men middagen avnjutes här på studentpalatset och består av

1 pkt keso
3 tomater
2 (!) påsar jordnötter (GI 21! helt sjukt!) ska inte äta allt såklart, kanske 1/3 påse nu när jag sitter och läser bara. (2 för 10)
2 päron
1 burk anjovisoliver.

allt detta till ett sammanlagt pris av 43 kr! så jävla bra. oliverna kommer jag såklart inte heller äta upp, utan får med mig hem.

vicken fest.

How to cook an artichoke

2007-05-20T20:10:00.000+01:00

The only acceptable way.

Ok det här är inte direkt budgetmat. Men jag såg fina små rackare för 10 spänn styck, och det kan det väl vara värt? Problemet är att det går åt väldigt mycket olivolja. Det finns bra och billig på Vi just nu har jag sett...

Kronärtskockor är bland det nyttigaste man kan käka. Jag vet inte så jättemycket om exakt hur det funkar, men jag har testat en enda "onaturlig" bantningskur i hela mitt liv, och det var kronärtskockspiller. I tyskland är det allmänt utbrett och folk äter alltid kronärtskockspiller om de känner att de har ätit lite för "tungt". De är till och med så övertygade om denna tistels förträfflighet att det just nu marknadsförs en "mirakeldryck" utvunnen ur nämnda grönsak. Den sägs lindra bakfylla, göra dig lättare och piggare i kroppen samt nåt mer som jag inte förstod. Anyways.
När jag slutade jobba på cookies hade jag lagat mat 10-15 timmar 6 dagar i veckan i 8 månader, och var liksom lite less. Jag hängde runt, kollade på fotbolls EM som var just då, drack svinmycket bärs och käkade BARA skräpmat. Alltså no shit. Till frukost brukade jag och Elisha som jag dels hängde mycket med, och dels bodde hos en del, käka poptarts med blåbärsfyllning, till lunch brukade jag äta Döner och till middag åt vi ofta de 1€ pizzor som dönerståndet utanför vår replokal sålde. På nattkröken när vi var fulla brukade vi äta Finnkrisp med någon slags tysk senaps-majonäs. Eller Isbjörnens Kaviar, som man under en kort period kunde köpa på Netto på Prenzlauer Allée. Men hela tiden, efter varje måltid, popade jag ett kronärtskockspiller, och jag svär - Jag var smalare än på länge, både före och efter. Det var grymt. Jag tillskrev kronärtskockorna ungeäfär hälften av smalheten och härjandet den andra hälften.

Allt det här går naturligtvis stick i stäv med så som jag brukar leva, dvs med GI som facklan i mörkret och "nyttigt" och "duktigt" och hemlagat. Men som sagt, på något sätt verkade det ändå funkar.

Anyways, igen, i sverige pratar man inte om kronärtskockans "helande krafter" så mycket utan håller oss till att erkänna att den är rik på c-vitaminer, antioxidanter och mineraler. Vilket inte är så pjåkigt det heller. Men vad jag vill säga är att jag inte tycker att man ska ha dåligt samvete för att man käkar den här totala fettbomben, eftersom då skockan i sig sägs neutralisera fett.

Det här är Paulinas (pappas) kronärtskocka. De är ju italienare och fastslår bestämt att det här är det enda acceptabla sättet att koka färska skockor. Efter att ha provat är jag benägen att hålla med. Jag kokar även sparris såhär. Och typ blomkål och bebismorötter. Tricket är att det ju i princip bara är själva "botten" på skockan som behöver kokas så fasligt, därför behövs det inte så mycket vatten. Mina föräldrar sänker alltid ned skockorna helt i vattenbad, men det är ju helt onödigt. Med citron i behåller de dessutom sin fina färg bättre.
Jag sågar gärna av lite av topparna på skockorna. På så vis kommer mer av fettet och smakerna in mellan kronbladen. Dessutom ska man såklart skära bort lite av stjälken om det är sånna där stora runda med träiga skälkar. Är de späda och mer lila kan man spara mer kvist och mindre av bladen.

