Blodpudding för mig, blodpudding för dig...

I min lilla serie om varför jag älskar slaktrester har turen kommit till blodpuddingen. När jag var liten var det min absoluta favoriträtt. Alltså vi snackar önska-sig-på-födelsedagen-favoriträtt. Mamma hävdade alltid att det var för att jag gillade sylten, men jag tror att jag idag har överbevisat henne (i själva verket var det den kraftiga smörsmaken som framträder så fint i kombination med den söta nötiga smaken... hehe)

Bilden är från arla
Sjukt fiffigt är det ju, man äter liksom den ultimata restprodukten. Det är svinnyttigt för dig (särskillt om du är tjej) och det är dödsbilligt (svinen dör. eh.. kanske borde vakta mina adverb lite noggranare..). Jag försöker googla efter typ näringsvärden och sånt, men hittar inget bra. Men man hajar ju själv. I samma anda som min korvfäbless tycker jag att har man ändå dödat djuret kan man lika gärna käka så mycket som möjligt av det. Någon dag ska jag ge mig på tunga, inälvor och sånt också. Än så länge håller jag mig till bog och leg och oxsvansar och märg och sånt. Och så såklart sånt som nån charkmästare har förberett fint åt en. Typ denna mat för gudar. Eh.

Ok anyways. Anledningen till detta dagens inlägg är trots allt att jag har hittat något enastående! Blodpudding utan tillsatt socker! Det klassiska receptet har ju sirap i sig, vilket är lite konstigt eftersom blodet är ganska sött i sig. Jag brukar äta den vanliga med god aptit ändå, förutom när det är GI-hets (typ förra veckan) tillsammans med rivet äpple och bacon (också bra restprodukt för övrigt, särskillt jägarbacon som man kan få tag på nu som är lite extra rökig... mmm). Nu har det dock kommit en helt utan sötningsmedel! Det är ju fortfarande både rågmjöl och potatisflingor i, men nu känns det ändå lite bättre. Undrar vad man ska äta till. Om smaken är annorlunda liksom... Köpte den i dag, så jag får rapportera i veckan.

Hur som helst lär det bli äpplen. Tror att det är sista rundorna av de svenska äpplena som finns i butikerna nu. Jag vill ju aldrig att det ska ta slut men.. det gör det. Goda satsumasar finns det dock. Om man orkar kanske man kan göra en god lite satsumassallad med rödlök, kardemumma och.. hmm... hackade mandlar kanske. Och lite rivna morötter. Att äta till blodpuddingen menar jag.

Ännu mer linsgryta.

linsgryta är gott om man gör på rätt sätt. många är fördomsfulla vad gäller den här sortens mat. min blev dock toppen.

jag fräste 1 paket bacon sakta tillsammans med 2 grovt skivade lökar, 3 klyftor vitlök, ett syrligt äpple, en färsk chili, kanel och spiskummin. Sedan lät jag en tetra krossade tomater, och lika mycket vatten koka in och ned i ungefär 20 minuter tillsammans med en tärning grönsaksbuljong. där efter slog jag i ungefär 1 1/2 dl puylinser (små små gröna linser) som hade legat i blöt sedan jag påbörjade lagandet. när det har kokat i ungefär 10 minuter slängde jag i en halv zucchini i stora bitar. efter 5 minuter till, provar man om linserna är färdiga, är de de avslutar man med en grovt tärnad gul paprika som precis bara ska bli varm. jag åt det som en gryta i djup skål med en klick youghurt... men bäst blir den nog i morgon i lunchlådan.

Min fina kamera är fortfarande trasig så det blir sånna här risiga telefonbilder, jag är hemskt ledsen... det är godare än det ser ut...

Vardagslådan

I dag varierade jag min vanliga lunchlådestandard med att byta ut mozzarellan mot den lättrökta skinkan jag tjackat på Lidl för 24 glada kronor, samt (och det var detta som var det verkliga genidraget) tomaten mot omogen mango.

Några strimlade skivor skinka, mangon och en klick kesella gjorde standardlådan med broccoli, snabbmarinerade morötter och zucchini, till något riktigt läckert. Mangon hade jag i ganska finhackade chunks vilka gav en bra spridning på det pikanta. Eftersom den var så pass omogen blev den ett utmärkt, och något mer GI-korrekt inslag i en syra-törstande liten lunchlåda.

Alltså

Broccoli (lättkokt)
Zucchini och Morötter slantande och i balsamico och salt inlagda
Hackad grön mango
Strimlor av skinka - Schwartzwald-typ
Klick kesella i ena hörnet av lådan
Mald chili ut liten fiffig kvarn från Lidl, men jag antar att vanlig jäla cayennepeppar funkar också. Det ska bita till och bryta av med mangon.
Salt och Olivolja.

Lite fräschare och roligare än det jag brukar få tugga i mig. Skulle jag ändå säga. Sältan i skinkan och syrligheten i mangon tillsamans med svalkan i kesellan och hettan i chilin gjorde denna töntigt enkla anrättning till en angenäm lunchlådeupplevelse i universitetets dystra c-hus.

