Läget..

Nu har jag, tack vara mina underbart snälla grannar tim och ellinor, lyckats få en internetuppkoppling hemma. Förmodligen kommer det betyda lite fler poster. Om jag sedan bara fixar min kamera också, så är allt som det ska igen... eh.

Pengaflödet är fortfarande ruggigt dåligt, men förhoppningsvis ska även det lösa sig innom kort. Just nu äts det väldigt mycket linser igen. Linser och vitkål. Men i dag ska jag nog få göra mig en liten tomatsoppa och en liten, jag understryker liten, äppelpaj.

Höst.

Sloppy joes

Var på en väldigt mysig liten middagsbjudning här om dagen. Värdinnan, som envist hävdar att hon inte kan laga mat, bjöd oss på den för mig helt nya bekantskapen Sloppy Joe. En bulle vitt bröd fylld med en kryddig köttfärssås. As simple as that. Men gott och trevligt.

Namnet på anrättningen härstammar, inte helt otippat, från att det kan se ganska "sloppy" ut när man äter den så som amerikanerna verkar gilla att göra, dvs att man skär upp frallan först. Naturligtvis tappar man då ut hälften av såsen när man försöker sätta tänderna i bullen. Vi instruerades istället att göra ett hål och plocka ut lite innankrom, och sedan bara fylla upp bullen i sin helhet. Så himla praktiskt! Det blir som en härlig liten köttmunk.

Jag tänker mig att den här rätten är fiffig om man har många gäster men inte ska ha sittande bord, eller över huvud taget själva ätandet som det essentiella på kalaset. Det är lite pyssligt och roligt, och framför allt snabb och god bukfyllnad. Den här bilden är från någon amerikansk site som skrev om den som "classics with a healty tuch". Det skulle vara att de har slängt på lite hemgjord coleslaw istället för det som verkar vara standard annars, saltgruka och potatischips. Jag ser det knappast som nyttig mat, men gott och lite roligt.


400 g köttfärs
2 vitlöksklyftor
1 msk rapsolja
1 rejäl gul lök
1 röd paprika
1 burk kidneybönor
2 msk tomatpurré
1 tsk spiskummin
1 nypa kanel
1 msk chilipeppar
cayennepeppar efter smak (eller något annat lite starkt, sambal eller till och med tabasco, vad hellst du föredrar och har hemma)
gärna lite rökigt paprikapulver

Jag skulle göra det här i två separata kärl, köttfärsen i en gryta och lök och paprika i en stekpanna, men tycker man att det verkar jobbigt går det naturligtvis att kladda ihop allt på en gång. Det ska ju ändå blandas senare. Jag bara tänker mig att man kan behålla lite spänst i lök och paprika...

Krossa och hacka vitlöken medan grytan värmer upp sig. När den är het bryner du köttfärs och vitlök i olja, tills färsen är genomstekt, dvs inte är röd längre. Då slänger du i tomatpurrén, kanel, paprikapulver och chilialternativet du valt. Det kan även behövas en lite skvätt vatten (eller ännu hellre rödvin om du har) för att det ska bli simmigt och härligt, och inte för torrt. När kryddorna är ordentligt utrörda i köttet lägger du i de väl avrunna bönorna. Låt puttra ihop på ganska låg värme.

Hacka löken i grova bitar och paprikan i strimlor. Fräs först löken i en ordentligt het, oljig, panna så den blir lite rostad nästan. Salta så löken släpper vätska. När löken är nästan klar, dvs brynd på utsidan men fortfarande lite spänst i mitten, lägger du i paprikan och pudrar över spiskummin och gärna lite rökigt paprikapulver. Paprikan ska få lite yta men inte bli saggig.

Nu har du en ganska het köttfärsblandning och ett lökfräs som snarare betecknas som "mustigt". Antigen kan du ställa fram dem var för sig, eller så vänder du ned lök och paprika i grytan. Grönsakerna kommer ändå inte ha dragit åt sig så mycket av chilin utan kommer bryta av lite fint.

Servera alltså i frallor, källarfranska eller vanliga sega småfrallor, som gröps ur. Jag skulle dessutom kunna tänka mig att lite gräddfil eller ost skulle göra sig fint i anrättningen.