Färska kronärtskockor
1/2 citron/skocka
olivolja
smör
salt

Koka upp vatten så det täcker ca 10 cm av kastrullens botten. Skockorna ska precis få plats i kastrullen du valt, annars går det åt för mycket smak-jox. Skölj av de avsågade skockorna och skölj och skrubba citronerna. Zesta av dem och ställ zesten åt sidan med ett par droppar saft över sig så det inte torkar. Lägg ned skockorna i vattnet och pressa över citronen. Om det är lagom mycket vatten ska nu i princip det allra översta av skockans avsågade blad sticka upp ur vattnet. Det kokar ordentligt och ångar och har sig. Nu lägger du en stor klick smör i mitten på varje skocka och häller over en rejäl skvätt (ca 1 msk/skocka och "one for the pot") olivolja över. Salta över skockan och lägg sedan på ett lock. Låt puttra i ca en halvtimme. Kolla lite då och då hur det går för dem och att det inte kokar tort. Det ska koka ganska kraftigt så eventuellt får du slänga i lite mer vatten - men inte för mycket!

Medan det kokar förbereder du ett lite smör med citronzesten, smör, olivolja och örtsalt som rörs varmt i en kopp el dyl som får plats i handen. Sedan lägger du upp det varma smöret i det du vill servera det i och ställer in det i frysen så det stelnar igen.

Man kan också göra som ett litet smör med rostad vitlök. Den ska rostas riktigt mjuk, sådär så den blir helt söt, och så har man lite citron och salt i och gojsar till det med mixerstaven. Sedan rör man ned det i vanligt smör eller i lättvispad grädde som rörs till något mellanting mellan grädde och smör. Glöm inte att salta i så fall.

Njut skockan som en förrätt eller som hel middag med något litet extra protein. Kanske en fräsch omelett eller typ nån typ skinka i tjocka skivor. Eller om man råkar ha lite fårfiol kan jag tänka mig att det är gott.

TILLÄGG
Paulina rättade och sade att det ska vara massor med hackad bladpersilja i också. Hade man ju kunnat tänka sig. Det är ju alltid gott liksom.

Dinkelfest

2007-05-20T12:31:00.000+01:00

I går, när jag var hemma och var trött, sjuk, bakfull och eländig, försökte jag göra
1) Dinkelpannkakor.
2) GI-nötkaka med dinkelmjölsmördeg och typ sockerfri nötfyllning. Det gick ju inte så bra dårå.

Här är den

Men jag ska ite ge upp. Som tanke är den allt för vacker att ha. Det måste funka.

Degen var bara smör (ekologiskt, det ni) dinkelmjöl och en äggula. Kanske kan jag komma på bättre ide där så den inte blit så torr. Det vart lite sådär nu alltså. Sedan i alla fall gjorde jag en lite hemgjord mandelmassa med bara mandlar, fruktos och lite äggvita. den blev faktiskt bra även om jag borde haft lite mer av allt. Den lade jag i botten på det lilla pajskalet (alla mina riktiga pajformar har vandrat iväg när jag har bakat till olika saker, så nu har jag bara kvar min muffinsformar i silikon. Om någon har min vanliga springform eller pajform i silikon får ni jättegärna hojta till. jag har ingen aning omv art något är...). Redan här tror jag jag begick ett misstag. Borde haft mandelmassan ovanpå som något slags lock tror jag. Hur som helst. Sedan hade jag en fyllning av rostade, hackade hasselnötter och mandlar som jag hade en gnutta muscovadosocker över. Tänkte att det smakar ju så pass mycket att det kanske kan.. väga upp eller nåt. Sedan hade jag smör och mer fructos och till sist finhackade torkade fikon. Tänkte att det skulle kunna slabba till lite. Detta lade jag över mandelmassan i formarna, sedan gjorde jag en lite äggsmet av vitan som var kvar, grädde och massa kardemumma. Hade över detta över några men inte alla små pajer. Men jag tror ändå att de Men äggsmet blev bättre än de utan.

