Lök

Hörrni. Jag läste i DNs söndagsbilaga att lök skyddar mot nio sorters cancer. dessutom är det världens godaste grönsak (rätt tillredd) näst efter broccoli och just nu är den så jävla billig!

Såg att man kan köpa för 4.90 kg på stora konsumar. Jag köpte typ fem kilo. Så jävla bra.

Nu ska jag göra löksoppa och lökpaj, men mest äter jag typ linser med stekt lök.



Hackar löken i stora chunks och steker snabbt och hett med salt och olja. Så skuffar jag i de kokta linserna och lite svartpeppar och mer salt sedan äter jag det rakt av som snabblunchlåda som man måste göra på morgonen, bakisfrukost eller middag med sig själv på balkongen. Brukar ha lite tomater till också. Också billigt och väldigt gott just nu. Svenska såklart. 14 spänn kilot har jag också sett.

Man kan ju också bara ha löken som ett sött och gott litet tillbehör till en köttbit, steker man den på lite lägre temperatur syltar den ju till sig rejält, slåt du på en liten skvätt vin och lite socker och låter det puttra blir det som en liten marmelad som du kan ha till steken eller falaffeln eller vad du vill.

När jag jobbade på Cookies brukade jag göra en rödlöksmarmelad som tillbehör till vår underbara opöstöriserade ostbricka. Ungefär som ovan fast med chili, lime och en minignutta kanel. Den ska vara nästan som en chutney dvs både stark salt sur och söt samtidigt. Om man kör på rödlök får det hela en superrolig färg när du pressar över lime eller citron, men man kan också köra gul/scharlotten såklart. Vill man ändå ha färg slänger man i en kvätt rödvin så blir det superfint.

Den här marmeladen är också självskriven när jag jobbar och gör anklevermousse-snittar. Den där färdiga anklevermoussen med vita fettlagret över som du köper för 49 spänn på ica, i liten bit på party-pumpernickel och så klick rödlöksmarmelad. Passar perfekt till champagne.

Köttråd #6

Vi var hemma hos Eva i går och gjorde dumplings och wontons med olika typer av kött i sig. Det var så fruuuuuktansvärt gott. och kul att göra. Påminnde mig lite om Cookies Cream och stå och göra 300 raviolisar tillsammans med Juval.



Kalle visade sig natuligtvis ha fantastiska pysselskils och gjorde dödsfina wontons. Jag och sara kämpade hårt med ganska bra resultat och en lätt berusad Audrey hade väldigt lite tålamod men jobbade på bra ändå. Tobish pratade i telefon.

Men själva dumplingsarna blev helt sjukt goda. Wontons är ju alltid gott eftersom friterat alltid är gott, men åh.. dumplings. Här kommer litet recept fritt från huvudet så som jag kommer ihåg det.

200 g förstekt kött av fläsk eller kyckling.
2 dl finhackad purjolök
6 klyftor vitlök
100 g vattenkastanj
2 tsk ljus kinesisk soya (antar att japansk går bra)
4 tsk sesamolja
2 krm peppar
1 frp. dumplingspapper. dvs små runda färska rispapper. du hittar dem i frysdisken hos din lokala asiat. dvs hötorget. eh.

hacka allt till små små bitar. jag rev vattenkastanjen på rivjärn. antar att man skulle kunna köra hela klabbet i mixer.
fräs alltihopa lite lätt i en panna. vitlöken blir lite väl spicy annars.

låt blandningen svalna lite medan du gör en liten sås av hackad chili, sesamfrön eller bara sesamolja, hackad koriander, och lite vårlök. själva basen består av soya och (jag tror) en skvätt risvinäger.

att vika själva dumplingsen är inte alls så svårt som somliga verkar tro. man tar det lilla pappret/degarket, lägger typ en tsk jox som ett litet streck mitt över cirkeln. doppa fingerspetsen i vatten ch stryk längs med kanten på ena halvan av cirkeln. vik över så det blir en liten pirog och tryck till längs med hela kanten så den är tät. var försiktig så det inte är för mycket vatten.

när alla är klara ångkokar man dem i en.. tada ångkokare... har man ingen går det bra att fräsa dem, några i taget, i sesamolja i en wok på ganska hög temperatur, när de är fina och gyllene slänger man på en liten släng vatten och skyddar sig från uppfarande ånga med ett lock. svinga runt dem lite i woken och servera omedelbart med din lilla sås.

mmmm

Om mat vore techno

När jag och mina kommitté-kollegor skulle skriva ett pressmeddelande om oss inför sommarens evenemang på trädgården, beskrev jag oss som en gryta. En musig smakrik köttgryta med krispiga grönskaer och saftiga köttbitar att sätta tänderna i. Ju mer jag tänker på det destor roligare tycker jag att det är.

