Fikon vs världen

Idag när jag försökte skriva smarta saker men nästan dog av tråkighet hade en bekant statusuppdateringen "Tomas XXX kan inte skilja på fiktion och verklighet". Hungrig som jag ju alltid är läste jag "Tomas kan inte skilja på fikon och verklighet". Det tog några nanosekunder innan hjärnan hann ikapp och eftersom jag tydligen är ungefär 8 år skrattade jag sjukt mycket åt mitt eget skämt samt kände mig naturligtvis manad att dela med mig. Tomas i sin tur svarade att han inte kunde skilja fikon från verklighet heller, varpå jag helt självlöst delade med mig av dessa klokskaper för att så att säga reda ut begreppen;

Fikon - Frukt. Mjukt och nästan fjunigt på utsidan, härligt rött saftigt och lite mosigt rödrosa på insidan. Vissa sämre exemplar kan dock vara ganska hårda, smaklösa och torra. Detta beror på faktorer som transport från odlingsplats till slutkonsumtion samt mognadsgrad vid plockandets stund. Kan vara grönt eller lila/auberginefärgat. Finns även i torkad och aningen komprimerad version vilka företrädelsevis avnjuts vintertid.

Verkligheten - Oklar och lite rörig dimension som vi även kallar "här och nu" eller "på riktigt". Kommer i ett personligt utförande för alla människor på jorden. Kan med andra ord se ut på sjukt många sätt. Gemensamt är dock att även verkligheten kan vara både härligt saftig och lite mosig, eller hård och torr beroende på faktorer som tur, klass, världsdel den individuella verkligheten utspelas i eller kön. Denna är dock ej statisk utan kan påverkas och förändras i och med individens transport från födsel till ändhållplats. Även verkligheten finns i komprimerad form, men då på sveriges radio p3, nästan alla vardagskvällar 19.03-19.30.


Fikon är dock också mycket bra som mat, både för sött och salt. Som på bilden ovan i frukostyoughurten, med mozzarella och mynta som små bakelser eller som ett tillbehör mitt emellan salt och sött.
Vininkokta fikon ihop med goda ostar har jag helt säkert redan delat med mig av, men en annan favorit är naturligtvis fikonsallad med ädelost.

Eftersom osten, paprikan och fikonen ger en så fyllig och intensiv smak kan man i princip servera den istället för både sås och tillbehör till en stadig köttbit. Självklart kan den också funka som en smakrik lunchlådebas tillsammans med quinoa och kanske lite puylinser eller annat extra protein. Allra härligast blir den dock som en delikat förrätt tillsammans med några skivor carpaccio. Just nu finns det ganska billig gorgonzola i många vi- och matrebellerna-butiker. Fikon är det å andra sidan inte riktigt säsong för, men man kan ju bli sugen ändå.

Ädelostsallad med fikon och rostad mandel

ca 100 g ruccola
2 -3 röda eller gula paprikor
en halv normalstor vitlök eller en liten
3 mogna söta fikon
50 g mandel
100 -150 g gorgonzola
smakrik olivolja
fruktig och mild vinäger, gärna fikonvinäger, annars hallon eller äppelcider.
eventuellt lite färsk timjan.

Sätt på ugnen på grillfunktion om det är en elspis eller fullt fräs om det är en gasspis. Plocka ut osten ur kylen.
Dela paprikorna och plocka bort kärnhus och kvist. Pensla skalet med en neutral olja och placera med bulliga sidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Placera även vitlöken på plåten, OBS bryt isär vitlöken, skär ej. Klyftorna ska ha kvar allt av sitt "pappriga" skal. Rosta högt upp i ugnen tills paprikaskalet är fläckigt svart och bubbligt. Skär under tiden varje fikon i 6 "klyftor" och hacka mandeln i grova skivor flagor. Skölj av ruccolan och svep in den i en ren kökshandduk, ställ åt sidan. När paprikan är färdig lägger du över dem i någon slags förslutbar burk eller skål och låter dem svalna med locket på. In med mandelnhacket, i ugnsfast mindre form, i ugnen. Men var försiktigt! Hackad mandel bränner snabbt. Det här tar bara några minuter.
Skala vitlöksklyftorna som nu bör vara lite småbrända och genombakade. Mixa dem med mixerstav eller i en minimixer tillsammans med vinäger, olja och en liten näve av ruccolan tills det är en krämig och smakrik dressing.
Skär upp osten i rejäla chunks och blanda den ordentligt med ruccola, fikon och dressing. Fikonen kommer lösas upp lite gran och sprida sina små frön över salladen. Lägg upp den dressade salladen på ett trevligt serveringsfat, skala paprikan och skär bitarna i centimetertjocka strimlor. Lägg över dem på salladen och toppa med den hackade mandeln.