Det blev torrt och inte så gott. Alltså jag har j ätit det ändå såklart, men det lämnade ändå mer att önska. Nästa gång tror jag att jag ska ha med lite frukt. Eller bara lite aprikoser istället för fikon. Och så ska jag göra degen godare, kanske ha mandelmassa direkt i degen? Och kanske som sagt lägga på mandelmassan på slutet istället för i botten. Ah jag vet inte. Har någon ett tips så säg till. Kom ihåg att tanken ska vara GI.

Pannkakorna blev lite bättre. Jag gjorde dem som en balndning mellan vanliga och amerikanska. Både bakpulver och ägg. Det blev ganska bra. Man fick steka dem på ganska låg temperatur ganska långe. Annars belv de för slafsiga eftersom fullkornsdinkel inte direkt håller ihop som vanligt vetemjöl. Men det blev krispigt och gott.

Hade förhållandena
1 dl mjöl
1/2 tsk bakpulver
2 ägg
2 1/2 dl mjölk.

Fick lite över i går som jag gjorde till frukost i dag. Bakpulvret hade såklart dött, så det blev vanliga släta, men då gjorde jag dem till Galetter i stället och smälte Grevéost på. Mmm.

Chevrecreme

2007-05-19T20:12:00.000+01:00

Till Ida.

Jag gör ofta små röror eller kladd av ostar. I bland har jag creme fraiche eller turkisk youghurt som bas, men lika ofta skiter jag i det och låter ostens egna smörjmedel jobba ihop med lite olja. Man kan också göra som en liten färskost av ljummad, avrunnen youghurt med lite salt i. Det behöver stå över natten för att bli smuligt.

Annyways. När man mixar ostar är det egentligen enda gången då det faktiskt är bättre med en vanlig mixer än med stavmixer. Jag brukar börja med att göra eventuell smaksättning i botten. Nån vitlöksklyfta, av-räfsad färsk timjan (försök dra av bladen med en gaffel bara) och en rejäl skvätt olivolja. Mixa tills det är slätt och klicka sedan i chevren efter hand. Till en halv rulle skulle jag ta en stor vitlöksklyfta, en kruka färsk timjan alt. en matsked torkad timjan som då smulas i handen först, och ca 2 msk olivolja. Kör runt tills det har fått lämplig konsistens, späd då eventuellt med lite mejeriprodukt. Smaka av! I bland kan chevren bli lite fadd och behöva ett par korn salt, jag brukar ha ett par varv svartpeppar också.

Motsvarande kan göras med fetaost, men då brukar jag ha basilika och vitlök eller soltorkade tomater och rosmarin som smaksättning. I båda fallen är det viktigt att man mixar smaksättaren ordentligt innan man har i osten. Det behövs jättelite tomat för att få smak i en röra. Till ett sånt vanligt paket fetaost skulle jag ta typ en eller högst två tomatbitar, en tumstor kvist rosmarin och en kvarts vitlöksklyfta. Kanske bättre att köra med stav då, när det är så lite. Det beror såklart på hur stor och effektiv matberedare du har. Om det bara trillar runt kan du ha i en liten snutt av fetan bara för att knivarna ska få grepp. Men spara lite, annars blir det för finmalet.

Gott till bröd, kött, pasta, fisk (som sagt fetaröreöverbakad lax... mums) eller bara som typ gegg till salladen. Typ hela broccolibitar och morotsstavar. Bra GI också.

snabbinläggning av valfri

2007-05-19T12:05:00.000+01:00

Ok här kommer den utlovade överkursen.

