Ok lisa.
Jag vet inte riktigt vart jag ska svara så jag svarar här. Det blev så himla långt det här.
För det första tycker jag att det är roligt att du lyckades hitta till min blogg så otroligt snabbt. Snabbare än alla mina kompisar. Antar att du googlar ditt eget namn varje morgon. Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att du tar det så otroligt personligt och negativt. Är det inte bra att någon gör en matblog som har lite annan infallsvinkel än just du/ni? Jag pluggar marknadsföring och vi har lärt oss att diffrentiering är det viktigaste vapnet i positioneringsprocessen...
Du gör sedan superlänge din grej, jättemånga tycker att det du gör är toppen (jag med! jag har bara inte råd!) och du har respekt i hela matsvängen. Jag är en småskalig hemma-cateringkock med förflutet på technorestaurangen Cookies Cream i Berlin som just fick en idé efter att ha suckat inte bara över dig utan över DN På Stan-elin och Daniel Sparr i Nöjesguiden och en annan hög med lyxlirare. Man kunde tycka att du har råd att sitta på din Von Oben-position och bara tycka att det är kul att nån gör något liknande fast annorlunda.
Och om vi ska vara sådana... 205 kr för en lunch är sjukt mycket pengar för mig. det är 3% av min hela månadsbudget. Jag fikar aldrig utanför campusområdet/studentpalatset där en kaffe kostar 9 kr. Jag äter aldrig lunch ute (titeln "lunchlådan" är vald av en anledning) Jag går inte på bio. Jag hade inte råd med digitalbox så nu har jag ingen teve (men betalar ändå licens.. hmm...) Jag går inte ut om jag inte spelar själv eller har gästlista och vet att jag kommer bli bjuden. Utom i bland då jag tar en öl på tre vänner här i kransen där en öl kostar 39 kr. Jag cyklar alltid, över allt, kan inte ens komma ihåg när jag betalade för en taxi senast. Jag köper nästan bara second hand-kläder och mina senaste gasögon hittade jag längst ned i en låda hos optikern och fick dem för halva priset eftersom de hade glömt bort att de hade dem.
Alla som känner mig vet att mat är min allra största utgift redan. Det är absolut hedervärt att bara tjacka hemvävt. Jag gör så gott jag kan. Om den ekologiska eller närodlade inte kostar mer än 10% mer än den vanliga tar jag lätt den.
Äter nästan uteslutande svenskt hästkött (inga hästar slaktas bara för köttet, de var ändå skadade eller sjuka) istället för brasiliansk nöt. Har lagt av med all sorts svin osv. Men svensk ekologiskt nötkött kostar 350 kr/kg. Det går inte.
Jag skulle kunna hålla på för alltid.
Det finns ett inbyggt problem här. Det är väl det att det är så mycket dyrare att köpa en grönsak som är odlad tre mil bort än det är att köpa en som är odlad tre hundra mil bort. Och sedan när jag är rik då kommer jag handla så miljövänligt så miljövänligt. Just nu är det tyvärr så att frågan är äta eller inte äta. Och om man ändå ska kan man ju lika gärna göra det gott. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Kudos. Kram.
Hej Ella!
Nej, jag googlar inte mitt namn varje morgon. Däremot kollar jag på min sajtmeter hur mina läsare hittar till min blogg. Det är så jag hittar till andra underbara matbloggar. Vi som matbloggar har ett väldigt trevligt nätverk.
Detta trots att vi är allt från blåmoderater till marxister och har milt sagt olika ekonomiska möjligheter. Alla behandlas som likar. Vi behandlar alla varandra med respekt. Därför är det alltid lika roligt att hitta nya matbloggar.
Att nischa sig är svårt. Ett enkelt sätt är att raljerande kalla människor man vet väldigt lite om för von oben eller lyxlirare. Eller att slå fast att de inte bryr sig om folk som är fattiga.
Det är ungefär som att kalla en DJ för lyxlirare för att personen i fråga spelar på coola fester och på svindyr utrustning.
Du talar om fattiga kulturarbetare och ställer dem mot bloggare som utmålas som nonchalanta och som om de inte låtsas om att det finns folk som är fattiga, well jag är en av de där underbetalda kulturarbetarna. Få av de andra matbloggarna lever glassiga liv. Många är studenter.
Jag hittar varken särskilt mycket kött för 350 pix kilot eller svindyr vinäger på min blogg (eller andra matbloggar) hur mycket jag än letar. Om du vill argumentera föreslår jag att du hittar riktiga exempel att irritera dig på istället för att hitta på. Tror jag har en bild på laxrom ngnstans. Och även om läsare inte har råd att köpa såna saker så kanske de tycker att det är kul att läsa om det? Och visst äter jag på finkrog ibland för jobbet. Men jag är inte så intresserad av lyx, det är roligare att äta hemma hos folk.
Det bästa med Esperanto är faktiskt inte att äta där utan att prata med kockarna som precis som de flesta andra av oss matnördar är de lågavlönade och överarbetade.
Att försöka positionera sig genom att förklara hur fel attityd alla andra har är kanske sådant man får lära sig på reklamskolor, men inte jättepoppis i ett community.
Varför inte låta dina läsare själva inse hur bra DU är?
Kör din matgrej, du har skön stil på maten. För övrigt har vi samma spis (vår är slitnare) och samma favoritmatlagningsfeta.
Och varmt välkommen på nästa matbloggsmöte.
Lycka till!
ojojoj.
Alltså jag vill inte vara del av något matblogscomunity. jag vill att alla mina polare som varje dag frågar vad tusan jag hade i tomatsoppan som gjorde den så otroligt god ska kunna läsa mina små tips sammlade på ett ställe istället för att jag ska behöva skriva individuella mail varje gång. vilket ifs också är mysigt, men tidskrävande.