Indieninspirerad lunchlåda

Vitkål är en grönsak som folk verkar ha en ganska styvmoderlig relation till. Man känner den som pizzasallad och kanske som det där som de blandade i lingonsylten man fick till blodpuddingen i skolan, för att göra den lite nyttigare antar jag. Vitkål är så oändligt mycket mer än så.




I tyskland får man kål i dönern. Den är som en snabbversion av surkål, ungefär så som jag ju brukar göra med diverse grönsaker (ni börjar lära er vid det här laget va?). Bara citron och salt och lite tålamod. Som sådan är den frisk, krispig, praktisk fräschare än pizzasallad, men ändå inte så revolutionerande. Nej, vitkålens verkliga rockärmsess är när den hamnar i wokar eller små ”fräs”. Jag är övertygad om att det går att förvälla vitkål på något smarrigt sätt också, sådär som man kan göra med isbergsallad du vet, men så långt har jag nu ännu inte kommit i min exprimentlusa. Tillbaks till woken.

Det här är en perfekt lunchlåda. Sedan tidigare har jag ju propagerat för den stora satsen förkokta gröna linser som man ska ha i en burk i kylen att blanda till olika lunchlådor med. Dessa linser går nämligen att bygga på och ha i andra saker än ostbaserade sallader (där de så lätt, och med den äran, hamnar). Först kommer den superpedagogiska varianten för Pella eller IPX-Linda. Längst ned kommer snabbvarianten för dig som kan lite mer.

1-2 msk rapsolja
½ tsk salt
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
5 cm färsk ingefära
1 tsk spiskummin
1 tsk curry av valfri sort
1 tsk senapsfrön
¼ normalstort vitkålshuvud
2 dl kokta gröna linser (eller någon annan böna som du gillar bättre, men det ska vara hemkokta så det inte bli slabbigt och ”grytaktigt”)
eventuell annan grönsak (typ paprika, broccoli eller gröna brytbönor)

Hacka löken i grova klyftor och strimla vitkålen i ungefär 1 cm tjocka strimlor. Riv ingefära och vitlök på ett rivjärn.

Hetta upp en stekpanna eller wok, gärna teflon så behöver du inte använda så mycket olja om du är en sån som oroar dig för fett. Börja med att lägga i senapsfröna i den torra varma pannan, de ska ”poppa” lite, det går fort om pannan är lagom varm. Ta sedan pannan från värmen och pudra över curryn och spiskumminen, svinga eller rör runt i ett par sekunder och häll sedan i oljan. Nu ska det bubbla lite men inte börja osa och bränna. Var beredd med löken för att svalna av pannan i så fall. Om det bara bubblar gemytligt kan du låta det stanna av i bubblandet innan löken åker i, så oljan får i sig kryddornas smaker ordentligt. Salta över löken.

När löken är i pannan ställer du tillbaks den på värmen och låter löken fräsa till sig lite, när den svettas ordentligt slänger du i vitlök och ingefära också och fräs runt tills löken börjar bli lite gyllene. Om det börjar bränna eller fastna i pannan får du helt sonika hälla i lite mer olja och svinga/rör runt ordentligt hela tiden. Det här ska tillagas på hög temperatur så inte löken blir slaffsig. Nu ska vitkålen i och fräsas ordentligt. Det är en stor dos grönsak som ska i så det kommer bli betydligt lägre temperatur i pannan när det här kommer i, så var inte rädd för att ha ordentligt sprutt på plattan. Salta igen så vitkålen drar åt sig av saltet och släpper vatten snabbt. När du märker att temperaturen är hög i pannan igen och vitkålen börjar se lite tillagad ut häller du i linserna. Nu ska allt bli varmt igen, men inte så mycket mer. Smaka av med salt och kanske lite vanlig peppar för att plocka fram hetta. Minignutta socker kan också behövas.
----------------------
Torrosta senapsfröna och även helt försiktigt resten av kryddorna i en stor stekpanna eller wok. Häll i en rejäl skvätt olja och fräs hastigt grovhackad lök med salt, riven vitlök och ingefära. När löken är näst intill klar häller du i strimlad kål och eventuell annan grönsak och slutligen linser som i princip bara ska bli varma. Var inte blyg med varken olja eller salt.
----------------------
Ät kalaset till middag, med ris och youghurtsås, eller gör som jag och släng ned allt ihop i en låda och käka som om det vore nudelwok fast med vitkål istället för nudlar.

