Fikon vs världen

Idag när jag försökte skriva smarta saker men nästan dog av tråkighet hade en bekant statusuppdateringen "Tomas XXX kan inte skilja på fiktion och verklighet". Hungrig som jag ju alltid är läste jag "Tomas kan inte skilja på fikon och verklighet". Det tog några nanosekunder innan hjärnan hann ikapp och eftersom jag tydligen är ungefär 8 år skrattade jag sjukt mycket åt mitt eget skämt samt kände mig naturligtvis manad att dela med mig. Tomas i sin tur svarade att han inte kunde skilja fikon från verklighet heller, varpå jag helt självlöst delade med mig av dessa klokskaper för att så att säga reda ut begreppen;

Fikon - Frukt. Mjukt och nästan fjunigt på utsidan, härligt rött saftigt och lite mosigt rödrosa på insidan. Vissa sämre exemplar kan dock vara ganska hårda, smaklösa och torra. Detta beror på faktorer som transport från odlingsplats till slutkonsumtion samt mognadsgrad vid plockandets stund. Kan vara grönt eller lila/auberginefärgat. Finns även i torkad och aningen komprimerad version vilka företrädelsevis avnjuts vintertid.

Verkligheten - Oklar och lite rörig dimension som vi även kallar "här och nu" eller "på riktigt". Kommer i ett personligt utförande för alla människor på jorden. Kan med andra ord se ut på sjukt många sätt. Gemensamt är dock att även verkligheten kan vara både härligt saftig och lite mosig, eller hård och torr beroende på faktorer som tur, klass, världsdel den individuella verkligheten utspelas i eller kön. Denna är dock ej statisk utan kan påverkas och förändras i och med individens transport från födsel till ändhållplats. Även verkligheten finns i komprimerad form, men då på sveriges radio p3, nästan alla vardagskvällar 19.03-19.30.


Fikon är dock också mycket bra som mat, både för sött och salt. Som på bilden ovan i frukostyoughurten, med mozzarella och mynta som små bakelser eller som ett tillbehör mitt emellan salt och sött.
Vininkokta fikon ihop med goda ostar har jag helt säkert redan delat med mig av, men en annan favorit är naturligtvis fikonsallad med ädelost.

Eftersom osten, paprikan och fikonen ger en så fyllig och intensiv smak kan man i princip servera den istället för både sås och tillbehör till en stadig köttbit. Självklart kan den också funka som en smakrik lunchlådebas tillsammans med quinoa och kanske lite puylinser eller annat extra protein. Allra härligast blir den dock som en delikat förrätt tillsammans med några skivor carpaccio. Just nu finns det ganska billig gorgonzola i många vi- och matrebellerna-butiker. Fikon är det å andra sidan inte riktigt säsong för, men man kan ju bli sugen ändå.

Ädelostsallad med fikon och rostad mandel

ca 100 g ruccola
2 -3 röda eller gula paprikor
en halv normalstor vitlök eller en liten
3 mogna söta fikon
50 g mandel
100 -150 g gorgonzola
smakrik olivolja
fruktig och mild vinäger, gärna fikonvinäger, annars hallon eller äppelcider.
eventuellt lite färsk timjan.

Sätt på ugnen på grillfunktion om det är en elspis eller fullt fräs om det är en gasspis. Plocka ut osten ur kylen.
Dela paprikorna och plocka bort kärnhus och kvist. Pensla skalet med en neutral olja och placera med bulliga sidan upp på en plåt med bakplåtspapper. Placera även vitlöken på plåten, OBS bryt isär vitlöken, skär ej. Klyftorna ska ha kvar allt av sitt "pappriga" skal. Rosta högt upp i ugnen tills paprikaskalet är fläckigt svart och bubbligt. Skär under tiden varje fikon i 6 "klyftor" och hacka mandeln i grova skivor flagor. Skölj av ruccolan och svep in den i en ren kökshandduk, ställ åt sidan. När paprikan är färdig lägger du över dem i någon slags förslutbar burk eller skål och låter dem svalna med locket på. In med mandelnhacket, i ugnsfast mindre form, i ugnen. Men var försiktigt! Hackad mandel bränner snabbt. Det här tar bara några minuter.
Skala vitlöksklyftorna som nu bör vara lite småbrända och genombakade. Mixa dem med mixerstav eller i en minimixer tillsammans med vinäger, olja och en liten näve av ruccolan tills det är en krämig och smakrik dressing.
Skär upp osten i rejäla chunks och blanda den ordentligt med ruccola, fikon och dressing. Fikonen kommer lösas upp lite gran och sprida sina små frön över salladen. Lägg upp den dressade salladen på ett trevligt serveringsfat, skala paprikan och skär bitarna i centimetertjocka strimlor. Lägg över dem på salladen och toppa med den hackade mandeln.