Vår musik är som en gryta som stått och puttrat länge länge på låg värme, med några klassiska köttbitar som har legat där och göttat sig hur länge som helst så att de är helt möra, sådär så de bara smälter i munnen. Inte så svårt att få i sig, men omöjligt att inte älska. De är basen i själva grytan. Good Life och Show Me Love kommer liksom alltid vara med när jag spelar, även om Julia trött skakar på huvudet. Men folket älskar det.

De krispiga grönskerna är de där små tech house delikatesserna som man inte heller kan leva utan. Något som känns lagom pålitligt, som någon som måste finnas där men som ändå känns lite fräscht. Kanske inte de där bitarna som man blir allra galnast över men som man ändå skulle sakna om de inte var där. En och annan Kerri Chandler eller typ Thomas Andresson-dänga. Något av the Dalbäcks eller rent av nån kompakt-grej. Sedan kommer man till min favoritbit. De riktigt stora, rarea bitarna av det där fina superfärska köttet som man kanske bara har halstrat lite i pannan och sedan nästan bara garnerat tallriken med. En liten hög perfekta, köttiga kuber av välhäng biff som skurits i lite för stora bitar, så att man kanske måste ta dem lite i sänder, det är de där bitarna som gör att man längtar efter den där grytan, men man skulle aldrig vilja ha dem utan allt det andra. Då skulle det bli allt för svårsmält och lite tråkigt. Man vill inte ha The Rabbit Hole av Peter Horrevorts hela kvällen. Och man orkar bara Cat Scratch av Harlem en gång. Men de är ju å andra sidan det som håller en uppe.

Så Här kul var det några killar som hade sist vi spelade. Bilden är tagen av den fantastiskt begåvade Samuel Lind och är lånad från Trädgårdens hemsida.




Om man vill veta mer om dansmusik kan man kolla på den här fantastiskt informativa OCH roliga siten.

Koav...

Jag skulle säga att jag och min kompis kristoffer blev vänner tack vare korv. Natten hade varit helt sjukt lång och vi upptäckte snart att vi hade missat alla nattmatställen.
- Jag har korv hemma!

Så cyklade vi till kransen och stekte korv och pratade om livet och lägenheter och kärleken.




Jag har nästan alltid korv hemma. Av något slag. Oftast möllers som tidigare nämnts, men lite allt möjligt funkar. Svenska bäst-före-datum har ju som ni kanske vet väldigt snåla tidsspann. Särskillt på korv som ju är rökt och mer eller mindre tillagad och kan klara sig nästan hur länge som helst. Ofta kan man köpa olika typer av korv med datum som ska gå ut i morgon för typ inga pengar. Alltså typ 10-2 kronor. Det är då man ska slå till. De håller ju i själva verket mycket längre än så. Vet att jag har skrivit om det här förut, men måste säga det igen. För i kväll gjorde jag grym korv-pytt och liksom bara tackar mig själv och min kyl för att jag alltid har det där hemma. Det ska ju vara bra korv, minst 80% kött såklart, men den där vahettere-serien med scankorvar ligger exakt på gränsen. Möllers klarar sig galant.

En grej jag gillar med korv är tanken på att man använder även restprodukterna av djuret. Att man inte bara plockar filén och sedan kastar bort resten. Jag gillar att man utnyttjar de där äckliga bitarna och gör något mumsigt. Jag gillar ju blodpudding sjukt mycket också. Synd bara att det är så sött och massa potatismjöl i. Annars skulle jag fan äta det jämt.

I min korvpytt hade jag i alla fall bara massor med lök, korv och paprika som ju är billigt nu. Skivade upp korvarna från den ungerska grillbrickan, stekte utan fett, när de börjar bli klara slänger man bara i grovt hackad lök, när den sedan är klar har man i valfri grönsak (paprika zucchini eller typ morot om man är sån, eller tomat om man vill ha det som sås till t.ex. pasta istället) slungar runt lite, svartpeppar och gärna någon liten ört om man har. Eller så kan man ha spiskummin och någon liten söt grej i, russin eller nektarin eller torkade aprikoser. Sedan steker man ett ägg i samma stekpanna (efter att man lagt upp "pytten" på tallriken alltså) och äter med smörgåsgurka eller rödbetor, om man har. Klick gräddfil/creme fraiche/youghurt kan friska upp också. Korven gör ju att det blir rätt salt.