Nu ska jag äta strings ursäkt till sallad. 69 spänn för lite bladsallad, bleka tomater och halvstekta halloumibitar. Värdelöst. Men men.

Cheesecake

Jag har alltid älskat färsk cheesecake av new york-stil. Oftast är den smaksatt med citron och lime, juice och framför allt zest, och toppad med en liten limeglaze. Det är såklart fantastiskt gott, men man kan också variera. Smarrigt är t.ex. saffranssmak med en apelsin och ingefärs-glaze eller sås, hjortron i själva kakan och så en tjock sakta nedkokad sherry-sås är också ljuvligt. Men när jag jobbade i berlin och hade en chef som var besatt av vackra färger började jag experimentera med bär. Snyggast blir blåbär med en hallonsås, och ett myntablad som dekoration. Tyckte min chef i alla fall.

Den godaste cheescake-botten gör du såhär

2 dl dinkelflingor
1dl dinkelmjöl av fullkorn
ELLER
Ett halvt paket digestivkex
1 dl nötter (hasselnötter eller valnötter)

allt mixas samman så det blir ganska grovkornigt, sedan strålar man ned en liten fusk/snabb-karamell som du gör på mellantemperatur i kastrull, bestående av

2 msk strösocker
2 msk smör
1 msk grädde (om du har, annars kanske lite mer smör)
1 krm kardemumma
1 krm malen ingefära

låt puttra ihop så att sockret smält ordentligt och det börjar bubbla. ca 5 minuter. mjuk kola, inte knäck.

när allt har blivit en tjock massa trycker du ut det i en springform som du visserligen kan grädda lite, men jag tycker nästan det är godare att ha den lite seg, så ställ bara in det i kylen och låt svalna medan du gör själva ostmassan.

Fyllning.
3 dl grädde
1 pkt philadelphiaost eller kesella 10%
1 pkt frysta bär (alternativt zest från 2 lime och 1 citron och juice från 1 lime)
1-2 msk socker (gärna fruktos)

Tina upp bären eller ta ca 200 g färska blåbär och häll bort det värsta "frysrinnet" som bildats. Strö över en msk socker och mixa dem med en mixerstav. Passera bärgegget genom en sil.
Vispa grädden löst och börja försiktigt lösa osten i grädden. Jag tycker det är enklast att ha en plasthandske eller bara tvätta händerna noga och blanda grädden och osten mellan fingrarna. Det blir så hila lätt klumpigt annars. När det är i princip slätt vänder du ned din smaksättning och ser till att det är jämt blandat, smakar bra (behövs mer socker? mer syra?) och att grädden inte skurit sig. Det ska vara ganska hårt, men inte riktigt som smör liksom.

Häll över ostblandningen i formen och jämna till. Låt vila i kylen minst en timme så att grädden sätter sig.

Servera med ljummen hallonsås (mixade silade varma hallon och en gnutta socker), kanske spetsad med lite portvin.

Har en bit hemma i kylen, men min kamera är ju fortfarande trasig så ni får nöja er med innre bilder...

Lök

Hörrni. Jag läste i DNs söndagsbilaga att lök skyddar mot nio sorters cancer. dessutom är det världens godaste grönsak (rätt tillredd) näst efter broccoli och just nu är den så jävla billig!

Såg att man kan köpa för 4.90 kg på stora konsumar. Jag köpte typ fem kilo. Så jävla bra.

Nu ska jag göra löksoppa och lökpaj, men mest äter jag typ linser med stekt lök.



Hackar löken i stora chunks och steker snabbt och hett med salt och olja. Så skuffar jag i de kokta linserna och lite svartpeppar och mer salt sedan äter jag det rakt av som snabblunchlåda som man måste göra på morgonen, bakisfrukost eller middag med sig själv på balkongen. Brukar ha lite tomater till också. Också billigt och väldigt gott just nu. Svenska såklart. 14 spänn kilot har jag också sett.

