onsdag 16 maj 2007

Välkommen

Det finns många tuffa matbloggar. De skriver om tjusiga råvaror och närodlat och ekologiskt och underbara tolvåriga balsamvinägrar. Säkert om dundernyttiga specialalger från japan eller om den där gudomliga lilla hemystade getosten från den där boden på vägen mellan Östersund och Ljusdal som mognat noga i Lisa Förare Winbladhs förklädesficka i 18 månader. Och allt det är säkert toppen. Jag tvekar inte en sekund.

Men komigen. Pluggar man eller jobbar med något konstnärligt eller typ bara är rätt lat så är det inte så lätt att punga upp med en tvåhunka för 2 cl vinäger. Jag vet det. Du vet det. De där bloggarna vet det också, men eftersom det är sjukt o-fashion att vara fattig låtsas de inte om att vi finns. Jag är en person som gillar goa grejer. De som känner mig ens lite vet det.

Nu är det dags att jag börjar dela med mig.

Den här blogen kommer vara enkla basala tips om hur du lagar jävligt goda grejer med små medel, om det finns några bra extrapriser i stan och lite tips om bra gubbar och tanter som säljer goda grejer för överkomliga priser.

Jag lovar. Jag kommer aldrig (efter det här) ens nämna det där himla Esperanto som alla snackar om. Så du vet.

Skriv inlägg, tipsa, kommentera, rätta mig och skriv mig på näsan. Jag blir oh så lycklig. Är du extra bra och klok kanske du får vara med och vara blogare. NU åker vi.

1 kommentar:

I sa...

Esperanto har försört mitt uteätarliv. Det finns liksom ingen resturang som är värd att gå på efter den fantastiska upplevelesen. Så tills någon bjuder mig på den omtalade chokladbubblan på oaxen eller på el buli så blir det bara biff pommes bea och en stöl för 150kr ställen för mig. Det enda som funkar!
Och lunchlåda då så jag har råd att gå på esperanto igen...