Lätt som en plätt och man blir mätt och det blir gärna lunchlåda över eftersom man kan göra hur mycket eller lite man vill.

(ps rubriken bör alltså uttalas på Halländska... Prova även ordet gurkburk enligt samma manér...)

Lata dagar

Man har ju semester och det just nu. Det är helt enkelt sjukt lata dagar och det enda jag äter är i princip tyska fullkornsbrödet med utkladdad avocado, greveost, tomat och rödlök. Och persikor såklart. Inte på mackan alltså utan på alla andra sätt.

Inte så spännande recept att raportera in om alltså.

Hos mamma här om dagen gjorde vi dock fantastisk moule marnier med bara svinmycket vitt vin och persilja och citronzest. Men. Det där kan ni ju. Eller? Äh vi kör.



Vi var tre och hade 2 nät med musslor. Det var ganska bra, men vi är väldigt hungriga i min familj. Musslor är bra för att de är så himla billiga och ändå känns så otroligt lyxiga. Min moule är mer som en soppa och vi gillar att äta den så också, med bröd och sörpel. Den här gången fick vi dessutom massa spad över och då sparade mamma det i en burk som hon skulle ta med till jobbet dagen efter och bara kasta i en burk vanliga abbas ful-musslor. Perfekt lyxig lunchlåda.

Börja med att rensa musslorna, dvs skära bort "skäggen", dvs de bitarna av sjögräs som sticker ut ur själva musslorna. Jag brukar inte orka skrapa rent hela skalen, men det gör man ju som man vill. Skägget får du bort antigen genom att ha en liten dragkamp med den levande musslan, eller genom att skära ett tajt snitt med vass lite kniv.

Sedan hackar du typ 5-6 charlottenlökar och 4 vitlöksklyftor, och sedan motsvarande en kruka (blad)persilja. Skölj och zesta av en citron.

Man fräser sin lilla finhackade charlottenlök och vitlök i stor kastrull med rejäl klick smör och lite olivolja.

(Det här momentet kan kännas lite hetsigt, det måste gå i ett, men egentligen kan inget gå fel)
Brassa upp temperaturen och slå på en bra skvätt (2 dl) vitt vin av en billig sort (Il Cortejo, den där med små hattar på, är bra, 58 spänn och väldigt smarrigt, massor med grapefrukt och sånt, gott), eftersom pannan är het kommer det fräsa och bubbla när vinet landar i kastrullen, då slänger du i alla musslorna och rör runt i botten så musslorna vänds runt lite.

Jag brukar sätta på locket och liksom skaka, eller vad man ska säga. Så att musslorna slungas runt i det heta vinet och ångan. Sedan skickar du i en till klick smör, en knapp tsk salt, den hackade persiljan och citronzesten. Jag gillar dessutom att ha ungefär 2 dl grädde i också. Men det är lite oortodoxt tror jag. Rör runt lite till och låt puttra i högst 2 minuter med locket på.

Njut med vitlöksbröd och vitt vin. Tjoho vad gott.

köttkväll vol. 5

Köttrådet sammanträder ikväll hos Sara.

Jag har gjort lammstek på högst ordinärt sätt. Vitlöksklyftor, timjan, salt och peppar. Till det hade vi massor, massor med smörstekta kantareller och en rödvinssås med bas av stek-bens-avkok och massor med rödvin timjan och grädde. Alltså det är så jävla enkla grejer, men det var så sjukt gott. Kantarellerna köpte jag för 50 spänn kilot på hötorget, lammet gick på 99 kr/kg och var så mört att det föll isär när man tittade på det.

Köttrådet är så jävla bra. It's what keeps me going. Ha!



Jag och en bekant fantiserade om hur en köttsemla skulle vara. Jag ser framför mig en bit tournedos med toppen avskuren, i mitten gröper man ett hål som man fyller med anklevermousse och några droppar långlagrad balsamico, som grädde har man saltad grädde på väg att bli smör smaksatt med tryffel och nymalen svartpeppar som man spritsar över. Köttbiten är halstrad i botten och på båda sidorna av "locket". Locket pudras med gourmetsalt såklart.

Has förslag var snarare en slags vanlig fralla, men fylld med råbiff toppad med något slags pepparotsfluff. Också gött. Hahaha.

Nej. Nu blir det mer vin.

Tankar och pengar, popkultur och mat.