Jag snabbinlägger allt möjligt. Hela tiden. Det blir gott, drar fram en massa smak, och kan rädda även den bittraste och träigaste moroten. Dessutom blir det liute roligt och oväntat i munnen. Krispigt men mjukt liksom.

Oftast gör jag det med morötter eller zuccini, men jag har terrat med vitkål och blomkål också, och om man har tålamod och tid kan man göra det med champinjoner vilket blir hur gott som helst om man lyckas. Vitlöksklyftor och lök går säkert också men det tar tid.

Salt drar ut vätska. Syra snabbar på den processen och konserverar lite. Snabbpressad gruka i ättika har man ju ätit i alla tider. Jag lägger in med citron istället så får det mer smak. Det går med vinäger och så också såklart, men då smakar det så mycket vinäger. Det beror på vad man gillar helt enkelt. Och vad man har hemma...

Med morötterna brukar jag bara skiva dem i sneda slantar, zuccinin hyvlar jag på längden med en osthyvel. Det ska såklart hellst vara en späd och kompakt zuccini. Gärna gul. Men allt går.

När grönsaken är av önskad storlek zestar jag av citronen eftersom jag älskar citronsmaken och vill ha ut max av den, sedan pressar jag ur all saft jag kan få och drar på nästan skamligt mycket salt. Första gångerna man gör det tycker man att det är helt sjukt att man ska ha så mycket, men när grönsaken släpper vätskan sedan tar den då dels med sig saltet, och dels är det liksom som att den där kemiska processen liksom neutraliserar. Man ska hur som helst hälla bort det där spadet sen.

Trixet är ju att ha rätt balans mellan salt och citron, men man kan tänka att det inte kan bli för mycket citron. Där emot för lite. Det ska smaka gävligt surt till en början liksom. Och allt ska bli plaskigt. Och allt slt ska lösa upp sig.

Till en zuccini är en halv citron lagom skulle jag tror. Och kanske till typ 4 morötter.

Sedan måste man röra runt lite i bunken så att syran liksom täcker allt i alla fall då och då. Zuccini tar 10 minuter, morötter tar kanske en halvtimme. Men ska man ha det i en lunchlåda kan man ju lägga det i botten när man gör själva lådan så sköter det sig själv sen.

När grönisen blivit sådär mjuk-krispig kan man smaksätta med något mer man gillar, om man vill alltså. Morötterna brukar jag göra en mumsig sallad av med purjolök som också fått snabbinläggnings-behandlingen (går dundersnabbt så gör den separat), physalis och blancherad blomkål. Allt samman smaksätts med kanel, spiskummin, torkad koriander och lite chili vilka också gärna får mainera med lite, och sedan toppar man med hackad färsk koriander och walnötter. Lite persisk-inspirerat. Men lite ella-flummigt som vanligt.

Zuccinin kan man ha hackad bladpersilja, svartpeppar och olivolja till. Perfekt som tillbehör till grytor eller kött eftersom det är svalt och friskt. Paulina har någon gång sagt att de smakar nästan som ostron om man har dem precis bara som de är, och det är faktiskt lite sant. Bara friskt, lite syrligt och lite salt, och så slinker de bara ned, liksom. Ett grönsaksostron.

Om jag gör det där med champinjoner tar det typ ett dygn, man måste ha massor massor med citron och röra om ofta. Jag gjorde det mycket när jag jobbade på krogen, men aldrig hemma. De tar ju så himla mycket plats liksom. Men det bler sinnessjukt gott när det lyckades. De krymper ju ihop och blir lite så slemmigfasta. Så har man massor med vitlök, god olivolja och persilja på. Supersmarrigt som litet tillbehör på buffebordet.

Lunchlådetrixet 1A

2007-05-18T15:21:00.000+01:00

Den här rätten kallas av mina vänner för "ellas standardlunch" och går att variera hemskt mycket.