Man kan ju också bara ha löken som ett sött och gott litet tillbehör till en köttbit, steker man den på lite lägre temperatur syltar den ju till sig rejält, slåt du på en liten skvätt vin och lite socker och låter det puttra blir det som en liten marmelad som du kan ha till steken eller falaffeln eller vad du vill.

När jag jobbade på Cookies brukade jag göra en rödlöksmarmelad som tillbehör till vår underbara opöstöriserade ostbricka. Ungefär som ovan fast med chili, lime och en minignutta kanel. Den ska vara nästan som en chutney dvs både stark salt sur och söt samtidigt. Om man kör på rödlök får det hela en superrolig färg när du pressar över lime eller citron, men man kan också köra gul/scharlotten såklart. Vill man ändå ha färg slänger man i en kvätt rödvin så blir det superfint.

Den här marmeladen är också självskriven när jag jobbar och gör anklevermousse-snittar. Den där färdiga anklevermoussen med vita fettlagret över som du köper för 49 spänn på ica, i liten bit på party-pumpernickel och så klick rödlöksmarmelad. Passar perfekt till champagne.

Köttråd #6

Vi var hemma hos Eva i går och gjorde dumplings och wontons med olika typer av kött i sig. Det var så fruuuuuktansvärt gott. och kul att göra. Påminnde mig lite om Cookies Cream och stå och göra 300 raviolisar tillsammans med Juval.



Kalle visade sig natuligtvis ha fantastiska pysselskils och gjorde dödsfina wontons. Jag och sara kämpade hårt med ganska bra resultat och en lätt berusad Audrey hade väldigt lite tålamod men jobbade på bra ändå. Tobish pratade i telefon.

Men själva dumplingsarna blev helt sjukt goda. Wontons är ju alltid gott eftersom friterat alltid är gott, men åh.. dumplings. Här kommer litet recept fritt från huvudet så som jag kommer ihåg det.

200 g förstekt kött av fläsk eller kyckling.
2 dl finhackad purjolök
6 klyftor vitlök
100 g vattenkastanj
2 tsk ljus kinesisk soya (antar att japansk går bra)
4 tsk sesamolja
2 krm peppar
1 frp. dumplingspapper. dvs små runda färska rispapper. du hittar dem i frysdisken hos din lokala asiat. dvs hötorget. eh.

hacka allt till små små bitar. jag rev vattenkastanjen på rivjärn. antar att man skulle kunna köra hela klabbet i mixer.
fräs alltihopa lite lätt i en panna. vitlöken blir lite väl spicy annars.

låt blandningen svalna lite medan du gör en liten sås av hackad chili, sesamfrön eller bara sesamolja, hackad koriander, och lite vårlök. själva basen består av soya och (jag tror) en skvätt risvinäger.

att vika själva dumplingsen är inte alls så svårt som somliga verkar tro. man tar det lilla pappret/degarket, lägger typ en tsk jox som ett litet streck mitt över cirkeln. doppa fingerspetsen i vatten ch stryk längs med kanten på ena halvan av cirkeln. vik över så det blir en liten pirog och tryck till längs med hela kanten så den är tät. var försiktig så det inte är för mycket vatten.

när alla är klara ångkokar man dem i en.. tada ångkokare... har man ingen går det bra att fräsa dem, några i taget, i sesamolja i en wok på ganska hög temperatur, när de är fina och gyllene slänger man på en liten släng vatten och skyddar sig från uppfarande ånga med ett lock. svinga runt dem lite i woken och servera omedelbart med din lilla sås.

mmmm

Om mat vore techno

När jag och mina kommitté-kollegor skulle skriva ett pressmeddelande om oss inför sommarens evenemang på trädgården, beskrev jag oss som en gryta. En musig smakrik köttgryta med krispiga grönskaer och saftiga köttbitar att sätta tänderna i. Ju mer jag tänker på det destor roligare tycker jag att det är.

Vår musik är som en gryta som stått och puttrat länge länge på låg värme, med några klassiska köttbitar som har legat där och göttat sig hur länge som helst så att de är helt möra, sådär så de bara smälter i munnen. Inte så svårt att få i sig, men omöjligt att inte älska. De är basen i själva grytan. Good Life och Show Me Love kommer liksom alltid vara med när jag spelar, även om Julia trött skakar på huvudet. Men folket älskar det.