Hur som helst, min kompis Paulina sade "Ni tycker nog egentligen samma, men hon förstår nog bara inte att har man inte 205 kr så spelar det ingen roll i världen hur prisvärt det är". Så tror jag.
Ok nu tänkte jag försöka koncentrera mig på att skriva lite recept.
ella: Nu känner jag förvisso Lisa Förare, så du är välkommen att avfärda mig enbart därför. Men jag är student, och jag känner inte igen mig av din bild av den stackars studentens fattiga liv. Själv pluggar jag, och har lyckats leva gott på studiemedel hela det här läsåret, trots en hyra på över 3000 kronor och en hel del kurslitteratur. Men ärligt talat, jag fick inte ut mycket mer pengar när jag stekte hamburgare på Max.
Det kallas prioritering. Det handlar inte om svindyra ostar eller vinäger eller ekologiskt kött av grisar som masseras varje dag i tryffelolja, utan om att kanske välja om man vill lägga pengarna på mat, kläder eller utekvällar. Allt på samma gång gör en garanterat bankrupt. Jag tycker illa om att vi studenter så gärna faller in i offerrollen och ylar om mer pengar - vi får ju faktiskt betalt för att plugga! Det är ett oerhört privilegium.
Jag tycker det är olyckligt att du lashar ut mot Lisa och På Stan-Elin. Varför? De är två mycket rara och ödmjuka personer som inte gjort sig förtjänta av din ilska. Ingen av dem tjänar storkovan, och de har då aldrig odlat några lyxvanor. Att propagera för mer närodlat och att gå ut och äta ofta (i jobbet) är knappast onda egenskaper...
För övrigt tänker jag käka Esperantos lunch när jag åker upp till Stockholm nästa vecka. Det är ju klockrent att man kan äta på Sveriges bästa restaurang för 205 kronor. Jag bjuder om du vill!
Och att du inte vill vara med i matbloggscommunityt är trist, vi behöver kritiska stämmor där med. Allt ska inte vara rosor och vaniljglass.
Jag känner Ella och vi har lagat mat ihop sen den första dagen vi träffades och jag fattar inte riktigt hur texten hon skrivit kan vara provocerande. Lyx är ju härligt, inte dåligt eller skamligt! Det är därför matböcker har bilder av vacker mat på vackra tallrikar, det är därför lunch för 205kr alltid gör en gladare än en korv. Igår köpte jag ett par idiotiska skor, dom var ganska dyra och jag blev jättesnygg! Jag blev glad för att dom är lyxiga. Jag gillar lyx, lyx is the shit!
När jag läste den här bloggen så läste jag typ: ”Hej ni som jag redan känner; om ni vill läsa välskrivet om mat eller mat-upplevelser eller om ni vill veta det senaste, så kolla på begåvade och roliga och härliga Lisas blogg. Om ni vill veta vad jag hade i champinjonsoppan som jag lagade på Elins surprise-kalas, så stay tuned” Men det kanske bara var jag som tolkade det så...
Jag lagar mycket mat och läser recept och kollar på mat-TV, och jag älskar det! Spelar ingen roll om det är smöriga Jamie eller präktiga Tina eller knarkar-Tony eller inrednings-Martha eller Lisa Förare Winbladh, jag tittar och jag blir inspirerad och jag tänker ut nån sås som skulle passa till det där andra som mamma brukade göra, eller till den enda gamla moroten som ligger i min kyl.
Jag är storkonsument av matjournalistik och tycker att det berikar min vardag och min mat. Jag tycker att alla som lyckas skriva ner och visa hur man gör mat och förklarar att mat är kul och intressant ska få pris och en liten, liten staty på torget. Jag bor i hop med en barbar som inte fattar NÅGONTING! Han fattar inte att en deg kan vara på olika sätt eller att en sås när den blir perfekt är så fin så man vill hångla upp den. Sist jag köpte kött för 350kr/kg hällde han färdig bea från en påse över det när jag vände mig bort en sekund. Jag behöver med andra ord kloka matnördar som förstår mig. Annars är jag ensam med en barbar som bara gillar bea och korv (mmm korv...)
Hursomhelst så finns det utrymme för allt möjligt, särskilt på da interwebz. För mig som aldrig träffat Lisa är hon en matikon och en auktoritet, liksom koolare än Tina, snyggare än Jamie och alltid inspirerande. En Ebba von Sydow fast med en visp istället för en väska. Det kan vara tråkigt att få stå som symbol för saker som man inte väljer själv, men jag kan lova att ingen har menat något illa. Jag har saknat matjournalistik som inte är recept och som inte är upplevelsebaserat utan som kan berätta enkla saker som gör allt mycket härligare, typ ”ha asmycket socker i tomatsåsen” eller ”glöm inte att du kan ha vin i en burk i kylen” eller ”glöm inte att korv är apgott och typ det billigaste som finns” eller ja, you know. Jag har också undrat hur Ella trollar, och blev glad när jag såg att du äntligen fått tummen ur, det ska bli kul att få ta del av dina klokheter!
Många kramar
/eva
Min bästa mat just nu:
god korv med ljummen korngrynsallad med citron och lök och persilja. Söt och fet tomatsås till.
Vi bokar bord!
Jag bjuder på vin, för min man har jsut sagt att jag inte alls är fattig utan bara snål!
Hmmm, jag lägger ut en kallelse på min blogg så kan vä de som vill komma. Jag kan dock bara onsdag och torsdag.
wow. matbeef.
Skicka en kommentar