snabbinläggning av valfri

Ok här kommer den utlovade överkursen.

Jag snabbinlägger allt möjligt. Hela tiden. Det blir gott, drar fram en massa smak, och kan rädda även den bittraste och träigaste moroten. Dessutom blir det liute roligt och oväntat i munnen. Krispigt men mjukt liksom.

Oftast gör jag det med morötter eller zuccini, men jag har terrat med vitkål och blomkål också, och om man har tålamod och tid kan man göra det med champinjoner vilket blir hur gott som helst om man lyckas. Vitlöksklyftor och lök går säkert också men det tar tid.

Salt drar ut vätska. Syra snabbar på den processen och konserverar lite. Snabbpressad gruka i ättika har man ju ätit i alla tider. Jag lägger in med citron istället så får det mer smak. Det går med vinäger och så också såklart, men då smakar det så mycket vinäger. Det beror på vad man gillar helt enkelt. Och vad man har hemma...

Med morötterna brukar jag bara skiva dem i sneda slantar, zuccinin hyvlar jag på längden med en osthyvel. Det ska såklart hellst vara en späd och kompakt zuccini. Gärna gul. Men allt går.

När grönsaken är av önskad storlek zestar jag av citronen eftersom jag älskar citronsmaken och vill ha ut max av den, sedan pressar jag ur all saft jag kan få och drar på nästan skamligt mycket salt. Första gångerna man gör det tycker man att det är helt sjukt att man ska ha så mycket, men när grönsaken släpper vätskan sedan tar den då dels med sig saltet, och dels är det liksom som att den där kemiska processen liksom neutraliserar. Man ska hur som helst hälla bort det där spadet sen.

Trixet är ju att ha rätt balans mellan salt och citron, men man kan tänka att det inte kan bli för mycket citron. Där emot för lite. Det ska smaka gävligt surt till en början liksom. Och allt ska bli plaskigt. Och allt slt ska lösa upp sig.

Till en zuccini är en halv citron lagom skulle jag tror. Och kanske till typ 4 morötter.

Sedan måste man röra runt lite i bunken så att syran liksom täcker allt i alla fall då och då. Zuccini tar 10 minuter, morötter tar kanske en halvtimme. Men ska man ha det i en lunchlåda kan man ju lägga det i botten när man gör själva lådan så sköter det sig själv sen.

När grönisen blivit sådär mjuk-krispig kan man smaksätta med något mer man gillar, om man vill alltså. Morötterna brukar jag göra en mumsig sallad av med purjolök som också fått snabbinläggnings-behandlingen (går dundersnabbt så gör den separat), physalis och blancherad blomkål. Allt samman smaksätts med kanel, spiskummin, torkad koriander och lite chili vilka också gärna får mainera med lite, och sedan toppar man med hackad färsk koriander och walnötter. Lite persisk-inspirerat. Men lite ella-flummigt som vanligt.

Zuccinin kan man ha hackad bladpersilja, svartpeppar och olivolja till. Perfekt som tillbehör till grytor eller kött eftersom det är svalt och friskt. Paulina har någon gång sagt att de smakar nästan som ostron om man har dem precis bara som de är, och det är faktiskt lite sant. Bara friskt, lite syrligt och lite salt, och så slinker de bara ned, liksom. Ett grönsaksostron.

Om jag gör det där med champinjoner tar det typ ett dygn, man måste ha massor massor med citron och röra om ofta. Jag gjorde det mycket när jag jobbade på krogen, men aldrig hemma. De tar ju så himla mycket plats liksom. Men det bler sinnessjukt gott när det lyckades. De krymper ju ihop och blir lite så slemmigfasta. Så har man massor med vitlök, god olivolja och persilja på. Supersmarrigt som litet tillbehör på buffebordet.