Tankar och pengar, popkultur och mat.

Läser en artikel i Gourmet om den nya matjournalistiken. Klas Ericsson och Anders Rydell pratar ömsom med vinskribenterna och till lika mina perifera bekanta i Stockholm Cru, och ömsom med ultranörden Jan Gradvall. De förra benäms tack vare sin hänsynslösa och nästan anarkistiska populärkulturella approach till vinprovande. De senare för hur han de senaste 15 åren glidit över från traditionell populärkultur (finns det något sådant) till matnörderi av rang.
Artikelförfattarna skriver att mat har blivit den nya identifikationskanalen nu när musiken har blivit tillgänglig för vem som helst. Att nu när du och du och jag kan ladda ned det nyaste och smalaste från musikscenen så måste de äkta nördarna hitta ett nytt område att parasitera på. Något att kocketera över, namedroppa och exkludera andra från.

Jag, som alltid varit lite av en medelmåtta på den alternativa musikscenen, får kalla kårar. Jag som släpade fötterna efter mig när Elin drog med oss på skivmässor i solnahallen tidiga lördagsmorgnar i mitten av 90-talet. Jag som alltid tyckt att Martin Gelin var en fjant (fast att,många personer vars omdöme litar på säger att han är dödstrevlig, vilket han helt säkert är) som har gett oss indiekids/klubkids/förväxta klubbkids/modeslavar ett dåligt namn genom sitt Von Oben-perspektiv och påklistrat passionerade engagemang.

Denna passion har gällt både sådant jag också älskar (typ indieband under redan nämnda 90-tal eller snoffsig amerikansk 80-talsinspirerad preppystil för två år sedan) och sådant jag inte förstår alls (eh, hiphop), och framför allt inte förstår varför han gillar. Observera att jag bara tar just denna Gelin-broder som ett exempel just för att han råkar finnas i min ganska direkta närhet. Gourmet-artikelns Jan Gradvall är ju egentligen nästan ett ännu bättre exempel på en person som alltid har förstört musikintresset för mig. En sådan som alltid ska slå en på fingrarna och säga att - Jasså, du tycker att det här är bra du ja. Det kunde man ju tänka sig. Du skulle bara höra det och det bandet som kom ett par månader/år innan. Det är inte så många som har hört dem, men det är ju från dem som ditt favoritband har tagit exakt all sin inspiration…

Det är för sånna jag har hukat mig hela mitt kulturmedvetna liv. Det är sånna som har fått mig att känna att det här med musik, som ju är mitt största intresse, det kommer jag ändå aldrig bli bäst på så det är lika bra att sluta. Och nu har de alltså gett sig på maten. På exakt samma sätt. Med en conesseurs ohejdbara svada mals det på om den och den restaurangen. Hur den och den kocken har blivit inspirerade av Honom, Mästaren.

Jag blir så trött. Jag har ju sett tendenserna förut. Jag har bara blundat, knipt ihop öron, försökt hänga på – mat är ju MITT område! Men jag kommer ju, som tidigare konstaterat, aldrig ha råd att äta på de där fina restaurangerna. Jag får brinna för maten på hemmaplan. Precis som de flesta andra kockar, vill jag tillägga.

Jag får helt enkelt inse att jag aldrig kommer bli en kännare. Av något alls. Lagom till att jag fick mitt i tio år efterlängtade DJ-genombrott är DJ-andet ohippt eftersom vem som helst (jag) kan få tag på det senaste. Nu är det matnörd man ska vara. Också det på ett sätt som jag aldrig kommer kunna vara. Jag kastar in handduken och teamar upp med Stockholm Cru istället.







(Och fortsätter att ge all kredd och alla props till Hanna Fahl som pratar om all bra populärkultur med samma omisskännliga entusiasm. Hon spelar in ett svar till visserligen jättebra låten Kär i en kickers som heter kär i en hipster, och ger sin släng av sleven till... ja t.ex. Martin G och hans gäng. Hon är också kvinnan som byggt (laga är fel ord) världens största Punchrulle. 15 kg gick den på)

Något nytt, något spännande...

Tänkte att jag skulle vara lite kreativ i dag men kom på att jag typ inte lagat något gott den senaste veckan. Har typ käkat samma ganska misslyckade fläskkarré späckad med ingefära och vitlök och marinerad i kanel och chili varje dag i en vecka. Alltså, marinaden var det inget fel på, men karre alltså. Det är verkligen inte så kul. Och så har jag ätit en massa skräp och blivit tjock. Typ mackor. Med jordnötsmör (utan socker! hittat i turk-affären i hallonbergen! love it, fortfarande)

I morgon blir det dock fest. Då ska jag få byta till fetaost och tomater i lådan. Kanske lyxar jag till det med lite basilika eller nåt också. Woohoo.