Läser en artikel i Gourmet om den nya matjournalistiken. Klas Ericsson och Anders Rydell pratar ömsom med vinskribenterna och till lika mina perifera bekanta i Stockholm Cru, och ömsom med ultranörden Jan Gradvall. De förra benäms tack vare sin hänsynslösa och nästan anarkistiska populärkulturella approach till vinprovande. De senare för hur han de senaste 15 åren glidit över från traditionell populärkultur (finns det något sådant) till matnörderi av rang.
Artikelförfattarna skriver att mat har blivit den nya identifikationskanalen nu när musiken har blivit tillgänglig för vem som helst. Att nu när du och du och jag kan ladda ned det nyaste och smalaste från musikscenen så måste de äkta nördarna hitta ett nytt område att parasitera på. Något att kocketera över, namedroppa och exkludera andra från.

Jag, som alltid varit lite av en medelmåtta på den alternativa musikscenen, får kalla kårar. Jag som släpade fötterna efter mig när Elin drog med oss på skivmässor i solnahallen tidiga lördagsmorgnar i mitten av 90-talet. Jag som alltid tyckt att Martin Gelin var en fjant (fast att,många personer vars omdöme litar på säger att han är dödstrevlig, vilket han helt säkert är) som har gett oss indiekids/klubkids/förväxta klubbkids/modeslavar ett dåligt namn genom sitt Von Oben-perspektiv och påklistrat passionerade engagemang.

Denna passion har gällt både sådant jag också älskar (typ indieband under redan nämnda 90-tal eller snoffsig amerikansk 80-talsinspirerad preppystil för två år sedan) och sådant jag inte förstår alls (eh, hiphop), och framför allt inte förstår varför han gillar. Observera att jag bara tar just denna Gelin-broder som ett exempel just för att han råkar finnas i min ganska direkta närhet. Gourmet-artikelns Jan Gradvall är ju egentligen nästan ett ännu bättre exempel på en person som alltid har förstört musikintresset för mig. En sådan som alltid ska slå en på fingrarna och säga att - Jasså, du tycker att det här är bra du ja. Det kunde man ju tänka sig. Du skulle bara höra det och det bandet som kom ett par månader/år innan. Det är inte så många som har hört dem, men det är ju från dem som ditt favoritband har tagit exakt all sin inspiration…

Det är för sånna jag har hukat mig hela mitt kulturmedvetna liv. Det är sånna som har fått mig att känna att det här med musik, som ju är mitt största intresse, det kommer jag ändå aldrig bli bäst på så det är lika bra att sluta. Och nu har de alltså gett sig på maten. På exakt samma sätt. Med en conesseurs ohejdbara svada mals det på om den och den restaurangen. Hur den och den kocken har blivit inspirerade av Honom, Mästaren.

Jag blir så trött. Jag har ju sett tendenserna förut. Jag har bara blundat, knipt ihop öron, försökt hänga på – mat är ju MITT område! Men jag kommer ju, som tidigare konstaterat, aldrig ha råd att äta på de där fina restaurangerna. Jag får brinna för maten på hemmaplan. Precis som de flesta andra kockar, vill jag tillägga.

Jag får helt enkelt inse att jag aldrig kommer bli en kännare. Av något alls. Lagom till att jag fick mitt i tio år efterlängtade DJ-genombrott är DJ-andet ohippt eftersom vem som helst (jag) kan få tag på det senaste. Nu är det matnörd man ska vara. Också det på ett sätt som jag aldrig kommer kunna vara. Jag kastar in handduken och teamar upp med Stockholm Cru istället.







(Och fortsätter att ge all kredd och alla props till Hanna Fahl som pratar om all bra populärkultur med samma omisskännliga entusiasm. Hon spelar in ett svar till visserligen jättebra låten Kär i en kickers som heter kär i en hipster, och ger sin släng av sleven till... ja t.ex. Martin G och hans gäng. Hon är också kvinnan som byggt (laga är fel ord) världens största Punchrulle. 15 kg gick den på)

Något nytt, något spännande...

Tänkte att jag skulle vara lite kreativ i dag men kom på att jag typ inte lagat något gott den senaste veckan. Har typ käkat samma ganska misslyckade fläskkarré späckad med ingefära och vitlök och marinerad i kanel och chili varje dag i en vecka. Alltså, marinaden var det inget fel på, men karre alltså. Det är verkligen inte så kul. Och så har jag ätit en massa skräp och blivit tjock. Typ mackor. Med jordnötsmör (utan socker! hittat i turk-affären i hallonbergen! love it, fortfarande)

I morgon blir det dock fest. Då ska jag få byta till fetaost och tomater i lådan. Kanske lyxar jag till det med lite basilika eller nåt också. Woohoo.