Endivens hemliga liv

Det var någon som frågade om hur man tämjer Endivernas bråkiga beska hemma hos Lisa. Då påminndes jag osökt om hur vi tillagade denna stiliga lilla 80-talsfavorit när jag jobbade på Cookies Cream i Berlin.

Många har en automatisk misstänksamhet mot varm sallad, men endivens köttiga blad gör sig faktiskt fantastiska med en rejäl stekyta. Temperaturen ska dock vara hög så att grönsaken behåller sin krispighet i kärnan samtidigt som den är rejält brynt i snittytorna.

Detta är lagom som en läcker förrätt om du beräknar 1/2 endive per person. Naturligtvis funkar den utmärkt som ett smakrikt tillbehör till en köttig eller fiskig varmrätt.



Brynta Endiver med citronhollandaise
4 personer

2 stora fina Endiver
socker
salt
ca 50 g smör
(liten skvätt vitt vin, kvarglömd vit glögg eller äppelvin)

Din egen Hollandaise
(här började jag en lång beskrivning på hur jag gör min egen hollandaise, men sen ångrade jag mig och ger er en länk istället.

Det enda är att du ska göra den lite syrligare, saltare och med en massa citroncest (eller apelsincest funkar ju också om man gillar det). Slå inte ihop såsen (alltså vispa med det smälta smöret) förrän precis när du ska servera endiverna. Hollandaise ska vara fluffig och direkt-ur-skålen-varm.

Ansa och skär endiverna i 4 klyftor var.
Hetta upp två torra stekpannor (även om alla endivbitar får plats i en stekpanna så sänker du temeraturen i pannan för mycket om du har alla i samma panna) och lägg ned endiverna med snittytorna mot botten. De ska få en yta innan du sänker temperaturen och har i en första klick smör, vänd runt endivbitarna och strö över nån tesked socker och lite salt.

Nu börjar endivklyftorna öppna sig lite som musslor och när de gör det kan du kanske salta lite till och ha i lite mer smör, vilket nu bör skumma. Endivklyftorna har nu en rejält brynt sida och är lite halvbrynt runt om. Saltet, sockret och fettet tar fram smakerna i endiven, men tillagningen neautraliserar det bittra. Den syrliga hollandaisen bryter vidare av mot den lilla beska som är kvar.

Lägg upp endivbitarna i kors på mellanstora tallrikar och häll över den syrliga hollandaisen. Fettigt men sjukt gott!

Man kan också byta ut hollandaise mot en skiva god getost och några granatäpplekärnor.

Snabbt och imponerande

Hade tänkt göra en liten jordärtskockspurré till den fantastiska, gotländska, entrecoten som jag köpte för ett larvigt lågt pris på Vi i hornstull. Men jag hade ingen potatis hemma och lite för ont om tid så purréen blev såpass sopp-lik att Sara föreslog att jag skulle blaska i lite vatten och servera den som soppa istället.

Det var en sjukt enkel bas, men med ett par droppar tryffelolja bled det gudomligt gott. Och jag vet att jag inte är den första som kommer på jordärtskockstricet. Jag veeeeet. Men ändå.
Det här blev en lite smakis var till 4 personer. Lagom som liten förrätt. Med ett par strimlor av något proteinigt (bacon? gårdagens kalvstek? kyckling?) och en rejäl ostmacka är det en fin liten middag för två.

4 medelstora jordärtskockor
1 gul lök
1 dl vitt vin + 1 dl vatten, alt. 2 dl vatten och 1 tsk surt (citron/vinäger) och några korn socker (1/2 tsk, typ)
1/2 dl matlagningsgrädde
1/4 buljongtärning
Salt och svartpeppar
Tryffelolja

Hacka och "smält" löken i en kastrull. Skala, skölj och hacka skockorna. Lägg i kastrullen, slå över vätskan och buljongen. Låt koka tills skock-bitarna är helt mjuka (ca 20 min), späd på med mer vatten (eller mjölk för all del, men inte mer vin, det tar över) om det kokar torrt. Slå i en liten skvätt tryffelolja och mixa soppan slät. Red av med grädden, späd till önskad konsistens, vi åt vår ganska tjock. Viktigt är dock att den är ordentligt het när den serveras. Blir lätt jolmigt om det är ljummet. Droppa försiktigt i lite tryffelolja i varje skål/glas så att den riktigt träder fram. Servera med typ krutonger om du vill ha chunks.

Om man faktiskt vill ha sin purre så kör man också i några bitar potatis, typ mandelpotatis, och inget vatten och lite mindre vin, men lite mjölk istället. Så kokar man ner det tills det är nästan helt nedkokat, drar i rejält med smör och mosar med potatisstomp eller mixerstav. Red eventuellt av med lite vispad grädde så det är en mjuk och krämig purré och inte potatismos. Tryffelolja kan man dock ha ändå om man gillar det. Och det gör man ju.