Basen brukar dock bestå av Quinoa eller Bulgur och alltid Broccoli, denna mänsklighetens vackraste skapelse.
Utöver det brukar jag ha tomater, röd lök och nån slags ost. mozza eller feta eller rent av lyxåket halloumirester. dock går det egentligen lika bra med typ stora vita eller soyabönor (åh så gott). vad gäller grönsaker slänger jag oftast bara i vad jag har hemma. ibland har man en snutt skrynklig paprika, i bland är några sorgliga morötter allt som bjuds. oavsett vilket är det alltid fresh med grönsaker.

Det som är så fiffigt med det här är att man liksom bara hackar alla grejer i stora sköna bitar och slänger ned dem i burken direkt + att man kokar grynen och broccolin samtidigt. Nästan ingen disk alltså. Det enda som kan vara lite knepigt är att koka broccolin lagom kort. Egentligen brukar jag bara göra så att jag kokar bulguren eller quinoan (den senare tar lite längre tid men är mycket godare och nyttigare) tills den är nästan helt klar, skär broccolin i ganska små knippen, skivar nästan hela stjälken i grova skivor och sedan bara låter broccolin koka med den sista minuten. Vattnet ska koka riktigt mycket när du slänger i broccolin, men när du gör det kommer det sluta koka. Lägg på ett lock, och så fort det har börjat koka igen slår du allt sammans över ett durkslag. Där får härligheten ånga av sig och blir lite mer tillagade av eftervärmen. Men liksom... vänd inte ens ryggen till när väl broccolin är i! Det går supersnabbt. En halv minut typ.

När allt sedan väl är lite avångat och avrunnet lägger du över det i din/dina lunchlådor och häller genast på olivoljan, saltet och maler över pepparen. Då suger det varma mjuka åt sig ordentligt av smakerna. Jag brukar tänka ett halvt broccolistånd, en tomat, en halv mozzarella och typ ¼ zuccini eller typ 2 morötter. Sedan kan man smaksätta med något om man vill. Ibland kör jag citronzezt, vitlök och lite persilja (gremolata-style), i bland färsk basilika och balsamico och ibland spiskummin, chili och russin (obs passar bättre ihop med bönor eller feta än med mozza). Det beror på humör och vilka tillbehör jag har hemma. Men oavsett så är det en grym liten låda som man kan göra söndagkvällen till både måndag och tisdag eftersom man oftast har ett helt broccolistånd. Ibland kör jag dock utan gryn och har hela broccolin, hela mozzarellan och 2 tomater. Men det är ändå bra med qunioa, särskilt om man är lite fattig.

Överkurstips finns också. Man kan göra en liten snabbinläggning av morötter, vitkål eller zuccini. Det är nästa tips.

Billigt

2007-05-17T14:09:00.000+01:00

Jag tror att grundnyckeln till att kunna laga billigt men gott är att köpa fynd när man trillar över det.

Går du förbi en willys så slink in och tjacka deras jättegoda och svinsvinbilliga kalamataoliver (24 spänn) även om du inte Behöver dem just i dag. De håller sig ju i skåpet hur länge som helst!

Bästa sättet att kunna handla såhär är att ha ett stall av grejer som man vet att man gillar, vet hur man använder och vet att de alltid går åt.

I mitt kök är det timjan, lök, olivolja, hela/krossade tomater på burk (fulaste sorten), vitlök och citron. Några andra kryddor som jag också är handikappad utan är kanel, spiskummin, torkad malen koriander, svartpeppar i kvarn och fryst hackad persilja. Sån där i liten låda (sjukt underskattad!).

Andra har helt andra baser. Man ska ha det man gillar. Ju.