Är helt helt helt pank och får så att säga leva på vad hemmet bjuder. Tror att jag har några gröna linser kvar. Det blir bra.

Förlåt för torftigheten kära läsare. Det reflekterar bara mitt liv just nu...

The Tomatsoppa

Många har talat om den. Många har älskat den.

Många har avundsjukt sneglat på den i mjugg. Så här kommer. The Tomatsoppa. Egentligen en helt vanlig jävla tomatsoppa. Ge den bara lite kärlek så blir den hur god som hellst.



(snodd bild, men ungefär såhär blir det ju...)

För 2 personer. Och sedan går det att liksom öka hur mycket som hellst. Bara dubblera liksom...


1 gul lök
1 msk olivolja
2 burkar krossade tomater
2 vitlöksklyftor
½ pkt matlagningsgrädde
½ tärning grönsaksbuljong
En nypa malen kanel (alltså typ kryddmått, lite liksom)
½ tsk torkad timjan
(skvätt gammalt rödvin om man råkar ha lite hemma)

1 (knapp) msk Socker
1 (knapp) tsk Salt
Svartpeppar
Färsk basilika


Hacka löken (behöver itne vara så noga) och vitlöken (lite nogrannare).
Fräs lökhack i oljan i en kastrull där allt kommer få plats, när den är genomstekt (dvs typ lite genomskinlig) häller du över tomaterna, samt fyller burkarna halvvägs med vatten så du får med dig det som fastnat och sedan i med vattnet, buljongtärningen, eventuellt rödvin och sockret samt kryddorna (kanel och timjan).
Låt koka upp under lock, men ta sedan av locket så lite vätska får koka bort, rör då och då och låt det puttra på.

Efter ca en halvtimme häller du i salt och drar några tag med pepparkvarnen. Smaka av så det smakar av allt. Är det för lite smak kan man ha en liten skvätt balsamvinäger i, salt kan också behövas lite till.

När balansen är bra lägger du i några blad basilika (halv kruka ungefär, men sån där fryst i tärning går bra med) och mixar med mixerstav. Sedan tillbaks på värmen och rör i grädden. Låt koka upp igen och smaka av en sista gång. Servera med gott bröd, lite mozzarella eller fetaost (eller typ någon slags böna är gott om man gillar, typ stora vita bönor) och om man fick lite över några blad strimlad basilika.

nya jobbet i nya förorten

i dag började jag mitt administrativa kontorsjobb. var helt som i chock och blev så urlakad att jag belv tvungen att gå hem supertidigt. men då hittade jag å andra sidan världens fynd! i hallonbergen centrum (ett litet, litet, litet ledset centrum) har det nyligen öppnat en fantastisk liten mataffär! den har nästan allt som munirs i skärholmen har, men fräschare billigare och med mer engagerad personal. de var väldigt trevliga och lite stolta nästan. och åhhh de hade så grymma grejjer! världens finaste persikor! helt mörkröda ända in i köttet, fasta men ändå söta och saftiga! lossnade lätt från kärnan! goda svenska tomater för 12.90 kg, små fasta slanggurkor, de där stora avlånga gula mangosarna från pakistan som kostar 45 kr kg i asiatiska butiken vid hötorget hade de för 26 kr kg, även om de var lite andrasortering och konstiga i formen... men åh så gott.

naturligtvis hade de alla sorterna av de goda fetaostarna, massa nötter och halva och bönor av alla sorter, gula iranska russin... ja du vet allt det där man gillar. och så typ det vanliga också.


dagens tips blir helt enkelt bara den där goda fetaosten, den turkiska eller bulgariska i plåtburken, skivor av persika eller nektarin, lite sambal olek och massa mynta. gott till kanske taboulleh eller tillbehör till grillat kött eller nåt.
fräscht med det sötsyrliga till det salt-sura från fetan. m. det här hade jag till middag här om dagen när jag hade en gäst.

i dag fick jag riktig klyshig medelhavsmiddag med bara det där goda men onyttiga turkiska brödet som finns över allt i berlin, massor med pepprig illgrön olivolja, avocado som var perfekt mogen men inte ens lite brun, grovt uppskurna tomater, röd lök och några rejäla chunks av den bulgariska fetaosten. jag åt det på balkongen, med tallriken balanserandes i knät, ömsom plockandes från basilikaplantan som växer sig allt vildare, ömsom plockande från min ganska försiktiga lilla timjanplanta och stoppa rakt in i munnen. mmmm....