Är helt helt helt pank och får så att säga leva på vad hemmet bjuder. Tror att jag har några gröna linser kvar. Det blir bra.

Förlåt för torftigheten kära läsare. Det reflekterar bara mitt liv just nu...

The Tomatsoppa

Många har talat om den. Många har älskat den.

Många har avundsjukt sneglat på den i mjugg. Så här kommer. The Tomatsoppa. Egentligen en helt vanlig jävla tomatsoppa. Ge den bara lite kärlek så blir den hur god som hellst.



(snodd bild, men ungefär såhär blir det ju...)

För 2 personer. Och sedan går det att liksom öka hur mycket som hellst. Bara dubblera liksom...


1 gul lök
1 msk olivolja
2 burkar krossade tomater
2 vitlöksklyftor
½ pkt matlagningsgrädde
½ tärning grönsaksbuljong
En nypa malen kanel (alltså typ kryddmått, lite liksom)
½ tsk torkad timjan
(skvätt gammalt rödvin om man råkar ha lite hemma)

1 (knapp) msk Socker
1 (knapp) tsk Salt
Svartpeppar
Färsk basilika


Hacka löken (behöver itne vara så noga) och vitlöken (lite nogrannare).
Fräs lökhack i oljan i en kastrull där allt kommer få plats, när den är genomstekt (dvs typ lite genomskinlig) häller du över tomaterna, samt fyller burkarna halvvägs med vatten så du får med dig det som fastnat och sedan i med vattnet, buljongtärningen, eventuellt rödvin och sockret samt kryddorna (kanel och timjan).
Låt koka upp under lock, men ta sedan av locket så lite vätska får koka bort, rör då och då och låt det puttra på.

Efter ca en halvtimme häller du i salt och drar några tag med pepparkvarnen. Smaka av så det smakar av allt. Är det för lite smak kan man ha en liten skvätt balsamvinäger i, salt kan också behövas lite till.

När balansen är bra lägger du i några blad basilika (halv kruka ungefär, men sån där fryst i tärning går bra med) och mixar med mixerstav. Sedan tillbaks på värmen och rör i grädden. Låt koka upp igen och smaka av en sista gång. Servera med gott bröd, lite mozzarella eller fetaost (eller typ någon slags böna är gott om man gillar, typ stora vita bönor) och om man fick lite över några blad strimlad basilika.

nya jobbet i nya förorten

i dag började jag mitt administrativa kontorsjobb. var helt som i chock och blev så urlakad att jag belv tvungen att gå hem supertidigt. men då hittade jag å andra sidan världens fynd! i hallonbergen centrum (ett litet, litet, litet ledset centrum) har det nyligen öppnat en fantastisk liten mataffär! den har nästan allt som munirs i skärholmen har, men fräschare billigare och med mer engagerad personal. de var väldigt trevliga och lite stolta nästan. och åhhh de hade så grymma grejjer! världens finaste persikor! helt mörkröda ända in i köttet, fasta men ändå söta och saftiga! lossnade lätt från kärnan! goda svenska tomater för 12.90 kg, små fasta slanggurkor, de där stora avlånga gula mangosarna från pakistan som kostar 45 kr kg i asiatiska butiken vid hötorget hade de för 26 kr kg, även om de var lite andrasortering och konstiga i formen... men åh så gott.

naturligtvis hade de alla sorterna av de goda fetaostarna, massa nötter och halva och bönor av alla sorter, gula iranska russin... ja du vet allt det där man gillar. och så typ det vanliga också.


dagens tips blir helt enkelt bara den där goda fetaosten, den turkiska eller bulgariska i plåtburken, skivor av persika eller nektarin, lite sambal olek och massa mynta. gott till kanske taboulleh eller tillbehör till grillat kött eller nåt.
fräscht med det sötsyrliga till det salt-sura från fetan. m. det här hade jag till middag här om dagen när jag hade en gäst.

i dag fick jag riktig klyshig medelhavsmiddag med bara det där goda men onyttiga turkiska brödet som finns över allt i berlin, massor med pepprig illgrön olivolja, avocado som var perfekt mogen men inte ens lite brun, grovt uppskurna tomater, röd lök och några rejäla chunks av den bulgariska fetaosten. jag åt det på balkongen, med tallriken balanserandes i knät, ömsom plockandes från basilikaplantan som växer sig allt vildare, ömsom plockande från min ganska försiktiga lilla timjanplanta och stoppa rakt in i munnen. mmmm....