Men trixet är sedan att kunna köpa en råvara när den är billig, kanske för att det är säsong, kanske för att nån har fått in ett restlager... Oavsett är det bra att tänka att köper man mycket av en grej så ska man försöka använda den grejen på många olika sätt. Fetan i röret t.ex. Köper man en sån blir det kanske mycket fetaost ett tag. Men det går ju å andra sidan att variera i oändlighet. Nästan. Broccolisalladen med bulgur och russin. Tomatsoppan. Fetaröreöverbakade firren. Rostade grönsakerna (eller ja, mest bara lök) med ljummen feta och lilla köttbiten. Jag är nu visserligen en sån som får dille på grejer (just nu är det de små gröna linserna, fy tusan vad bra de är) men även om man inte är det kan det vara värt att köpa stora förpackningar.

Jag ska för övrigt försöka presentera lite kryddor som jag kan tycka att folk är dåliga på att använda (koriander) och lite grundplåtar till recept som man kan byta ut råvaran i lätt som en plätt och få ett helt nytt resultat (soppa, bröd, bönröror).

Men nu måste jag vila inför kvällens DJ-set.

lite bilder

2007-05-17T12:45:00.000+01:00

Välommen till mitt kök!

Här är den där fetaosten i rör som jag pratade om

Svar till Lisa.

2007-05-17T12:17:00.000+01:00

Ok lisa.

Jag vet inte riktigt vart jag ska svara så jag svarar här. Det blev så himla långt det här.

För det första tycker jag att det är roligt att du lyckades hitta till min blogg så otroligt snabbt. Snabbare än alla mina kompisar. Antar att du googlar ditt eget namn varje morgon. Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att du tar det så otroligt personligt och negativt. Är det inte bra att någon gör en matblog som har lite annan infallsvinkel än just du/ni? Jag pluggar marknadsföring och vi har lärt oss att diffrentiering är det viktigaste vapnet i positioneringsprocessen...

Du gör sedan superlänge din grej, jättemånga tycker att det du gör är toppen (jag med! jag har bara inte råd!) och du har respekt i hela matsvängen. Jag är en småskalig hemma-cateringkock med förflutet på technorestaurangen Cookies Cream i Berlin som just fick en idé efter att ha suckat inte bara över dig utan över DN På Stan-elin och Daniel Sparr i Nöjesguiden och en annan hög med lyxlirare. Man kunde tycka att du har råd att sitta på din Von Oben-position och bara tycka att det är kul att nån gör något liknande fast annorlunda.

Och om vi ska vara sådana... 205 kr för en lunch är sjukt mycket pengar för mig. det är 3% av min hela månadsbudget. Jag fikar aldrig utanför campusområdet/studentpalatset där en kaffe kostar 9 kr. Jag äter aldrig lunch ute (titeln "lunchlådan" är vald av en anledning) Jag går inte på bio. Jag hade inte råd med digitalbox så nu har jag ingen teve (men betalar ändå licens.. hmm...) Jag går inte ut om jag inte spelar själv eller har gästlista och vet att jag kommer bli bjuden. Utom i bland då jag tar en öl på tre vänner här i kransen där en öl kostar 39 kr. Jag cyklar alltid, över allt, kan inte ens komma ihåg när jag betalade för en taxi senast. Jag köper nästan bara second hand-kläder och mina senaste gasögon hittade jag längst ned i en låda hos optikern och fick dem för halva priset eftersom de hade glömt bort att de hade dem.

Alla som känner mig vet att mat är min allra största utgift redan. Det är absolut hedervärt att bara tjacka hemvävt. Jag gör så gott jag kan. Om den ekologiska eller närodlade inte kostar mer än 10% mer än den vanliga tar jag lätt den.
Äter nästan uteslutande svenskt hästkött (inga hästar slaktas bara för köttet, de var ändå skadade eller sjuka) istället för brasiliansk nöt. Har lagt av med all sorts svin osv. Men svensk ekologiskt nötkött kostar 350 kr/kg. Det går inte.

Jag skulle kunna hålla på för alltid.