De krispiga grönskerna är de där små tech house delikatesserna som man inte heller kan leva utan. Något som känns lagom pålitligt, som någon som måste finnas där men som ändå känns lite fräscht. Kanske inte de där bitarna som man blir allra galnast över men som man ändå skulle sakna om de inte var där. En och annan Kerri Chandler eller typ Thomas Andresson-dänga. Något av the Dalbäcks eller rent av nån kompakt-grej. Sedan kommer man till min favoritbit. De riktigt stora, rarea bitarna av det där fina superfärska köttet som man kanske bara har halstrat lite i pannan och sedan nästan bara garnerat tallriken med. En liten hög perfekta, köttiga kuber av välhäng biff som skurits i lite för stora bitar, så att man kanske måste ta dem lite i sänder, det är de där bitarna som gör att man längtar efter den där grytan, men man skulle aldrig vilja ha dem utan allt det andra. Då skulle det bli allt för svårsmält och lite tråkigt. Man vill inte ha The Rabbit Hole av Peter Horrevorts hela kvällen. Och man orkar bara Cat Scratch av Harlem en gång. Men de är ju å andra sidan det som håller en uppe.

Så Här kul var det några killar som hade sist vi spelade. Bilden är tagen av den fantastiskt begåvade Samuel Lind och är lånad från Trädgårdens hemsida.




Om man vill veta mer om dansmusik kan man kolla på den här fantastiskt informativa OCH roliga siten.

Koav...

Jag skulle säga att jag och min kompis kristoffer blev vänner tack vare korv. Natten hade varit helt sjukt lång och vi upptäckte snart att vi hade missat alla nattmatställen.
- Jag har korv hemma!

Så cyklade vi till kransen och stekte korv och pratade om livet och lägenheter och kärleken.




Jag har nästan alltid korv hemma. Av något slag. Oftast möllers som tidigare nämnts, men lite allt möjligt funkar. Svenska bäst-före-datum har ju som ni kanske vet väldigt snåla tidsspann. Särskillt på korv som ju är rökt och mer eller mindre tillagad och kan klara sig nästan hur länge som helst. Ofta kan man köpa olika typer av korv med datum som ska gå ut i morgon för typ inga pengar. Alltså typ 10-2 kronor. Det är då man ska slå till. De håller ju i själva verket mycket längre än så. Vet att jag har skrivit om det här förut, men måste säga det igen. För i kväll gjorde jag grym korv-pytt och liksom bara tackar mig själv och min kyl för att jag alltid har det där hemma. Det ska ju vara bra korv, minst 80% kött såklart, men den där vahettere-serien med scankorvar ligger exakt på gränsen. Möllers klarar sig galant.

En grej jag gillar med korv är tanken på att man använder även restprodukterna av djuret. Att man inte bara plockar filén och sedan kastar bort resten. Jag gillar att man utnyttjar de där äckliga bitarna och gör något mumsigt. Jag gillar ju blodpudding sjukt mycket också. Synd bara att det är så sött och massa potatismjöl i. Annars skulle jag fan äta det jämt.

I min korvpytt hade jag i alla fall bara massor med lök, korv och paprika som ju är billigt nu. Skivade upp korvarna från den ungerska grillbrickan, stekte utan fett, när de börjar bli klara slänger man bara i grovt hackad lök, när den sedan är klar har man i valfri grönsak (paprika zucchini eller typ morot om man är sån, eller tomat om man vill ha det som sås till t.ex. pasta istället) slungar runt lite, svartpeppar och gärna någon liten ört om man har. Eller så kan man ha spiskummin och någon liten söt grej i, russin eller nektarin eller torkade aprikoser. Sedan steker man ett ägg i samma stekpanna (efter att man lagt upp "pytten" på tallriken alltså) och äter med smörgåsgurka eller rödbetor, om man har. Klick gräddfil/creme fraiche/youghurt kan friska upp också. Korven gör ju att det blir rätt salt.

Lätt som en plätt och man blir mätt och det blir gärna lunchlåda över eftersom man kan göra hur mycket eller lite man vill.