Inspiration till alla...

När jag såg mitt gamla inlägg om mini-mat kom jag och tänka på den här bilden.

Elin och jag var på minisemeter i Amsterdam förra våren. Tack vare tips från ytlig bekant hamnade vi på geni-stället BURGERMEISTER! Javist. Det är tre små burgare till överkomligt pris. Tror att jag tog en med halstrad tonfik, en het lammburgare med någon slags aubergine-culis och en typ classic med bacon och världens smarrigaste dijondressing...

Tips för nästa hamburger-party. Alla gör 2-3 tillbehör, ha minst tre olika köttsmetar att välja på, blanda, ge, få briljanta nya smakupplevelser i världens bästa mat-format HAND-burgaren.

Have fun with it...

Åter igen är min tid bara min

På gott och ont är jag alltså tillbaks i det vi kallar för "frilanstillvaron". Vad kan vara bättre än att plocka fram sin gamla blog?
Få saker, förmodligen.

Problemet är väl att jag för tillfället inte äter så mycket lunchlådor. Men mat, jovist. Något blir det ju då och då.

I går spontan-dinerade jag med vännerna Jonas, Susan och Johan. Susan tål ingenting som är nyttigt, så ska man laga mat till henne måste det vara helt utan fullkorn eller substans. När jag klämde ur mig idén med New York Cheesecake som efterrätt kontrade Jonas med att den då måste göras på något med mindre fullkornsig botten än digestive. Pepparkakor, blev hans lösning.

Jag erkänner att jag var tveksam till en början, men resultatet blev faktiskt fantastiskt. Nu när peppisarna reas ut i mataffärerna är det ju ett gyllene tillfälle att passa på. Jag gjorde så här för en rejäl cheesecake som nog lätt hade räckt till 6 personer.
Bilden är naturligtvis lånad från annat håll, men ditt resultat borde se ut ungefär så här. Lossa kanterna med varm kniv innan du tar av kanterna på formen.



1 rör Annas Pepparkakor (dvs ca 100 gr)
ca 50 g mandel, rosta lätt eller låt bli. behåll dock skal.
50 g smör
1 msk muscovadosocker

ca 4 dl vispgrädde
1 frp philadelphia orginal (250 g)
1 frp lätt eller orgnial Kesella (250 g)
zest från 1 citron och 1 lime (skrubba skalet innan du river av det)
juice från 1/2 citron och hela limen
ca 2 msk strösocker
1 msk vaniljsocker

Mixa mandeln grovt med socker i en mixer eller blender alt hacka mandel så fint du orkar. Smält smöret. Om mixer - släng i kakorna lite pö om pö och ringla över smöret under de allra sista varven i mixern. Viktigt att kakorna inte blir för finsmulade. Om för hand, krossa kakorna med händerna, blanda i socker, mandel och vänd snabbt ned det smälta smöret.
Tryck ut kakmassan i en pajform med löstagbar botten. Pensla eventuellt kanterna som sticker upp med lite neutral olja eller smält smör. Ställ in i kylen.

Blanda citron- och limejuice med zest, vaniljsocker och strösocker. Låt sockret lösas upp, blanda sedan i ost och kesella med en stor sked och rör försiktigt till en slät men alltså ej vispad ostsmet.
Vispa grädden ganska hårt och vänd sedan ned grädden i ostmassan med en slev eller sked OBS ej visp! Smaka av och söta eller syra massan efter behov. OBS cremen ska vara ganska syrlig! Tänk på att botten är söt och knäckig!

Sprid ut cremen över bottnen och släta ut översidan. Låt kakan vila minst en timme innan servering. Skär gärna med en vass och lite varm kniv.

Servera med varma bär, filéade apelsiner och eller grapefrukt, en enkel varm och syrlig multe (hjortron och socker) eller en portvinssås.