Det finns ett inbyggt problem här. Det är väl det att det är så mycket dyrare att köpa en grönsak som är odlad tre mil bort än det är att köpa en som är odlad tre hundra mil bort. Och sedan när jag är rik då kommer jag handla så miljövänligt så miljövänligt. Just nu är det tyvärr så att frågan är äta eller inte äta. Och om man ändå ska kan man ju lika gärna göra det gott. Eller?

Dagens Lunchlåda

2007-05-16T22:56:00.000+01:00

Här om dagen hade jag bjudning. Mitt sällskap och jag åt fetaoststuffad kyckling på bädd av linssallad.

Det blev 2 rejäla portioner + en (enorm) lunchlåda.

1 hel kyckling (extrapris på vi-butikerna denna vecka)
Vitlök, salt, peppar, chili, andra kryddor efter smak.

Stuffning

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
En handfull oliver (jag hade gröna utan kärna som jag köpt hos lokala turken för en tjuga, men kalamata blir nog godare)
Ca 200g fetaost. (här använde jag den där billiga turkiska fetan i "rör" som man också köper i den lilla butiken, ett kilo för typ 70 spänn, sjukt gott, håller jättelänge, godare än vanlig feta! finns i skärholmen typ men även i hötorgshallen säkert)
Timjan
Nymalen svartpeppar.

Sallad

200 g torra små gröna linser (Risenta har, superfina)
1 röd/gul paprika
1/2 röd lök
Spenat eller ruccola.
Kanske lite zuccini eller typ kål om man har något som dräller runt.
olivolja
balsamvinäger
salt
nymalen peppar
-------------------------------------------------------
Snabbgenomgång för dig som kan:
Marinera kycklingen och blötlägg linserna minst 3 timmar innan.
Bränn av kycklingen i panna innan du stuffar med den varma massan av frästa lökar och hackade oliver och fetaost + kryddor. Kör kycklingen i ca 180 grader i ca 20 mins (tills den är klar men inte torr) i en form uppstagad på halva lökbitar så inte skinnet blir geggigt.
Tillred salladen som gärna får vara ljummen och smaka av ordentligt med balsamicon.

Servera med mellanmörk öl. Gärna en mummig mörk lager. Annars går det säkert med något rödtjut som inte är för tjärvt.
-------------------------------------------------------

Steg för steg!

Redan på morgonen lägger du linser i blöt och gnuggar in kycklingen i vitlök, salt, peppar och nån mer krydda om man vill. Skär lite skåror i skinnet och klipp bort de värsta slaffsigaste fettdepåerna. Låt ligga och dra så länge du har tid. Dock max ett dygn. Glöm inte att diska allt som har lajat med rå kyckling.

Sen kan man gå ut och laja hela dagen.

Sätt på ugnen på ca 180 grader.
Börja sedan med att hacka all din lök (1 gul - finhackat, 3 vitlöksklyftor - finfinfinhackade och 1/2 rödlök i halvmånar). Rödlöken slänger du med linserna, men resten fräser du försiktigt i en ganska stor stekpanna. Bredvid, i en ännu större stekpanna, gärna med lock, hamnar själva kycklingen.

Låt pannan vara riktigt het när du ska lägga ned den. Du behöver inget fett i pannan utan lägg bara ned pippin med magen nedåt så det bränner till riktigt. På med locket så det inte skvätter fett. Låt den ligga still i ca 5 minuter då du vänder och kör en liknande repa på andra sidan. Under tiden som det steker gör du klart stuffningen.

När löken har frästs klart kastar man i sina hackade oliver och fetaosten. Peppar och torkad timjan i rikliga mängder (inget salt här) ger skjuts åt smakerna. Vill man kan man ha en klick Creme Fraiche här också.

Sedan fyller du den nu snabbrända kycklingens skrov med massan och lägger över den i en ugnsform, gärna uppstagad på t.ex. några rejäla lökbitar så inte skinnet bli slabbigt i botten.

