Blodpudding för mig, blodpudding för dig...

I min lilla serie om varför jag älskar slaktrester har turen kommit till blodpuddingen. När jag var liten var det min absoluta favoriträtt. Alltså vi snackar önska-sig-på-födelsedagen-favoriträtt. Mamma hävdade alltid att det var för att jag gillade sylten, men jag tror att jag idag har överbevisat henne (i själva verket var det den kraftiga smörsmaken som framträder så fint i kombination med den söta nötiga smaken... hehe)

Bilden är från arla
Sjukt fiffigt är det ju, man äter liksom den ultimata restprodukten. Det är svinnyttigt för dig (särskillt om du är tjej) och det är dödsbilligt (svinen dör. eh.. kanske borde vakta mina adverb lite noggranare..). Jag försöker googla efter typ näringsvärden och sånt, men hittar inget bra. Men man hajar ju själv. I samma anda som min korvfäbless tycker jag att har man ändå dödat djuret kan man lika gärna käka så mycket som möjligt av det. Någon dag ska jag ge mig på tunga, inälvor och sånt också. Än så länge håller jag mig till bog och leg och oxsvansar och märg och sånt. Och så såklart sånt som nån charkmästare har förberett fint åt en. Typ denna mat för gudar. Eh.

Ok anyways. Anledningen till detta dagens inlägg är trots allt att jag har hittat något enastående! Blodpudding utan tillsatt socker! Det klassiska receptet har ju sirap i sig, vilket är lite konstigt eftersom blodet är ganska sött i sig. Jag brukar äta den vanliga med god aptit ändå, förutom när det är GI-hets (typ förra veckan) tillsammans med rivet äpple och bacon (också bra restprodukt för övrigt, särskillt jägarbacon som man kan få tag på nu som är lite extra rökig... mmm). Nu har det dock kommit en helt utan sötningsmedel! Det är ju fortfarande både rågmjöl och potatisflingor i, men nu känns det ändå lite bättre. Undrar vad man ska äta till. Om smaken är annorlunda liksom... Köpte den i dag, så jag får rapportera i veckan.

Hur som helst lär det bli äpplen. Tror att det är sista rundorna av de svenska äpplena som finns i butikerna nu. Jag vill ju aldrig att det ska ta slut men.. det gör det. Goda satsumasar finns det dock. Om man orkar kanske man kan göra en god lite satsumassallad med rödlök, kardemumma och.. hmm... hackade mandlar kanske. Och lite rivna morötter. Att äta till blodpuddingen menar jag.