(ps rubriken bör alltså uttalas på Halländska... Prova även ordet gurkburk enligt samma manér...)

Lata dagar

Man har ju semester och det just nu. Det är helt enkelt sjukt lata dagar och det enda jag äter är i princip tyska fullkornsbrödet med utkladdad avocado, greveost, tomat och rödlök. Och persikor såklart. Inte på mackan alltså utan på alla andra sätt.

Inte så spännande recept att raportera in om alltså.

Hos mamma här om dagen gjorde vi dock fantastisk moule marnier med bara svinmycket vitt vin och persilja och citronzest. Men. Det där kan ni ju. Eller? Äh vi kör.



Vi var tre och hade 2 nät med musslor. Det var ganska bra, men vi är väldigt hungriga i min familj. Musslor är bra för att de är så himla billiga och ändå känns så otroligt lyxiga. Min moule är mer som en soppa och vi gillar att äta den så också, med bröd och sörpel. Den här gången fick vi dessutom massa spad över och då sparade mamma det i en burk som hon skulle ta med till jobbet dagen efter och bara kasta i en burk vanliga abbas ful-musslor. Perfekt lyxig lunchlåda.

Börja med att rensa musslorna, dvs skära bort "skäggen", dvs de bitarna av sjögräs som sticker ut ur själva musslorna. Jag brukar inte orka skrapa rent hela skalen, men det gör man ju som man vill. Skägget får du bort antigen genom att ha en liten dragkamp med den levande musslan, eller genom att skära ett tajt snitt med vass lite kniv.

Sedan hackar du typ 5-6 charlottenlökar och 4 vitlöksklyftor, och sedan motsvarande en kruka (blad)persilja. Skölj och zesta av en citron.

Man fräser sin lilla finhackade charlottenlök och vitlök i stor kastrull med rejäl klick smör och lite olivolja.

(Det här momentet kan kännas lite hetsigt, det måste gå i ett, men egentligen kan inget gå fel)
Brassa upp temperaturen och slå på en bra skvätt (2 dl) vitt vin av en billig sort (Il Cortejo, den där med små hattar på, är bra, 58 spänn och väldigt smarrigt, massor med grapefrukt och sånt, gott), eftersom pannan är het kommer det fräsa och bubbla när vinet landar i kastrullen, då slänger du i alla musslorna och rör runt i botten så musslorna vänds runt lite.

Jag brukar sätta på locket och liksom skaka, eller vad man ska säga. Så att musslorna slungas runt i det heta vinet och ångan. Sedan skickar du i en till klick smör, en knapp tsk salt, den hackade persiljan och citronzesten. Jag gillar dessutom att ha ungefär 2 dl grädde i också. Men det är lite oortodoxt tror jag. Rör runt lite till och låt puttra i högst 2 minuter med locket på.

Njut med vitlöksbröd och vitt vin. Tjoho vad gott.

köttkväll vol. 5

Köttrådet sammanträder ikväll hos Sara.

Jag har gjort lammstek på högst ordinärt sätt. Vitlöksklyftor, timjan, salt och peppar. Till det hade vi massor, massor med smörstekta kantareller och en rödvinssås med bas av stek-bens-avkok och massor med rödvin timjan och grädde. Alltså det är så jävla enkla grejer, men det var så sjukt gott. Kantarellerna köpte jag för 50 spänn kilot på hötorget, lammet gick på 99 kr/kg och var så mört att det föll isär när man tittade på det.

Köttrådet är så jävla bra. It's what keeps me going. Ha!



Jag och en bekant fantiserade om hur en köttsemla skulle vara. Jag ser framför mig en bit tournedos med toppen avskuren, i mitten gröper man ett hål som man fyller med anklevermousse och några droppar långlagrad balsamico, som grädde har man saltad grädde på väg att bli smör smaksatt med tryffel och nymalen svartpeppar som man spritsar över. Köttbiten är halstrad i botten och på båda sidorna av "locket". Locket pudras med gourmetsalt såklart.

Has förslag var snarare en slags vanlig fralla, men fylld med råbiff toppad med något slags pepparotsfluff. Också gött. Hahaha.

Nej. Nu blir det mer vin.