Skjuts in i ugnen i ca 20 mins.
Koka under tiden upp en massa vatten i vattenkokaren och lite i en kastrull där alla linser och massa vatten får plats.
När det kokar slår du i linserna i kastrullen och sedan en skvätt till av kokande vatten så det täcker - inget salt! Låt koka upp, men slå sedan av vattnet efter någon minut. Häll tillbaks linserna i kastrullen och slå över det sista av det kokande vattnet från vattenkokaren. På det här sättet slipper du bli sådär fjärtig av linserna. Bra bra.
Eftersom de är förblötlagda kommer det dessutom gå supersnabbt att koka dem och de kommer inte falla sönder och bli geggiga. Släng i en halv buljongtärning och koka ca 10 mins eller tills de är hyfsat klara men lite al dente. Då slår du av vattnet och låter dem ånga av ett tag öven zinken. När de verkar hyfsat torra kastar du tillbaks dem i kastrullen, eller direkt i skålen du ska servera salladen i, och drar på rejält med mummig olivolja, balsamvinäger, salt och peppar. Är de ljumma drar de nämligen åt sig mycket mer goda smaker. Medan linserna kokar och ångar av sig skär du också upp paprika och eventuella andra grönsaker i lagom bitar. Jag gillar ganska stora. Blanda runt och smaka av med vinägern och salt och peppar. Salladen måste smaka ganska mycket om den ska ha en chans mot fetaoströran...

Smaklig måltid!

Önska

2007-05-16T22:23:00.001+01:00

Just det. Ni som läser. Ni får dödsagärna önska saker.

Typ om ni har ätit något som jag har lagat som ni har gillat som ni vill ha recept på, eller om ni ska ha nån dejt och behöver tips eller sånt. Det här ska vara en interaktiv blog.

Det här är till exempel lite av en klassiker.... om någon kommer ihåg.

Färgval

2007-05-16T22:14:00.000+01:00

Vill förklara mitt färgval här i blogen.

Det röda står naturligtvis för der råa köttet. Länkarnas lite ettrigare röda är när köttet har blivit lite lagom stekt och man skär igenom den första biten och det är sådär vällande mjukt och det far rännilar av köttsaft över kniven.

Det gröna är naturligtvis sparrisen.

Sedan finns det lite guldbrunt också, på de redan besökta - brända - länkarna. Det är när du har stekt köttet för länge.

Välkommen

2007-05-16T21:12:00.000+01:00

Det finns många tuffa matbloggar. De skriver om tjusiga råvaror och närodlat och ekologiskt och underbara tolvåriga balsamvinägrar. Säkert om dundernyttiga specialalger från japan eller om den där gudomliga lilla hemystade getosten från den där boden på vägen mellan Östersund och Ljusdal som mognat noga i Lisa Förare Winbladhs förklädesficka i 18 månader. Och allt det är säkert toppen. Jag tvekar inte en sekund.

Men komigen. Pluggar man eller jobbar med något konstnärligt eller typ bara är rätt lat så är det inte så lätt att punga upp med en tvåhunka för 2 cl vinäger. Jag vet det. Du vet det. De där bloggarna vet det också, men eftersom det är sjukt o-fashion att vara fattig låtsas de inte om att vi finns. Jag är en person som gillar goa grejer. De som känner mig ens lite vet det.

Nu är det dags att jag börjar dela med mig.

Den här blogen kommer vara enkla basala tips om hur du lagar jävligt goda grejer med små medel, om det finns några bra extrapriser i stan och lite tips om bra gubbar och tanter som säljer goda grejer för överkomliga priser.

Jag lovar. Jag kommer aldrig (efter det här) ens nämna det där himla Esperanto som alla snackar om. Så du vet.

Skriv inlägg, tipsa, kommentera, rätta mig och skriv mig på näsan. Jag blir oh så lycklig. Är du extra bra och klok kanske du får vara med och vara blogare. NU åker vi.