Äppelkompott

För att fortsätta på två redan uttjatade teman, äpplen och pannkakor, gjorde jag en liten äppelkompott/grej till mina frukostpannkakor i dag.

Hade två supersura och ganska hårda äpplen som jag skalade, tärnade och brynte med en ganska stor klick smör, lite kanel, 1 tsk muskovadosocker och 1 msk vanligt socker. När smöret jobbat sig in i fruktköttet slängde jag över ca 1 dl vatten och lät det mojsa till sig lite, men inte för mycket.

Tillsammans med lite hackade nötter blev det den perfekta fyllningen till pannkakan, men säkerligen också till den fattiga riddaren.

Innan jag gick på den söta pannkakan vankades det en omgång med smältande gorgonzola. Mums.

Snabbt och imponerande

Hade tänkt göra en liten jordärtskockspurré till den fantastiska, gotländska, entrecoten som jag köpte för ett larvigt lågt pris på Vi i hornstull. Men jag hade ingen potatis hemma och lite för ont om tid så purréen blev såpass sopp-lik att Sara föreslog att jag skulle blaska i lite vatten och servera den som soppa istället.

Det var en sjukt enkel bas, men med ett par droppar tryffelolja bled det gudomligt gott. Och jag vet att jag inte är den första som kommer på jordärtskockstricet. Jag veeeeet. Men ändå.
Det här blev en lite smakis var till 4 personer. Lagom som liten förrätt. Med ett par strimlor av något proteinigt (bacon? gårdagens kalvstek? kyckling?) och en rejäl ostmacka är det en fin liten middag för två.

4 medelstora jordärtskockor
1 gul lök
1 dl vitt vin + 1 dl vatten, alt. 2 dl vatten och 1 tsk surt (citron/vinäger) och några korn socker (1/2 tsk, typ)
1/2 dl matlagningsgrädde
1/4 buljongtärning
Salt och svartpeppar
Tryffelolja

Hacka och "smält" löken i en kastrull. Skala, skölj och hacka skockorna. Lägg i kastrullen, slå över vätskan och buljongen. Låt koka tills skock-bitarna är helt mjuka (ca 20 min), späd på med mer vatten (eller mjölk för all del, men inte mer vin, det tar över) om det kokar torrt. Slå i en liten skvätt tryffelolja och mixa soppan slät. Red av med grädden, späd till önskad konsistens, vi åt vår ganska tjock. Viktigt är dock att den är ordentligt het när den serveras. Blir lätt jolmigt om det är ljummet. Droppa försiktigt i lite tryffelolja i varje skål/glas så att den riktigt träder fram. Servera med typ krutonger om du vill ha chunks.

Om man faktiskt vill ha sin purre så kör man också i några bitar potatis, typ mandelpotatis, och inget vatten och lite mindre vin, men lite mjölk istället. Så kokar man ner det tills det är nästan helt nedkokat, drar i rejält med smör och mosar med potatisstomp eller mixerstav. Red eventuellt av med lite vispad grädde så det är en mjuk och krämig purré och inte potatismos. Tryffelolja kan man dock ha ändå om man gillar det. Och det gör man ju.

Här ska vankas pannekankas

Blev serverad bananpannkakor här om dagen.

Naturligtvis FRUKTANSVÄRT onyttigt men ohlala så gott. Degigt och frasigt och fettigt samtidigt. Fick inte med mig något exakt recept, men det enda tricket är nog att smeten ska kännas ganska tjock och klibbig. Och att man har ca (en knapp) 1/2 tsk bakpulver per dl vetemjöl.

De här var dessutom en veganversion. Annars var de ganska mycket vanlig amerikanska pannkakor-style, men just att det inte var varken mjölk eller ägg gjorde dem liksom.. just sådär sega. Att de liksom inte blir fluffiga alls. Det var sjukt gott.

Jag skulle chansa på något i den här stilen.

2 små ekobananer, rivna på rivjärn
3 dl vetemjöl
1 msk socker
1 tsk salt
1 msk rapsolja i smeten, typ 2 till till stekning, om du inte vill göra med smör såklart (smaskens)
1 rågad tsk bakpulver.

Blanda mjöl, salt, bakpulver och socker. Blanda först i bananmoset och sedan oljan, hoppas att det reder sig lite. Om det är för tjockt får man väl späda med lite vatten tror jag. Eller jag skulle ju ta mjölk såklart, men... ja. Man får testa. Jag tror i alla fall att det är mycket olja och själva bananstärkelsen som binder i det här. Kanske bra att röra gnska mycket (så glutenet vaknar) och att låta det stå och svälla lite en stund innan man gräddar.

Stek sedan på medelvärme i rikligt med fett. Njut omedelbart med glass eller (som jag gjorde) som de är. Skulle kunna tänka mig att några droppar citron och lite typ lönnsirap också skulle vara mummigt. Eller ännu mera smör och lite socker.

Ps jag är på strikt GI-vecka den här veckan. Därför jag fantiserar om socker. Redan nu. Bådar inte alls gott.